Jag är som en bakterie.

Man tror att man vill ha mig. Tanken ser fin ut.

När man väl får mig vill man inte ha mig. Man vill bort från mig.


Jag känner mig ensam.

Jag vet att jag inte alltid är det men jag är ändå det. Som alla reflekterar jag över mitt beteende och över mina handlingar. Vad ska jag göra för att bli roligare och spralligare? Gladare och mer hjälpsam?


Jag får ofta kommentarer om att jag ser sur ut. Det gör ont när de kommer, men jag vet att de alltid gör det. Som för en vecka sen som ett Tinder-meddelande från en konstig dansk.

Sitter med min familj och ser film. Madame heter den (se den!). Väldigt bra men skum och smått otäck över det samhälle som kvinnan (Madamen) verkar sig vara i. Tror hon regerar över världen och sånt bullshit.

22.47

Råkar sitta med min mobil, håller på att reda ut ett klantigt misstag och råkar lägga en sur onödig kommentar. Mamma blir ännu surare och mer nere. Fan. Orkar inte se henne så.

Känner mig som en bakterie.

Även om de säger att de älskar mig.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hade ångest

Var trött

Somnade vid 12

Vaknade

9.30

Med ångest

Mådde illa

Gick upp

Skulle äta

Började gråta vid kylen

Och yoghurttallriken

Det gick inte ner

Ett grått moln vilar konstant runt mig


”Alva, var det jobbigt när du var i Brunos ålder? Att prestera och sånt? Han är ju osäker på sig själv hela tiden nu, ja det är i alla fall bra att han är öppen om det. Så att man inte behöver oroa sig. Du däremot har alltid vart tyst som en mussla. Man får knappt något ur dig. Ja ja tur att det är över i alla fall.”

Tittar kort upp och nickar instämmande. Om allt bara kunde vart lika lätt som det ser ut att vara. Åh.

Tänker tillbaks på samma dag. Kollade familjekalendern. Helt utanför. Inte ens dem vill ha mig.

Om jag ska rymma, vem ska jag rymma till? Jag har ju ingen. Skit

Vet inte ens om jag vill rymma

Vet inte ens vem jag är längre


Vill inte rymma


Men vill inte vara mig själv

Likes

Comments

Hej jag har aggregationsproblem och panikångest.

Den här veckan har varit ett helvete

Ett HELVETE

Jag har den kortaste stubinen och om det visar sig att jag får mens snart bryter jag ihop

Jag har idag haft ont i magen och mått illa varje dag minst en gång per dag i en månad

Jag vet inte vad det är men det är inte bra

Har båda takfönstren öppna och fryser inte

Kan inte andas

Försöker andas

Går fortfarande dåligt

Andas

Känner mig ensam

Men vill ändå inte vara med människor

Har börjat gillat en kille som jag svor att aldrig gilla igen

Fan

.


Känner mig otillräcklig

Blir irriterad

Arg

Skriker

Kan inte andas

Det kommer ingen luft

Mina lungor är tomma och välkomnar den friska luften men ingen luft vill komma in

Inte ens luften vill ha mig

Fan

Livet suger.


Min kropp är kall men inom mig känns ingenting

För tom för att existera

Likes

Comments

Sekunder, minuter, timmar

Tiden går så långsamt men ändå så snabbt

Jag vill minnas det bra som hänt men det går inte

Det-finns-inte-där

Jag har under en längre tid mått ganska dåligt. Tänkt över allt och bara gjort allt mycket värre än det egentligen är, för sån är jag. Jag drömmer mig bort till en bättre värld där jag mår bättre medan jag samtidigt ligger kvar i nutiden med ett lika mående som innan.

Jag läste för ett tag sedan att man ska tänka på sig själv innan man kan tänka på andra, men det tankesättet har bara gjort det värre. Jag saknar mitt gamla jag där jag inte tog vara på det jag hade. Lät det bara hända.

Det är svårt att drömma sig själv till ett annat själv – en annan person

Har lärt mig att det svider mer än det helar men det är svårt att tänka bort från det

Droppar kompisar, musik och allt jag tycker om att göra för att klara allt jag egentligen inte vill göra

Skolan börjar snart igen och det tär mig sönder och samman. Läser bloggar och Tumblr för att resa bort till mitt andra jag efter skolan och gymnasiets slut. Herregud vad det här är svårt.

Varför kan man inte klara av att göra allt på en och samma gång och vara överallt på en och samma gång? Ska det verkligen vara såhär svårt?

Vill kunna måla, dansa, yoga, läsa, dricka vin, surfa, bada, vila middag, gå upp tidigt, sjunga, vara modeintresserad, laga mat, vara vältränad, ha ett självförtroende och bara kunna njuta av livet och vara glad fullt ut samtidigt som alla andra relationer och arbete går bra.

Likes

Comments