Som en öppen bok

​Jag är precis som en öppen bok, på gott och ont. Ibland kan det såra människor jag pratar med. Man ska ju som bekant inte säga allt man tycker och tänker. 

Jag är en sådan som kan berätta öppet hur många jag varit tillsammans med, hur jag känner för en viss person osv.

Jag berättar även sådant som rör andra i min närhet särskilt familjen. Ingen annan har ju med det att göra, men jag kan inte hålla mig från att berätta. Jag berättar det jag känner för att berätta för just den personen jag för stunden pratar med. 

När jag säger att jag är som en öppen bok, kan det lätt missuppfattas. Jag menar inte att jag tänker dela med mig av mitt liv, men att jag har lätt att göra det. Ska inte, men lätt att jag gör det. Om jag känner förtroende för folk, då öppnar jag upp mig. Annars är jag som en mussla, tyst och försiktig.

Folk behöver inte vara blyg för mig, jag finns om folk vill prata med mig. Spelar ingen roll vad det gäller. Är någonting jobbigt, någonting som tynger så kan jag ställa upp och lyssna på problem. Aldrig fått det förtroendet, ingen som berättar någonting för mig vad gäller sådant. 

Jag menar bara att jag är som en öppen bok vad gäller att dela med mig av saker vitt och brett till folk hela tiden. Särskilt folk som jag litar på eller har förtroende för.

Ibland kanske det jag berättar inte är så himla genomtänkt och efteråt kan jag tänka "Varför berättade jag detta?". Oftast har jag inga större problem att dela med mig av mitt liv till folk.

Att berätta för jämnåriga har jag däremot svårt med. Gäller det äldre människor, då går det lättare. Tack aspergers syndrom *Ironisk*

Folk som inte har en diagnos asperger eller vad det än må vara, de vet ju att de inte ska prata om allt med alla. Sådan är då inte jag. Tänker inte efter före. Har jag någonting jag vill säga till någon, då gör jag det. Tänker alltid efter när det är för sent.

En aspergare har svårt att ljuga och gör det aldrig. Jag är en sådan som aldrig ljuger och berättar sedan för mina föräldrar vad jag sagt till vem eller vad jag gjort med vem. Sedan om de blir sura på mig, det får jag ta då. Ibland kanske jag tror att de ska bli sura, medan de inte alls blir det och tvärtom.

Det jag ville komma fram till med detta inlägget, det är att jag är som en öppen bok till folk jag känner att jag har förtroende för. 

Ingenting jag kan göra någonting åt. Jag är som jag är och lär mig väl förhoppningsvis genom livet, vad man bör säga och vad man inte bör säga. 

När jag var yngre, då var jag inte lika öppen. I dagens läge är det skillnad som natt och dag på hur pass öppen jag är med saker och ting.

  • Tankar
  • 193 visningar

Gillar

Kommentarer