På grund av Aspergers Syndrom

Idag hade jag inga särskilda mål med min dag, mer än att jag skulle duscha och sedan dra till Konsum. Jo, just ja... min pappa skulle också komma för att hjälpa mig med några tekniska saker.

Jag snackade med min mamma i telefonen och blev sedan helt hysterisk, eftersom jag inte visste hur jag skulle hinna med allt. Jag visste varken ut eller in, det gick inte att få någon rätsida på allt.

Jag tog en dusch, gjorde mig redo efter det. Ord är överflödiga här och efter det fönade jag håret med en hårtork eller torkade håret kanske är mer korrekt?

Jag ringde sedan min mamma igen, var jättestressad och gnällde som ett barn. Jag kunde där och då inte uppfatta hur jag skulle hinna med allt och sedan samtidigt ha min härliga fritid också.

Min kära mamma sa att hon kunde handla åt mig och det kändes inte bättre för det, eftersom jag kände då att jag var bortskämd, eftersom jag får hjälp med så mycket annat i vardagen ändå. Jag sa till mamma att jag i alla fall kan följa med henne, sagt och gjort. Jag tog på mig kläder och ytterkläder, låste dörren till lägenheten efter mig och drog iväg till Konsum där jag mötte upp min mamma. Vi hjälptes åt att handla det jag behövde och sedan följde hon med mig hem igen. Jag packade själv upp allt som köptes och stoppade in det på sin plats, bara det är stort för mig tycker jag när jag varit till matvaruaffären.

Senare var båda mina föräldrar hos mig en sväng. Mamma hjälpte mig att hänga kläder på torkställningen, efter att jag slagit igång en tvättmaskin på order av henne.

Efter det där var jag orkeslös och senare på eftermiddagen sov jag en stund, för jag var så trött och är det fortfarande. Kanske inte på grund av det där att handla eller har föräldrarna på besök, men att vara arg, stressad och skälla på mamma i telefonen för att jag inte vet... det gör att jag tappar ganska mycket energi och behöver ta det lugnt senare.

Jag berättade för mamma om det här, hur jag kände mig och så vidare. Det där med tidsuppfattningen är en svår bit för mig, eftersom jag inte vet hur lång tid saker och ting tar eller hur jag ska hinna med mig. Min mamma vet hur jag fungerar och har överseende med det. Jag tycker ändå inte att jag får bete mig hur som helst, det är inte rättvist.

Efter att ha pratat med min mamma, så kändes allting mycket bättre, även om vi dividerade en stund i telefonen innan vi bestämde att jag kunde följa med henne, så hon inte behövde gå själv.

Jag tycker inte att jag är en bortskämd person som får allt jag vill serverat på silverfat. Vissa saker klarar jag med min diagnos inte av själv, vilket gör att jag får panik, inte kan tänka klart eller vad det nu kan vara. Vissa saker kommer jag nog aldrig att kunna klara av själv, vilket är synd.

Jag vill klara saker och ting själv. Vissa gånger går det, medan vissa gånger inte alls.

Jag känner att om jag redan är inomhus och inte har planer på att göra någonting, då tar jag mig inte ut.

Som det här om jag gör någonting utomhus och sedan därefter är trött och slut, då brukar jag säga till mina föräldrar "Om jag går hem nu, då kommer jag inte ur mer idag". Det är så att jag känner mig själv så pass väl att jag vet vad jag klarar, orkar och kan.

Att ha Aspergers Syndrom är ta mig tusan ingen dans på rosor och det är mycket jag själv behöver ta hänsyn till, sådant jag vill göra men inte orkar på grund av att jag har en diagnos som sätter käppar i hjulet för mig. Ja, på gott och ont.

Det är då bra att jag har folk runtomkring som förstår hur jag mår, hur jag kommer att må eller kan må. Man får ta det lugnt och inte gå ut för hårt, vilket då kan göra att jag kraschar rakt in i väggen.

Ibland gör jag medvetet saker jag vet att jag blir trött och slut av, inte för att jag alltid vill... utan för att jag tycker det krävs av mig som person.

Gillar

Kommentarer

menduserintesjukut,
Kan inte annat än instämma att har man Asperger så är det ingen dans på rosor.
Att försöka ta hänsyn till sig själv och undvika gör saker man inte orkar pga sin diagnos..

Det är väl bara gör saken i fråga (säger en utan diagnos), om de hade en minsta aning om hur trött man blir både psykisk och fysik av tex handla mat, så skulle de nog förhoppningsvis inte uttala sig illa.

Att ha folk runt sig som man litar på, som känner en, som förstår hur en mår/kommer at må är ju guld värt.
Det dära med att ta det lugnt och inte gå för hårt ut har jag lärt mig är en träningsdag.

Det sägs ju att man lär sig så länge man lever. 😉

Jätte kul försesten att jag hittade din blogg och att du skriver om en av alla diagnoser som jag har. 🙂
nouw.com/menduserintesjukut
mynameisjossan
mynameisjossan,
Jag skriver ju om den diagnosen jag själv har och kan jag hjälpa någon annan, då gör jag det
nouw.com/mynameisjossan