När man glömmer...

Hallå därute i den berömda holken. Nu tänkte jag berätta någonting som hände mig igår. Det är inget allvarligt som så, men det är bara någonting som hänt. Nog så allvarligt ändå får man säga, om man tänker efter alltså.

Denna förmiddag var det en yngre granne som ringde på min dörr och uppmärksammade mig på att jag glömt min nyckel i dörren. Hon var jättesnäll. Jag tackade henne på riktigt med "Oj, tack så jättemycket".

Ibland har man tur att det finns snälla grannar och inte sådana som bara tänker ta mina nycklar, gå därifrån med dem eller ta sig in i min lägenhet och ta allt jag äger.

Jag är himla glad för hjälpen med nycklarna, att de inte kom bort för att de satt i nyckelhålet. Att ingen sagt till tidigare eller att jag själv märkte något, det är också konstigt.

Gillar