Min pappa Marianne

Hallå i holken!

Ikväll har jag varit på bio med min ledsagare Annika och sett filmen "Min pappa Marianne". Nej, det är ingen film jag känner att jag vill se igen. Den var inte dåligt eller sådär, men ändå var det ingen film jag kände att bara Wow, den här filmen kan jag tänka mig att se igen.

Det handlade för mycket om fördomar mot det annorlunda, inte vilja veta av från vissa håll och så vidare. Ändå fast jag tycker att tiden gick fort under filmen och det aldrig blev långdraget eller segt, så är det ingen film jag känner att jag vill se igen. Filmen kändes ju inte som min stil direkt, jag kände inte att jag satte mig in i den på ett vis att jag glömmer tid och rum.

För er som inte vet, så är filmen baserad på en verklig händelse, om en man som jobbade som kyrkoherde, men inte trivdes med att vara en man. Han kom då fram till att han ville vara en kvinna vid namn Ann-Christine. Du kan läsa om det via länken här.

Filmen "Min pappa Marianne" är baserad på Ann-Christine.

Även om filmen är barntillåten, så tror jag inte att yngre barn förstår själva innebörden av filmen och därför inte bör se den på grund av det. Det är mer vuxet innehåll i filmen och inte riktat till den yngre publiken.

Handling: Efter att ha brutit upp med pojkvännen återvänder Hanna, 28, till Alingsås för ett vikariat på lokalnyheterna. När hennes älskade pappa, prästen med det stora skägget, avslöjar att han egentligen vill vara Marianne vänds Hannas värld upp och ner. Men för pappa Marianne finns ingen återvändo, hon måste äntligen få vara den hon är. Det blir en omtumlande resa för Hanna som varken kände sig själv eller sin pappa så väl som hon trodde. En varm feelgood-berättelse om modet att vara sig själv och lyckan över att bli älskad för den man är.

Genre: Drama, komedi Originaltitel: Min pappa Marianne Originalspråk: Svenska Premiär: 21 februari 2020 Åldersgräns: Barntillåten Längd: 1h 50 min

Gillar