Jag trodde att jag skulle dö

Bild lånad från We?it

Jag har mått så jävla dåligt hela helgen och även hela förra helgen. Jag har liksom inte kunnat vara mig själv. Trodde ärligt att jag skulle dö och då menar jag det verkligen.

På fredagar jobbar jag som bekant på ett café som heter InBetween, där det brukar vara smockat med äldre personer och underhållning.

Jag brukar få hjälpa till med att lämna in beställningar till köket, gå till borden och fråga folk om jag får ta deras disk när de har ätit eller fikat klart, lägga fram mer fikabröd i fikagrödskupor (vet inte namnet), gå ut med beställningar till folk, dammsuga, plocka undan extrastolar (klappstolar), dammsuga, plocka undan saker från barnhörnan där barnen brukar leka med leksaker som finns, plocka undan skräp från borden, gå med disk till diskrummet och så vidare. Jag brukar även ibland stå i kassan för att hjälpa till där.

Allt detta har gjrt att jag både den här helgen som varit och förra helgen kännt mig sjukt stressad. Detta resulterar i att jag drömt mardrömmar, mått skit och trott att jag skulle dö. Pulsen var hög, det kändes så i alla fall. Även mitt hjärta slog som om det gällde livet. Jag grät, mådde skit och kunde inte slapna av. Det kändes helt ärligt som om jag skulle behövt åka in till sjukhuset.

Mamma och pappa har funnits för mig och tagit hand om mig på bästa vis. Jag sovit över hemma hos dem från lördag – söndag. Har inte velat vara ensam, mått så otroligt dåligt. Så fort jag sovit har mina mardrömmar kommit. Jag har drömt helt osammanhängande, inte kunnat slappna av och känt det som om jag skulle spy. Det har inte alls varit roligt för mig.

Jag har varit sjukt stressad och stressen har gjort att alla möjliga tankar kommit upp i skallen på mig. Det har liksom inte gått att leva normalt. Tänk om jag bara hade kört på och inte lyssnat på dessa varningens klockor, vad hade hänt då? Sådant man inte vet och inte törs spekulera i heller. Vem vet, jag kunde ha varit död. Stressen har liksom legat mig över huvudet.

Inatt har jag inte kunnat sova heller så särskilt bra. Jag provade att lägga mig i min säng, men det funkade inte. Tog då och lade mig i soffan i vardagsrums delen med en filt på mig och en kudde från sängen. Där kunde jag inte heller sova. Jag gick då ut med min kudde från sängen och lade mig i soffan som jag har på min inglasade balkong. Där tog jag på mig två filtar och somnade efter ett tag. Jag låg där fram tills soluppgången.

När jag väl då gick in till min säng och somnade, då kom mardrömmarna en efter en. Jag försökte verkligen sova, men mardrömmarna var där. Jag drömde så mycket konstigt att jag vaknade upp när alarmet ringde med tårar i ögonen. När jag väl somade om, så sov jag till 10:30 eller något sådant

Nu skriver jag detta med ångesten krypande i mig. Jag känner mig både slut och trött, blandat med något jag just nu inte kan sätta fingret på vad det kan tänkas vara. Det känns inte alls helt hundra. Tröttheten är som ett täcke över mig. Jag borde inte gå och lägga mig igen, men känner att jag måste. Står inte ut med att vara mig själv just nu.

Jag kommer sluta vara på InBetween på fredagar framöver. Det går inte att må såhär dåligt helg efter helg. Man måste bryta i tid och göra någonting annat istället, något som får detta att brytas. Man måste komma tillbaka till verkligheten igen, innan det är för sent.

Hoppas att ni i alla fall kan få något sammanhang i det jag skriver.

  • 0 visningar

Gillar

Kommentarer