Jag har mina bäbisar

Inte för att man kan säga att en sjuåring och en nioåring är en bäbis, men det känns som så. De är mina bäbisar!

Det jag menar är att jag har två hundkompisar. Stifler är den ena och den andra är Frida.

För övrigt känns Frida precis som min egen. Inte för att jag kommer ta henne ifrån sin matte, men hon känns verkligen och agerar som en sådan i alla fall.

Stifler är också väldigt tillgiven, men inte på samma vis. Han är lite mer... i sin egen värld, om jag säger så. Han är ändå söt och gullig. "Stiff", "Stiffis", "Stiffe" och allt vad jag kallar honom. Ja, kär hund har många namn.

Frida har jag också kallat för många olika namn. "Stämningshöjaren" är det senaste, annars är det "räven", "gummistöveln" (uppskattades dock inte av matte), "Fridis" "Frida" (engelskt uttal) och en massa annat. Den kära hunden har också många namn.

Jag berättade för morsan att en jobbarkompis tycker att jag ska skaffa en egen hund. Mamma sa till mig "Det är bara att skaffa en". Aldrig att jag kommer skaffa en egen, även om jag är jättepepp på det. Asså gå ut på promenad i minusgrader... Nä, skulle inte tro det va. Upp i ottan på morgonen, för att hinna gå en promenad med den hund man har. Nä, känns inte lockande. Jag som älskar att sova till... ja, väldigt sent på dagen. Stackars hund som då skulle ha bajsat och pissat inomhus, medan jag sov helt ovetande. Inte optimalt direkt.

Sedan finns ju morsans allergi att ta hänsyn till. Hon tål inte ens allergivänliga hundar, tyvärr där också.

Det där med egen hund får man lägga långt på framtiden, kanske då man blir pensionär om sådär 35 år eller något liknande? Vem vet vad framtiden har att erbjuda!

Stifler fotad av mig igår och Frida fotad av mig i söndags. Asså dessa två myshögar, man blir helt nedmyst av dessa godingar. Mys i massor, vilket jag uppskattar ♥

Gillar

Kommentarer