Jag har inte Downs Syndrom

Bara för att jag inte har Downs syndrom, måste jag bli behandlad som om jag vore en person som inte har någon diagnos överhuvudtaget? De flesta vill kanske bli bedömda som normalt, men inte jag.

Man måste se till varje enskild individ. Vad kan jag? Vad klarar just jag av? Vad gör mig stressad, trött och slut? Listan kan göras lång.

Det började med en massa papper som det stod text på. Texten var inte välskriven, utan mest rörig och med en handstil som jag tycker var svårläst. Jag försökte och försökte, men ju mer jag försökte, ju mer fick jag kämpa och det gjorde ont i min hjärna. Inte ont kanske, men det var väldigt jobbigt.

Jag berättade hur det var med mig, hur jag funkar i korthet.

Jag har svårt med att kunna skriva av text lättläst när det inte står vad jag ska skriva, utan bara står delar och jag får tänka till själv. Det gör att jag blir tröttare än människor utan någon funktionsnedsättning. Det tär på mig både fysiskt och mentalt. Jag måste verkligen vila länge efteråt. Det funkar inte att arbeta så för min del. Jag har alltid haft svårt att ta ut fakta från en text, alltså sortera ut det viktigaste.

Till saken hör att jag fick fyra olika papper med massor av text på. Det gjorde att det började snurra i skallen på mig på en gång. Jag fick inte ihop det + att jag fick ett häfte som jag skulle hjälpa till att göra klart också. Jag pallar inte. När det blir för mycket, då blir det för mycket för mig. Stressen ökar och jag blir ännu mer trött än normalt.

När jag sade till, så fick jag höra ”Du vill bara ha någon som sitter med dig när du skriver”. Det var inte ens min tanke. Jag älskar att jobba själv, skriva själv och vara för mig själv. Jag har alltid varit en ensamvarg, från att jag var yngre till idag. Jag sa klart och tydligt att det inte är så, att jag inte vill ha det så och berättade vad som gäller för mig.

Jag fick veta då att jag kan ta det lugnt, att det får ta tid. Jag brukar fixa det, om jag får sitta där och klura för mig själv. Det var det jag fick höra, vilket gjorde ont i mig och var jobbigt att höra.

Om det här inte hade hänt, då hade jag varit på jobbet idag som alla andra. Nu fick jag istället vara hemma och vila, eftersom gårdagen tog så mycket kraft av mig.

Bara för att jag inte har Downs Syndrom och det tydligt inte syns utanpå, eftersom jag kan så mycket mer än de som har just Downs Syndrom, ska det då vara så att man ska göra saker som man inte klarar av, även om det gör att man blir mentalt trött och slut? Jag tycker inte det är värt det, absolut inte. Det tar så mycket energi av mig, att jag inte orkar med annat efteråt.

Fick höra ”Du kan ju skriva i bloggen”. Ja, det kan jag ju förvisso, men för mig är det inte samma sak. På bloggen skriver jag vad jag själv tycker och tänker, där är det ingen som sätter upp regler eller att jag måste anstränga mig mer än nödvändigt. Jag kan kanske skriva tre ord, lägga till en bild och så är det klart. Det kan jag nog inte göra med andra saker, som jag nämnt tidigare här i texten.

Jag blir verkligen ledsen när det här händer. Bara för att jag inte har Downs Syndrom,så är förutsättningen att jag ska klara mer än vad jag gör. Det syns ju inte utanpå att jag har Asperger. Det finns inuti, i min hjärna. Hela jag är Asperger, inifrån och ut. Även om det inte syns på mig.

Folk tror oftast att jag klarar mer än jag gör, på grund av att jag inte har samma problematik som en med Downs Syndrom. Helt sjukt det där och vad ska jag kunna säga?

Det finns ingenting som gör att vissa och somliga förstår hur det är att vara mig, hur det ska gå till. Jag kanske bara orkar skriva några rader av det jag ska bena ut om det är en faktatext och jag ska ta ut det viktigaste. Jag blir sedan väldigt trött, slut och sliten. Jag måste nästan sova några timmar, bara för att komma ikapp mentalt.

Nu går det ju inte att få folk att förstå hur jag har det. Det går in i huvudet, om jag berättar och går lika fort ut igen. Man kan ju nästan säga att det inte finns någon som bryr sig och förstår hur jag har det på mitt vis med min… ja, just MIN funktionsnedsättning.

Jag vet vilka jag kan lita på, vilka som förstår och vilka som inte gör det. Vilka som ställer upp för mig och vilka som inte gör det. Tack för att jag har er som ställer upp och tror på mig. Utan er skulle jag inte vara den jag är idag och skulle absolut inte ha kommit så långt i livet som jag kommit. Ni är värda mer än jag kan ge er.

Gillar

Kommentarer

Annorlunda
Annorlunda,
Det var ju jättedåligt sagt att du kan ju skriva i bloggen! Det är ju inte alls samma sak! Det där stället kanske inte är rätt för dig om du inte får det stöd du behöver? Dåligt gjort av den personen.
nouw.com/annorlunda
mynameisjossan
mynameisjossan,
Tids nog kommer det där att reda ut sig. Det hoppade man ju i alla fall
nouw.com/mynameisjossan
mynameisjossan
mynameisjossan,
Skickat ett privat meddelande till dig
nouw.com/mynameisjossan