Hallå där ute i den berömda holken. Nu är det tisdag och jag har helt glömt bort att göra en veckan som gått på hur länge som helst. Nu är vi inne på förra veckan, alltså vecka 20 och jag gjorde senast en sådan om veckan som gått, då det var vecka 16.

Jag glömmer alltid bort att göra dessa eller så struntar jag i att göra dessa, men det är inte medvetet heller. Det bara är så att jag glömmer. Att sätta alarm i mobilen för att komma ihåg känns heller inte som någon lösning tycker jag, det får vara som det är. Lite sporadiskt sådär, det är ju bara charmigt tycker jag.

Veckan som varit kommer här under.

Trötthet, kärlek och en del ilska också. Känslorna flödar hejvilt, utan att jag kan ha någon som helst koll på dessa. Jag har inte bara haft en känsla inom mig, utan flera som du ser.

Jag har varit trött, på grund av att jag har min diagnos Aspergers syndrom och har som de flesta med diagnosen, svårigheter att reglera sömn och vakenhet, samt störningar i dygnsrytmen. Det är kort och gott för att det finns en obalans i produktionen av det sömnreglerande hormonet melatonin som hänger samman med att överföringen av kemiska ämnen mellan hjärncellerna fungerar sämre. Normalt ökar melatoninproduktionen under kväll och natt och är låg under morgon och dag, eftersom den styrs av ljuset. Hos en person med Asperger eller autism är det tvärtom.

Kärlek har jag känt, eftersom jag för första gången fått hålla min systerson i famnen. En del personer som inte vet bättre säger att en person med min diagnos är känslokall, men det stämmer inte. Jag är inte ett dugg känslokall. Jag har hur mycket känslor som helst inom mig och de kommer ut i form av tårar.

Att det i torsdags gått 3 veckor sedan jag tog första dosen med vaccin mot pandemin och att jag är klar för att kunna hålla min systerson och kunna krama min systerdotter, samt vara inomhus hos min syster.

Jag är så glad över att jag har kunnat hålla min systerson och varit den moster jag känner att jag vill vara. Det känns mer som att allting är på riktigt, eftersom jag fått hålla min systerson. Jag hade trott att jag aldrig skulle kunna älska en pojke, men det har visat sig vara helt tvärtom. Jag kan älska en pojke lika mycket som jag kan älska en tjej. Det är så att jag älskar min systers barn lika mycket och kommer alltid att göra också. Det är ett som är säkert faktiskt.

Det är att få komma tillbaka till jobbet igen. Det är helt olidligt att bara gå hemma och inte ta sig för någonting. Jag kan inte ta mig för någonting eftersom jag har min diagnos och då blir det att jag mest sitter hemma framför dator, surfplatta och mobil. Det är inte särskilt bra alls, men jag varvar ju med TV också. Inte bra för ögonen som tar så mycket stryk av det och det gör att det blir så mycket sämre med min syn.

Den där var klurig och ingenting jag har någon aning om vad jag ska välja. Jag har inte ätit någonting gott så, som jag kan tipsa om här i alla fall.

Om jag nu visste vad det är jag ser fram emot, så skulle jag skriva det här. Det är ju så att jag inte vet vad jag ser fram emot och då är det svårt att kunna skriva det också.

Jag måste gå in på Instagram, för att se vilken av alla bilder jag lagt upp under veckan som är mest likead. Det är så att man inte här i bloggen kan likea bilder sådär som man kan på Instagram och det är synd.

I skrivande stund har bilden här ovan på mig fått 23 gilla-markeringar. Det är därför den är den mest likeade bilden jag lade in förra veckan.

Bilden är från när jag var till Ljustorpsån med min pappa i torsdags.

Fotograf: Min pappa

Hallå där ute i den berömda holken. Det är nu redan mitten av veckan, men det är så att jag har glömt bort att göra en lista med "veckan som gått" i flera veckor. Senast jag uppdaterade var vecka 8 och vi är inne i vecka 16 redan. Jag får ta och skärpa mig på den punkten och verkligen komma igång igen med denna kategori. Det såg ju så bra ut ett tag och sedan slarvade jag eller vad man säger och halkade efter någon månad. Ärligt så glömde jag bort det där med att göra en sådan lista varje vecka.

Borde egentligen få in det här som en rutin att köra regelbundet. Nu drar vi igång veckan som varit, istället för att se bakåt och rota i det.

Nässelfjäril - Aglais urticae

Veckans känsla: Det måste ha varit glädje vad jag minns, eftersom jag inte skriver upp mina känslor dag för dag, så har jag svårt att komma ihåg känslorna. Även känslan av vår, riktig vårkänsla liksom. Nu är våren här på riktigt, med allt vad det innebär av växter och djur som så sakta börjar vakna till liv igen.

Veckans bästa: Att få komma ut i naturen igen till mitt älskade Birstaberget (Skönviksberget) som jag vart till sedan barnsben. Det tråkiga är att det är så mycket avverkat där av stor skog, så man ser ut till motorvägen när man går på stigarna i skogen vid gamla elljusspåret. Inte alls kul.

Veckans längtan: Som förra gången, konstigt nog. Det är att få komma tillbaka till jobbet, måste bara vänta på att få min dos av vaccin. Vet dock inte när det kan bli aktuellt. Vad jag hört så är vi som jobbar inom LSS och daglig verksamhet näst på tur. Håller alla tummar att det inte är så långt borta.

Veckans godaste: Om jag ska vara ärlig, så är det ingenting jag har någon aning om. Jag har inte alls tänkt på det sådär och i efterhand kommer jag inte ihåg vad det kan vara för någonting heller.

Veckans se fram emot: Någonting som kommer att hända väldigt snart. Jag ser så fram emot det, men ingenting jag kommer att skriva mer om just nu.

Veckans mest likeade bild: Åter igen går jag in på instagram och väljer den bild som fick mest gillningar förra veckan. Den mest gillade bilden förra veckan på instagram är en bild på mig från toppen av "Skönviksberget/Birstaberget" i söndags.

Texten till bilden är: När man har gått i både snö och slask från SOK-stugan via gamla elljusspåret upp till toppen på Slalombacken, då är det skönt att få vila och ta igen sig med solen som värmer. +12°C just nu och vindstilla.

#bestofnouw #nouw_blogger #nouw2021 #bestofnouw2021

Hallå därute i den berömda holken. Nu har jag varit flitig med att göra en "veckan som gått" varje vecka. Jag har gjort en sådan "vecka 5", "vecka 6" och nu "vecka 7". Jag känner att jag är på rätt väg med dessa "veckan som gått".

Jag har inte satt något larm eller haft någon påminnelse någonstans, så att jag ska komma ihåg att skriva en "veckan som gått". Det har liksom fallit sig naturligt att göra en sådan ändå liksom.

Nu tycker jag vi kör igång och slutar skriva någonting som folk ändå inte vill eller av någon oklar anledning inte orkar läsa ändå.

Veckans känsla: Glädje och gemenskap. Det måste vara det bästa som kan ha hänt i veckan. Även om jag igår hade en känsla av att jag inte räcker till eller duger som jag är. Det går ju över ganska fort när jag får umgås med familjen och systerdottern, tack och lov.

Bild sedan i onsdags på båten Baltic Star, före detta Birger Jarl. Du kan läsa om det här.

Veckans bästa: Den resan som pappa och jag har bokat inom Sverige så klart. Vi ska nämligen här framöver resa till Konny i Kalvträsk, sitta i gömsle och se om vi kan fota kungsörn. Har varit där förr, men då inte fått tillfälle att fota någon örn, bara sett på håll och när den flög över taket på gömslet. Du hittar Konnys hemsida här.

Eftersom det är pandemi och även lättare för mig att orka med mig där ute, så är det bara jag och min pappa som ska umgås tillsammans utan några andra övriga gäster än Konny som håller i allt och kanske hans fru också, vem vet? Konny skjutsar oss till och från gömslet, ser till att vi får frukost och middag mm.

Veckans längtan: Det måste vara att få komma tillbaka till jobbet igen. Jag orkar inte längre sitta hemma inom 4 väggar. Har en jobbarkompis som jobbar i kyrkan som vaktmästare eller vad det är, hon har fått komma tillbaka till jobbet igen tisdagar och torsdagar. Önskar att vi alla andra snart också får komma åter till jobbet och inte bara hålla oss därifrån på grund av pandemin.

Vi kanske får vänta med att komma tillbaka, tills vi blivit vaccinerade? Jag vet inte, men det ska jag ta reda på. Om det inte är så, så är det som sagts att vi får börja jobba igen 1/3. Hoppas dock på det, för det är annars riktigt segt att bara gå hemma.

Veckans godaste: Den sushi jag åt i fredags. Det känns som så längesedan jag åt sushi och därför var det väl så dags nu. Det var ju supergott ju och väl värt.

Jag vet att det är dumt att äta scampi, men jag kan inte utesluta allt på sushin, eftersom det inte blir någonting kvar då. Jag byter ju ut crabsticksen eftersom jag inte alls tycker om dessa. Dåligt resonemang, jag vet. Ska ta bättre ansvar egentligen, men döm mig inte så hårt.

Veckans se fram emot: Nu ser jag fram emot tisdag den här veckan (vecka 8), eftersom jag ska träffa min bästa vän igen. Hon ska ta med sig smörgåsar till oss båda och te, så vi kan fika tillsammans i min kommun. På grund av pandemin och att hon är i riskgrupp, så får vi inte åka bil tillsammans. Därför kommer hon till mig, eftersom hon har både bil och körkort. Det blir enklast så, eftersom jag inte har någonting av det. Vi ska ses utomhus på behörigt avstånd naturligtvis.

Det ska bli så kul att ses igen, eftersom vi inte setts sedan i september. Vi har hörts på både telefon och meddelanden, men det är inte riktigt samma sak som att träffas ansikte mot ansikte.

Veckans mest likeade bild: Jag har inte lagt ut någon bild på instagram som kan bli likead. Förutom en bild på Britney Spears som ligger ute där, så har jag inte lagt ut någon egen bild. Eftersom jag själv inte fotat Britney eller gjort någonting eget med bilden, så tycker jag inte att den gills och som grädde på moset har bilden bara fått 2 likes.

#bestofnouw #nouw_blogger #nyttinlägg #nyttinläggpåbloggen #nyttblogginlägg #personligblogg #personligt #personligblog #personligblogg #personligblogger #personligbloggare #bloggplatform #bloggtopplistan #blogg #inlägget #blogginlägg #ettbrablogginlägg #bloggareisverige #bloggare #cool #coolt #jaghardetganskabra #nouw2021 #blogglistor #listor #blogglista #lista #februari #february #vinter2021 #nyvecka #nyveckanyatag #nyveckanyatagnyamål