Hallå där ute i den berömda holken. Hoppas att läget är bra med dig, vilket det är med mig i alla fall. Jag har varit till matvaruaffären, för att köpa lite av det jag behöver.

Jag har också plockat ur diskmaskinen och funderar på vad jag ska plocka undan härnäst. Det jobbiga är att inte veta var man börjar och hur man gör. Har smulor på golvet som jag försökt dammsuga upp med en liten sladdlös dammsugare som inte fungerar längre än 43 sekunder ungefär innan den lägger av. Den vanliga dammsugaren med sladd är på tok för jobbig för mig att själv använda mig av, eftersom jag blir trött och slut av att ta fram den, då jag inte vet hur jag får in den i städskåpet igen utan att det blir kaos där inne.

Bara tanken på att inte veta hur jag ska få upp alla smulor på golvet vid köksbordet, i köket, vid bordet i vardagsrumsdelen och även i soffan gör mig helt trött och sliten, Plocka ur diskmaskinen gör mig ingenting, det är fort gjort men resten gör mig helt osäker. Det känns i hjärnan att jag är trött och slut, bara av tanken på att den sladdlösa dammsugaren inte fungerar så länge att jag kan dammsuga upp smulorna jag vill få bort.

Det känns framme i pannan att jag är stressad över att jag vill rensa upp och fixa iordning i lägenheten, men inte kan göra det på grund av att jag tycker det är jobbigt att inte veta var man ska böra. Att torka av både köksbordet, bordet i vardagsrumsdelen och även bänkskivan i köket gör att jag just nu känner mig helt och hållet slut som person. Vet ej var jag börjar och var jag slutar, plus att jag tycker det luktar så illa av en disktrasa, att det inte är värt det för mig. Även om disktrasan är relativt ny, så tycker jag inte om när det luktar blöt disktrasa.

Undrar hur jag ska orka gå vidare med att städa själv, det jag själv vet att jag vill göra idag. Att vara hemma i allt jag upplever som stökigt gör mig tom på energi känner jag just nu.

På grund av Aspergers Syndrom tycker jag det är stressigt att röja undan sådant som du kanske inte upplever som någonting jobbigt eller ens reflekterar över som stökigt. För dig kanske det bara är att plocka undan och sedan är det inte mer med det, men inte för mig. Här är det riktigt kaos i min hjärna som är trött och slut av bara tanken. Inte för att det är svårt att städa/röja upp, det tar bara så mycket energi eftersom varje moment gör att jag blir trött och slut på en gång. Det spelar ingen roll om jag gjort vissa moment förr, det tar lika mycket energi av mig ändå.

Du kanske tycker det är konstigt att jag då väljer att sätta mig vid datorn, om jag nu är så trött och slut? Det är så att sådant som jag tycker är roligt och lättsamt mm, det kan jag göra ändå. Att fixa i lägenheten är inte svårt, men det tar på krafterna. Jag gör så gott jag kan. Jag försöker att röja upp, men det går inte. En Aspergare kan ägna sig åt sina specialintressen i timmar utan att bli trött, medan andra saker inte alls fungerar lika bra, eftersom man blir så trött och slut. Svårt att förklara, men hoppas du förstår.

#bestofnouw #nouw_blogger #nyttinlägg #nyttinläggpåbloggen #nyttblogginlägg #personligblogg #personligt #personligblog #personligblogg #personligblogger #personligbloggare #bloggplatform #bloggtopplistan #blogg #inlägget #blogginlägg #ettbrablogginlägg #bloggareisverige #bloggare #cool #coolt #jaghardetganskabra #jagärdenbästa #autism #autismspektrum #autismhjärna #asperger #aspergerssyndrom #aspergerssyndrome

Hallå där ute i den berömda holken. Idag har jag skrivit en liten låttext, men jag vet inte om den känns bra egentligen. Det handlar om en nära anhörig, en släkting kan man säga och absolut inte om någon potentiell kärlek som jag saknar eller något ex. Det handlar om en nära släkting.

Ni som vet, ni vet. Ni andra får bara läsa mina känslor.

Trodde det var du och jag, trodde jag fick det jag vill ha. Men du bara svek mig, trodde det var på lek nej. Det finns ingenting, ingenting, ingenting kvar hos mej. Jag vill ju va med dig, men du vill inte ha mej. Tårarna de rinner ner, jag vill inte känna mer.

Du strör bara salt i sår, om du visste hur jag mår. Frågorna utan svar, de finns ju fortfarande kvar.

Det är någonting du inte förstår. Jag vill inte att du går. Du är ingen riktig vän, du känns ju nästan knappt igen.

Du slösar med min energi, jag är inte som ett batteri. Ladda om och om igen, fastän det var längesen. Hjärtat är fyllt av sorg min vän, tårarna är här igen.

Jag ringer din mobil var dag, men det är ju bara jag. Kan ju inte låta bli, jag är inte Anneli. Du strör ju bara salt i sår, jag vill ha det som det igår.

Jag tror inte du och jag kommer att hitta tillbaka en dag. Du är inte som en vän, du någon jag inte känner igen. Jag tror inte att jag behövs för dig, du finns aldrig någonsin här för mig.

Jag kan inte låta bli, fast du tar min energi. Tårarna är här igen, hjärtat är fyllt av sorg min vän.

Man får välja sina strider, fast det längst in i hjärtat svider. Varför vill du inte längre vara min vän? Det gör så ont när hjärtat svider.

Du slösar med min energi, jag är inte som ett batteri. Ladda om och om igen, fastän det var längesen. Hjärtat är fyllt av sorg min vän, tårarna är här igen.

Jag saknar dig varje stund, varje natt och varje sekund. Du finns inte här hos mig, men jag saknar dig.

Du slösar med min energi, jag är inte som ett batteri. Ladda om och om igen, fastän det var längesen. Hjärtat är fyllt av sorg min vän, tårarna är här igen. Du slösar med min energi, jag är inte som ett batteri. Ladda om och om igen, fastän det var längesen. Hjärtat är fyllt av sorg min vän, tårarna är här igen.

Du slösar med min energi… energi, energi.

Texten behöver bearbetas mer och så vidare, men det här är bara ett första utkast. Vet inte ens om jag kommer göra någonting mer med den eller låta den vara? Det är någonting som tål att funderas på.

P.S Bilden är från Ljustorpsån igår

#bestofnouw #nouw_blogger #nouw2021 #bestofnouw2021

Hallå där ute i den berömda holken. Hoppas att läger är fint med dig, vilket det är med mig. Trött som tusan, även om jag sovit sådär 50 minuter med snooze efter 30 minuter. denna förmiddag/eftermiddag. Ändå är jag otroligt trött och skulle behöva sova länge till. Blev inte alls länge uppe igår kväll, till ca 00, när jag släkte. Jag som förr var uppe till 00:30-01:00 ca, innan jag släkte för natten.

Idag är det dags att ta sin spruta mot Corona, alltså få mitt vaccin. Jag fick höra från en anhörig igår att det var dyrt att köpa 2 bedövningsplåster för 99kr när jag ska ta en spruta som inte känns någonting att ta. Den här personen sa att den varit och lämnat flera rör med blod, utan att det kändes någonting. Enligt den här anhöriga har jag köpt mina bedövningsplåster i onödan, eftersom jag inte kommer att behöva använda de. Personen sa också att jag inte behöver vara rädd för sprutor, när jag sa att jag är det. Det var ingen förståelse alls kändes det som eller det känns som om personen inte alls har någon förståelse för mig när det gäller mina rädslor.

Jag gillar inte att se när någon på TV får en spruta, däremot har jag ingenting emot att se operationer på TV, men just nålar till sprutor är någonting jag inte alls klarar av att se. Det har inte hänt mig någonting dåligt förknippat med att sprutor eller nålar, det är bara så att jag alltid varit rädd för nålar och sprutor, så länge jag kan minnas. Har också hört av mina föräldrar att jag varit rädd för sprutor hela mitt liv. Det är bara sådan jag är som människa.

Det är då tur att jag ska ha min mamma med mig, som finns där och kan hålla mig i handen om jag skulle behöva den hjälpen.