Borde jag ha ett artistnamn?

Jag ska ju inte bli sångerska eller någonting sådant, inte vad jag tänkt i alla fall och sjunga kan jag ju inte heller. Om man ska nå ut till den breda publiken, då är det ju inte så att ”my name is Jossan” är särskilt stilfullt, hur mycket kommer folk ihåg av det liksom?

Man måste ju ha någonting classy, någonting som svänger. Lotta Engberg eller Kikki Danielsson, de har ju sina vanliga namn. Hur kända är de? Där var det i och för sig ett dåligt exempel.

Kanske ska börja kalla mig någonting i stil med ”Rastamormor” eller ”Kycklingklubban”? Hur fancy låter det liksom? Jag misstänkte det, inte så jätte.

I alla fall är stavningen på mitt namn unikt, annars har jag väl ingenting som drar till sig någonting. Fransk stavning… why not?

Liksom, det finns folk som kan bli kända på allt möjligt nu och här sitter jag med världens idé till förändring. Vad händer? Jo, ingenting. Jag står och stampar på ruta ett, utan att komma någonstans varken med bloggen eller livet.

Hade jag fått fart på bloggen, då hade du fått se på f*n. Nä, men det skulle vara skoj att få fart på bloggen, jag menar på riktigt.

Har några saker på gång, som nog inte lär bli någonting. Har folk som inte tror på det, medan det finns folk som gör allt för att hjälpa till och stötta. Världen inte rättvis, ingenting är det andra likt.

Min fråga är… borde jag ha ett artistnamn eller ett ”smeknamn” på mig som person inom bloggvärlden? Jag kan ju tydligen inte få folk att strömma in på bloggen, med att jag går ut med att jag har Aspergers Syndrom. Det funkar ju inte så, tydligen.

Man får ju inte glömma de som använder ”smeknamn” eller ”öknamn” som någonting negativt. De gör det genom att såra och vara elaka liksom, just därför kanske jag inte ska ha ett ”smeknamn” ändå. Jag vet inte riktigt.

Allt gapar tomt och ingen, jag menar INGEN ger ju respons. Det finns ju de trogna få, men det räcker ju inte om man vill få mer publicitet och bli uppmärksammad.

I första hand är ju min blogg en Aspergerblogg, alltså där jag vill nå ut till folk och dela med mig av hur det är att leva som mig i en värld där det inte är anpassat att vara annorlunda.

Lika bra att kämpa på i motvind och göra det bästa av situationen, det lär nog lätta längre fram. En klen tröst när bloggen känns som ett hopplöst platt fall, rätt ner i en soptunna eller något. Det känns så i alla fall.

Hur får man fart på bloggen? Mer trafik, kommentarer och dyrlikt vore välkommet

  • 2 visningar

Gillar

Kommentarer