Att leva med Aspergers Syndrom ♥

Att leva med en Aspergerdiagnos är ingen dans på rosor. Vissa säger att man ska kämpa på i samma takt som en som inte har någon funktionsnedsättning över huvud taget,vilket jag tycker är dumt och helt fel.

Vi som haren diagnos funkar inte likadant som folk som inte har en diagnos. De som inte har en diagnos, de funkar ju inte på samma vis allihop där heller.

Man ska se till varje enskild individ. Vad klarar just jag av i detta nu? Klarade jag igår av att borsta tänderna, men idag inte alls klarar det? Vad gör man åt det? Bara att låta det vara, finns ingenting mer att göra. Man ska bli accepterad ändå, alla är inte lika.

Samhället är inte gjort för oss med Asperger. Det ställs så höga krav på oss ändå, att det blir jobbigt bara av att vistas där ute. Man tänker på ett vis, är på ett vis, går på ett vis och ser ut på ett annat. Samhället kan inte anpassas efter oss, men vi måste anpassa oss efter samhället.

Bara det där med att handla en tidning, det kan man ju tycka är lätt som en plätt. Jo, förvissa är det så. För mig beror det på vilket humör är jag på. Är jag på ett humör att jag känner att jag idag inte klarar av att köpa en tidning, men hemskt gärna vill ha tidningen. Riskerar jag att bli trött och slut, bara för att gå till affären och inhandla den? Troligen inte. Det som inte står på internet, är för mig inte värt att veta. Det är tur att man i dagens samhälle kan söka på nätet om det är någonting man absolut vill veta. Den där tidningen är ingenting jag verkligen måste ha, inte för att kunna överleva.

Lika mycketsom du kanske älskar din katt, så älskar jag någonting och inte kan leva utan det. Man kan inte generellt sätt säga vad som är rätt för just alla med Asperger eller någon annan typ av funktionsnedsättning. Vi behöver alla någonting eller någon plats i tillvaron där vi känner oss säkra, trygga, slipper tänka och bara vara.

Jag kanske älskar att lyssna på musik och sitta vid min dator eller mobiltelefon? Det är ett vis för mig att skärma av från omgivningen och ta det lugnt ett tag. Det behövs i mitt liv, nästan dagligen.

Tittar jag inte dig i ögonen när jag pratar med dig? Ja, det kanske jag gör. Är det för att jag är oförskämd? Nej, inte alls. Jag har som så många andra Aspergare svårt att kolla folk i ögonen när jag pratar med dem. Det är ingenting jag gör för att jag är dum eller jävlig på något vis. Det är lättare att ta in vad som sägs då.

Skulle jag tröttna och sitta med min mobil ett tag? Vad gör det? Ingenting, inte enligt mig. Jag skärmar av omgivningen, gör det som känns lättare för mig och laddar min energi eller i alla fall försöker. Vad kan du göra åt saken? Jo, ingenting.

Jag är inte oförskämd, ointresserad eller så av vad du har att säga. Jag kanske inte bara kan ta in allt som sägs hela tiden. Man får ta det lugnt, sansat och vara tydlig. Jag kan annars ha en tendens att uppfatta saker och ting som ”bla blabla”, en massa ord utan någonting vettigt. Frågar jag igen, så är det inte föratt jag inte lyssnat. Det är helt enkelt för mycket för mig att ta in på en gång. Jag kanske ställer motfrågor eller svarar med en fråga? Det får du ta, det är inte så att jag vill framstå som en idiot eller så. Jag har bara så svårt för att bena ut saker och ting ur sin helhet, därför måste jag fråga mer än någon som inte har en funktionsnedsättning.

Om jag säger någonting olämpligt, så är det inte för att provocera eller vara dum på någotvis. Jag har svårt för det där med sociala koder, hur man ska vara och bete sigmot sina medmänniskor. Jag försöker vara snäll, inte säga någonting dumt och såvidare. Även om det ibland kommer ur mig en och annan sak, bara för att jag är jag. Det är min problematik. Jag säger vad jag tycker och tänker hela tiden, på gott och ont.

Vad är det som säger att normen har rätt? Vad är det som gör att man inte kan gå omkring med en handduk genom byn en dag då ingen annan gör det eller bada i havet, fast det är tidigt på säsongen och ingen annan gör det? Jo, därför att det är så det är. Avviker man från normen, då är det något fel och folk kollar snett.

Vem är det egentligen som säger att det är fel att gå omkring i handduk på byn? Varförmåste man äta mat man inte känner för stunden att man tycker om? Jag vet inte. Inte heller vet jag varför så många äter tacos på en fredag. Är det inte samma sak att äta det på en lördag eller vilken annan dag som helst i veckan? Varför just på en fredag? Jo, därför att majoriteten gör det. Vad händer om man skulle bryta den oskrivna regeln och äta det mitt i veckan? Är det hel fel då?

Vad är det som säger att det är fel att hoppa naken i sin egen säng? Det måste man få göra om man själv vill. Det är ju ändå ditt hem och ingen annans.

En del tror att Asperger växer bort med tiden, att det är en sjukdom och ingenting annat. Asperger är för det första ingen sjukdom och för det andra, så kan man inte bli fri från det. Det är någonting som kommit för att stanna. Det är inte så att du kan bli smittad av ett sorts virus och få Asperger du med. Så funkar det inte. Har du det inte redan, så är det ingenting du får senare i livet heller. Du kanske får din diagnos när du äldre än 10? Du kanske får den när du är 15, 20 eller 45? Bara det att du inte har blivit smittad genom att krama mig. Det finns ingen medicin i världen som kan förändra den du är på insidan. Ingenting kan förändra känslan av att ha Aspergers Syndrom. Det går inte att tvätta bort med tvål och vatten. Det är din personlighet och din livsstil. Asperger är du och du är unik, precis som den personen du faktiskt är.

Gillar