Att blogga mot sin vilja

Hallå därute i den berömda holken. Jag tänkte ta upp lite om hur det är för mig att ha en blogg. Andra får göra som de själva vill med sin blogg och sitt bloggande, jag kan bara skriva utifrån mig själv och hur jag känner.

Jag undrar om man verkligen måste blogga när man känner att man inte har någonting att komma med eller när man känner att man bara inte orkar blogga rent ut sagt. Jag vet att man inte ska känna någon press på sig att blogga, om man inte känner att man ville eller har lust.

Jag är en sådan som oftast känner att jag vill blogg, tycker det är kul och gillar att få kommenterar, gillande mm. Men så finns det ju också de där perioderna, då jag känner att "vad gör jag här?", "borde jag fortsätta blogga?", "varför ska jag behöva skriva varje dag?", "är det nödvändigt att dela med sig av sitt liv?". Listan kan göras lång.

Om jag känner att "nej, jag orkar inte blogga idag", det är då jag tar mig för att skriva det i ett inlägg, istället för att bara lämna bloggen tom just den dagen. Jag vill aldrig att bloggen ska gapa tom. Jag menar min blogg, för jag vill alltid att folk ska ha någonting att läsa när de tittar in, även om det bara är att jag läger ut en bild, skriver någon liten rad eller skriver att jag inte orkar blogga idag, att jag inte har någonting att komma med.

När jag ska bort eller vet med mig att jag inte kommer orka blogga, då gör jag tidsinställda inlägg, så att det alltid finns någonting att läsa i min blogg oavsett vad. Jag kan verkligen inte bara lämna bloggen tom och inte ha någonting på lut som jag kan använda som uppdatering när jag inte har lust eller så att blogga. Kanske är det så att känner pressen på mig ibland att prestera, vara den där duktiga personen som visar att hon också kan det här med att blogga, oavsett vad.

Är jag trött och slut, så måste det ändå komma upp ett litet inlägg i alla fall. Jag brukar inte alls så ofta skriva tidsinställda inlägg, så jag får allt som oftast köra på med att skriva något inlägg eller slänga ihop några rader i farten, om jag ska göra någonting annat och inte har något tidsinställt på lut. Oftast vet jag ju med mig att jag ska iväg på till exempel en lördag med min pappa i naturen och kan ställa för ett tidsinställt inlägg kvällen innan, så det är inga problem.

Jag lämnar aldrig min blogg tom, utan att skriva någonting alls eller ha någonting där att komma med. Jag vill helt enkelt inte att bloggen ska gapa tom i flera dagar, veckor eller till och med månader. Jag skriver oftast varje dag, eftersom jag gärna slår igång min dator, sätter mig ner och tar tag i bloggen. Jag är som sagt inte mycket för att bara strunta i allt när jag känner att jag inte har någon ork, lust eller vad det nu kan vara.

Bloggen är som mitt barn kan jag säga, någonting jag matar med ord och bild för att förmedla till andra. Jag är tack och lov inte som förr, då kunde jag aldrig låta bli att skriva ett blogginlägg alls. Då kunde det bli rena rama fighten med ord, om mina föräldrar tyckte annat än mig vad gällde bloggandet. Även om jag var hur trött och slut som helst, så satte jag mig ändå ner och tog tag i att redigera bilderna från systemkameran i Photoshop, så fort jag kom hem från att ha varit i naturen med pappa eller var jag nu varit. Jag hade inte ens tid till att ta det lugnt och kunna andans. Det var bara "pang" på det, utan att försöka känna efter hur jag mådde. Jag kunde vara så trött att jag knappt orkade sitta upprätt, men ändå skulle jag fixa ett blogginlägg åt er med nyredigerade bilder från systemkameran.

Nu är det verkligen så att jag inte har den pressen på mig. Jag kan ju absolut fixa bilder och redigera, men det ska då vara på mina villkor. Jag brukar oftast också fota bilder med mobilen, så att jag har lite sådant att gå på när det känns att det behövs, då jag kommer hem efter att ha varit ute med kameran och inte orkar fixa med bilderna från kameran direkt. Det är någonting jag brukar tänka på att göra, alltså fota med både systemkameran och mobilen, så att jag inte behöver stressa och tänka på att jag behöver redigera bilderna på en gång med Photoshop. Då kan jag redigera mobilbilerna lite lätt med någon app i mobilen och så är det inte hela världen om jag inte orkar redigera bilderna från systemkameran just då, utan gör det vid senare tillfälle. Det kommer ju upp ett inlägg ändå här i bloggen, även om det inte är med just bilderna från systemkameran.

Jag har hört så många gånger från mina föräldrar att jag inte behöver ha någon viss dag eller tid då bilderna ska vara redigerade och klara eller att själva inlägget ska vara uppe i bloggen någon speciell dag, tid eller månad. Det är då så att jag kan redigera när jag själv vill, har ork och lust. Det är någonting jag blivit bättre på att ta till mig med åren, att inte stressa fram ett resultat som i slutändan inte är något jag blivit särskilt nöjd med ändå, bara för att det ska upp någonting i bloggen.

Jag brukar nästan aldrig blogga mot min vilja, eftersom jag då vet att det blir slarvigt, halvdant och ingenting jag kan stå för på det stora hela ändå. Bättre att man gör någonting man kan stå för, än att publicera ett halvdåligt resultat. Hellre ett inlägg för lite, än någonting man ändå inte är nöjd med. Ja, så tänker jag.

Gillar