Att bara tänka

Ibland vill man dra ett stort vitt lakan över sig och gömma sig i sin egen grotta, om man säger så.

Skulle man få stopp på alla tankar, så vore det värt mer än guld tycker jag. Det går inte att tänka, tänka, tänka och aldrig få tankarna att släppa taget.

Jag orkar inte med dessa tankar om livet, de tankar som gör att jag grubblar fram och tillbaka. Vad vill jag egentligen? Var tar tankarna vägen när man väl tänkt de? Jag har inget svar på det, tyvärr.

Fick ett bra erbjudande på fredag, men tyvärr måste jag jobba. Det suger musten ur mig att behöva prioritera som jag gör. Mamma har sagt att jag kan ta erbjudandet, men jag själv känner att jag verkligen måste prioritera jobbet. Hur går det annars tro? Jag kan ju inte bara ha nöjen framför mig och strunta i det som är viktigt. Hur ska jag annars komma någonstans i livet? Jag bara undrar.

Jag ska försöka att se allt positivt, även om det är svårt när det negativa biter tag i mig och låter tankarna härja vilt.

Jag vill så mycket mer än jag kan och klarar av. Livet är inte alls en solskenshistoria. Det går inte att bara prioritera nöjen, man måste prioritera sitt arbete också. Hittills har jag bara varit borta en gång från jobbet detta år. Det var när magsjukan härjade och mamma tyckte att jag inte skulle vara där. En ynka fredag av alla timmar jag ska vara där har jag inte varit där. Sedan har jag varit där varje gång jag ska.

Jag försöker sköta mig, göra det jag ska och inte göra någon besviken. Jag vill inte kasta mig ut i världen, där hör jag inte hemma.

Jag måste sluta älta för mig själv och tänka på hur det kunde ha varit och hur det kommer att bli. Kommer det bli som jag vill eller kommer det bli någonting helt annat? Jag har tankar på flera håll och känner mig kluven på mitten. Jag vet inte varför, men det är så jag känner.

Aja, nog om självömkan och att tycka synd om mig själv. Det är inte ett dugg synd om mig, inte om man jämför med andra. Det finns folk som verkligen har det värre helt enkelt. Värre på alla plan och jag har bara en massa tankar som far runt. Det är inte att ha det jobbigt.

Ältar jag mina tankar fram och tillbaka, då blir det jättejobbigt för min egen del också. Jag kan inte sova så bra, eftersom tankarna stör min sömn osv. Det är en annan bit av historian. Ingenting som gör att jag mår dåligt egentligen.

Det är bara så skönt att skriva av sig, slippa bära på tankar själv osv.

Gillar