Allt känns bara *Blä*

Hallå där ute!

Ni vet den där känslan, när man ältar tankar fram och tillbaka i oändlighet? Ja, just den känslan. Man funderar om och om igen, kunde jag har gjort annorlunda, kunde jag ha agerat annorlunda och lite så. Nej, tankarna vägrar att släppa det berömda taget om mig.

På grund av min diagnos, så ältar jag allting i oändlighet. Jag försöker med nya vinklar på mina tankar och jag försöker att inte tänka. Det går bra att låta bli tankarna en stund, men sedan kommer de som ett brev på posten och gör sig påminda.

När man till och med drömmer om det man tänker på när man sover, vaknar tidigare på morgonen, tar fram mobilen och kollar nyheter, samt glor lite på instagram innan man somnar om igen. Den känslan vet du, ingen skön känsla.

Miljoner tankar som förökar sig likt myggor och surrar omkring till oändlighet. Medan jag sitter här och skriver, så kommer tankarna tillbaka igen.

Kunde jag ha gjort annorlunda, kunde det ha blivit en annan utgång? Kunde historien ha ändrat sig? Är det fel på mig, är jag dum i huvudet osv? Jag har ingen koll på någonting och jag är så pass smart att jag inser vissa saker, medan jag inte inser vissa saker.

Jag vill ha ett slut på ältandet i min hjärna, en gång för alla. Det är så svårt, det är nästan omöjligt. Jag måste försöka skingra tankarna med annat, men med vad?

Hur gör du, när eller om du vill sluta tänka jobbiga tankar? Alla tips och knep tas varmt emot med öppen hand.

P.S Har redan publicerat denna, men raderade och laddar upp på nytt. Hade en massa stavfel som inte gick att rätta till, vilket jag störde ihjäl mig på. Därför kommer den upp igen nu.

Gillar