30 år och fortfarande ung ♥

Inuti mig känner jag mig inte som den 30-åriga tjejen jag förväntas vara. Snarare känner jag mig som 16.

Jag har nämligen min födelsedag idag. Tänk att det är min tur att bli 30, min tur att bli tant. Jag kan inte riktigt föreställa mig hur det känns att vara 30, inte när jag känner mig som 16.

Har jag någon trettioårskris? Nej, det har jag inte. Vet inte ens riktigt hur det är att ha en sådan. Jag känner mig som vanligt tror jag, ingenting annorlunda i alla fall.

Idag är jag 30. Tänk att jag för 30 år sedan en torsdag 1986 såg dagens ljus för första gången, klockan 01.19.

Jag vägde 2610gram och var 48cm lång, alltså 18cm längre än en linjal som bara är 30cm.

När jag föddes fick jag ha värmekrus och folie för att kunna hålla värmen, annars skulle jag ha frusit för mycket.

Den där torsdagen jag kom var det snöstorm och mina föräldrar hade bara sommardäck på bilen, inte särskilt lyckat. Jag var ju inte planerad att födas just då heller, utan någon eller några veckor senare. Jag föddes alltså förtidigt.

Här är jag idag, liksom 30 år senare. Inte hade jag kunnat tro att jag 30 år senare skulle ha egen lägenhet, en syster och vara så pass vuxen som jag ändå känner mig vissa dagar. Med tanke på åldern, så är jag ju riktigt vuxen nu.

Mitt liv har både varit kantat av medgång och motgång. Allt har liksom hänt för mig. Inte på samma gång, tack och lov. Ändå har saker och ting hänt som får mig att blicka bakåt och tänka "Vilken tur att jag klarat av de jobbigaste och värsta delarna av mitt liv".

Nu vänder vi blad och blickar framåt på det som komma skall. Jag ser fram emot det med glädje och lycka.

På bilden är det jag i december 1986, tillsamman med min docka Juliess.

  • 111 visningar

Gillar

Kommentarer