Den tjejen

Den tjejen som i sjuan var lite utanför. Den tjejen som såg på när alla för första gången kysste någon. Den tjejen som försökte förstå vad killarna ville ha. Den tjejen som förstökte anpassa sig. För killarna i åttan?

Den tjejen som försökte. För mycket. Som gav ut alla sina känslor och all välmening, i hopp om att få tillbaka det. Den tjejen som trots dissen, skrev ändå. Igen och igen. Hon som aldrig förstod att "han vill ha dig, men på sina villkor".

Den tjejen började gymnasiet och tappade tro om kärlek i tonåren och ville väl mest ha det för att "det skulle man ha prickat av innan man gick ur gymnasiet". Man ville ju inte fylla tjugo utan att ha varit kär? Men varför? Ville den där tjejen vara kär för att alla andra hade varit det eller för att få bli älskad? Hon var ju rätt älskad av många runt om? Men hade ingen som var kär i henne. Det hade ju alla andra?

Den tjejen stängde av alla känslor i gymnasiet för att få ligga med de coola killarna, som hon visste att det aldrig skulle bli något med. Men för statusens skull. Det var ju lite häftigt att kunna säga att "lilla jag" har faktiskt fått ligga med honom. Han som förgripit sig på tjejer på festen han inte var bjuden på. Han som blev sur på tjejen som nekade till sex. Han. Han var det tydligen häftigt att ha legat med och även han var populär bland både tjejerna och killarna. Varför blev han det...?

Denna tjejen blev klassad som den snälla, söta tjejen, men som man inte riktigt fick känslor för. Hon var ju jätteomtänksam och rolig och ganska snygg? Men känslorna fanns inte.

Varför inte då? Jo för att hon BAD om det. Hennes högsta önskan ex antal gånger under tonårstiden var ju att få bli älskad, av en snygg, snäll kille som skulle prioritera henne före allt?

Hon förstod senare. Hon blev den som hjälpte alla kompisar som i senare ålder hade ett kasst självförtroende, som i tjugoårsåldern jagade killen som inte ville ha "nåt mer". Nåt mer förutom sex.

Denna tjejen är jag.

Jag har fattat, vid tjugo års ålder att du aldrig kommer få den du jagar, den du tofflar eller den du begär ska tycka om dig tillbaka. Jag har förstått att känslor dyker upp av att båda hittar kemi och att det mellan båda två inte skall finnas något frågeteckan om kemin. Den bara finns där. Och den finns där när du inte jagar den. Den kommer aldrig komma av din egen vilja, eftersom den ligger i bådas händer.

Jag är tjugo år och hade önskat mer än allt att få säga till mitt femtonåriga jag, att kärleken kommer när du blir äldre och kan hantera den. När du inte jagar den och när du hittar den person som passar just dig. Lugna dig och var istället glad över att du idag har lärt dig hur man klarar sig själv, hur man kan somna på kvällarna ensam. Hur du inte behöver någon bredvid dig. Hur du inte behöver någon för att göra dig hel. För du skall vara hel i dig själv.

Och se... Det blev nu som "den tjejen" fick känna på kärlek, på det sättet kärlek ska komma fram på.

Gillar

Kommentarer