Blandade känslor påväg till Stockholm

Visste inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta när jag fick beskedet om polisintagningen. På samma sätt som jag blev sjukt ledsen, kände jag även en lättnad av all väntan och fundering and denna provdag. Jag känner mig lugn och inte så stressad ang detta. Jag är nitton år och kommer ha chanser längre fram.

När jag pratade med psykologen och hon sa "dina chanser är goda, du är ung och mogen. Det kommer fler tillfällen". Jag blev glad av att höra det. Det lättade mig, men samtidigt blev jag mest irriterad av att hennes pepp kändes ganska påklistrad och något hon sa till alla som fick negativt besked. Att jag dessutom nu är påväg till Stockholm såhär spontant, gör mig gladare. Hade jag satt mig på tåget mot Gbg och gått till jobbet imorgon hade jag nog svackat ännu mer, känt mig otillräcklig och fel. Jag hade känt mig liten och ganska så meningslös, ni vet när all tro om sig själv försvinner på en sekund. Jag älskar Stockholm och att jag sitter på tåget dit känns såå mycket bättre än att sitta på tåget hem.

Det blir bra...

Gillar

Kommentarer