I söndagskväll fick jag en idé. Först handlade idén om att jag ville klippa kortare igen, men helt plötsligt kom jag istället på att jag skulle klippa riktigt kort. När jag får för mig något, då gör jag det också. På måndag snackade jag med mamma om det och hon tyckte det var en super idé. Det är alltid hon som velat att jag ska klippa kort, men jag har alltid sagt nej och aldrig i livet. Iallafall, på måndagen ringde jag till Salong Anja och sa att jag behövde en tid så fort som möjligt så att jag inte skulle ångra mig. Fick tid på tisdagen 18:30, igår alltså. Även om det var så kort väntetid så var jag spänd och nervös. Några gånger undrade jag vad jag hade gett mig in på och var nära på att backa ur, haha. Iallafall, igår gjorde jag det. Frissan såg bilden jag hade som exempel och hon sa typ "woah" och hoppade till. Hon var inte alls beredd på att jag skulle klippa av nästan allt. Har ju glasögon så jag såg suddigt hela tiden hon klippte, så det blev ändå en stor överraskning när allt var klart.

Jag tänker såhär "håret växer ut igen" och jag fyller snart 19 så det är dags att testa något alldeles nytt. Jag har tidigare haft någon slags bob, dip dye, ombre, lugg osv men nu gick jag ett steg längre. Ju fler bilder jag tar på mig själv, desto nöjdare med beslutet blir jag. Det är såklart inte så kul när man vaknar och håret står åt alla håll och kanter, men då finns hårborste och vax. Jag börjar gilla frisyren mer och mer. Säger inte att jag aldrig kommer ha långt hår igen, det kommer jag förmodligen.

Inatt sov jag as dåligt och vet faktiskt inte orsaken, kan vara att jag håller på att bli ännu mer förkyld. Stannade hemma från skolan och somnade om till ca kvart i två? Antar att sömnen behövdes och ärligt talat mår jag lite konstigt nu också, för någon timme sen blev jag riktigt yr, usch.

Aja, vi får väl se vad som händer. Hoppas att ni mår bättre!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Igårkväll var jag på den tredje och sista filmen i Fifty Shades serien. Lite sorgligt ändå eftersom jag följt alla tre filmer sedan 2015. Har dessutom sett ALLA på bio.

2015 - Fifty Shades Of Grey tillsammans med Alva
2017 - Fifty Shades Darker tillsammans med Linnéa
2018 - Fifty Shades Freed tillsammans med Linnéa, Karin och Signe
Har haft sånt bra sällskap på varenda film, så tack för det.

Tänk att man följt Anastasia och Christian i alla dessa tre filmer och nu är det bara slut?!

Iallafall så åkte jag och Linnéa in redan 15:35 eftersom vi bor utanför stan och bussen går inte ofta på helgerna. Filmen började 18:15 så innan gick vi på Espresso House och Linnéa köpte en varm choklad så kunde vi sitta där. Efter ett tag kom Signe och senare även Karin. Vi gick och hämtade ut biljetterna och sedan till hemmakväll för att avsluta turen på Hemköp. Sedan tillbaka till bion igen där vi satt och väntade tills vi fick gå in i salongen.

Filmen då? Jag rekommenderar starkt! Men, samtidigt tycker jag man ska se de två första filmerna först eftersom de tre hör ihop med varann rätt bra. Det kanske går att se bara trean, men nu när man sett alla tre så inser man hur de faktiskt hörde ihop. I slutet av sista filmen satt jag och log och blev lycklig, haha. Jag har aldrig läst böckerna, men filmerna var toppen! Kommer verkligen, verkligen sakna dem.

Har ni sett någon av Fifty Shades filmerna eller har ni kanske sett alla tre som jag? Kommentera gärna :)

Likes

Comments

Hej!

För någon vecka sedan blev jag less på att girlfriend jeansen jag har gjorde ont vid ljumskarna. Sen var jag även väldigt less på min överkänsliga hud som förstörde för mig varje gång jag tog på mig mina nya svarta, tighta jeans. De förstörde genom att klia eftersom det är såå torrt ute. Jag hade samma byxor på nyårsafton, men det var inte alls lika torrt ute. Nu får de svarta jeansen ligga i garderoben tills typ våren kommer.

För er som inte vet så har jag inte bara känslig hud utan jag har en överkänslig hud. Jag fick äntligen komma till hud för kanske två år sedan efter några år med världens klåda, speciellt efter att jag duschat. Huddoktorn konstaterade att jag hade överkänslig hud efter att hon drog ett kryss på min rygg med en slags pinne och det blev alldeles illrött inom bara några sekunder. Sen dess har jag fått hjälp i form av medicin, ljusbehandlingar, en underbar kräm och att jag badar istället för att duscha.

Jag badar i barnolja och badsalt. Det bästa är att jag slipper den där jobbiga klådan. Förut när jag tog en dusch kunde det börja klia så mycket att jag stampade i golvet, sparkade på väggen och skrek. Min hud är såklart fortfarande överkänslig, men med den hjälp jag fått känns det ändå bättre än vad det gjorde innan. Förmodligen är det all stress och oro som gjort min hud så pass överkänslig som den är.

Nu till saken då, eftersom jag har detta hudproblem klickade jag hem två par byxor från Bonprix, inte jeans utan bara vanliga byxor men med mycket bomull i. De blommiga är en kortare modell och de röda är en bootcut modell. Älskar dem! Jag fick dem i veckan, men har inte kunnat gjort ett inlägg innan eftersom jag inte var helt säker på att jag skulle behålla dem.

Men, igår bestämde jag mig. De får stanna och de irriterar inte huden, vilket är det bästa. Bilderna är inte i den vackraste kvalitén, men jag hoppas ni kan bortse från det.

Förresten, jag älskar Bonprix!

Likes

Comments

Jag tog jättefina bilder igår på pappa och Teddy på promenaden som jag nämnde i det förra inlägget. Har egentligen fler, men de här två blev bäst. Lika som bär är de också.

Likes

Comments

​Igår fyllde Gabriella 18 år och henne har jag känt väldigt länge. Hon hade bjudit mig och 7 andra tjejer hem till sig för tacokväll som avslutades med fruktsallad, glass, maränger och colasås till efterätt. Min mage mådde inte så bra hela kvällen, men äsch ens kompisar fyller bara 18 en gång. Vi dansade, åt och drack gott. Sedan fick vi idén att först gå hem till Moa som var där på Gabriellas firande, men att gå var lite väl kallt och skulle ta ett tag. Tillslut bestämde vi oss för att ta bussen in och Moa bodde väldigt centralt, precis ovanför Ica och precis mittemot där jag, Linnéa och Alexandra brukar kliva på bussen så det blev perfekt. Efter ett tag kom det fler dit och det blev mer fest än bara ett födelsedagsfirande. Jag kände bara några få där och hade börjat bekanta mig med de tjejerna som var hos Gabriella, men hade jättekul ändå. 

Klockan 01:00 tog jag, Linnéa och Alexandra bussen hem. Vi hade säkert kunnat stanna längre, men det finns ingen senare buss för nästa går 07:15 på morgonen eftersom de tagit bort den som gick 02:30. Applåder.

Samtidigt under Gabriellas firande så hade Linnéas mamma öppet hus eftersom hon fyllt 50. Där var mina föräldrar och de lämnade bilen på en parkering för att Linnéas brorsa skjutsade hem dem så jag, pappa och hunden tog en promenad dit idag för att hämta bilen. Vi köpte även fika, kaffe och varm choklad som en liten "belöning". Mums! .

Idag har jag, förutom promenaden mest bara tagit det lugnt eftersom jag blev väldigt trött av gårdagen, men jag hade det så himla roligt. 

Gjorde ni något roligt den här helgen?

Likes

Comments

Igår kom mina efterlängtade örhängen i brevlådan som jag beställde på Wish då jag köpte julklappar till familjen där. Bild på örhängena ovan.

Idag var en rätt rolig dag på skolan. På ensemble lektionen har vi som uppgift att göra om låtar till en annan genre. För er som inte vet vad ensemble är, lite kort förklaring: Det är när man spelar och sjunger i grupp. Idag var det en av tjejerna i min ensemble som hade med sig låten ”Photograph” av Ed Sheeran. Den låten vi hade som inspiration var ”Carina” av Larz-Kristerz. Vi skulle alltså göra en känd låt av Ed Sheeran till dansband. Det var superkul! Jag spelade dragspelet på synten. Man kunde iallafall dansa till den så jag tycker att vi gjorde uppgiften rättvisa.

Efter skolan var jag och pratade med min kurator om allt möjligt, bland annat om den här bloggen. Sen bestämde vi lite grejer jag ska följa som handlade om sömn, motion, dagsljus osv. Det är bra att det känns bra hos henne, för det gör det. Hon är väldigt bra!

Nu ska jag tvätta håret, äta middag och sen krypa ner i badet.

Har ni haft en bra onsdag?

Likes

Comments

​Det hela började redan några år innan diagnosen ställdes. När jag kom hem från skolan så låg mamma och sov. Inte bara det, hon sov fram tills att pappa kom hem efter 6. Var alltså rätt ensam och satte mig mest framför TVn eller datorn när jag väl var hemma. Denna tid blev jag både utfryst och mobbad. Mamma kändes annorlunda, hon var inte där för mig på samma sätt som förut och det gjorde så ont. Jag sa tydligen "Varför måste du sova hela tiden?". Iallafall efter ett tag fick hon diagnosen utmattningssyndrom så då trodde vi alla att hon bara var utmattad och behövde vila.

Det kom diagnos på diagnos, som t.ex. sköld körteln. Det började hända grejer, så som att hon svimmade och att ambulansen kom ett antal gånger till vårat hus pga olika anledningar. Hon svimmade på flygplatsen en gång när hon och pappa skulle till Stockholm för att kolla upp något. Det började som sagt hända grejer som inte längre stämde med de diagnoser hon fått. Jag vet inte hur, men tillslut kom de på att de skulle röntga hjärnan efter att ha röntgat allt annat.

Då fick vi veta att hon hade en hjärntumör, en ovanlig sådan. Jag var fortfarande rätt ung och hade inte riktigt stött på orden "cancer" och "tumör" förut. Det värsta var ändå då vi skulle få svar på om den var godartad eller elakartad. Först fick vi veta att den var godartad och då blev vi såklart glada. Det visade sig att det blivit något fel och att den faktiskt var elakartad. Mamma fick åka upp till Umeå så fort som möjligt för att påbörja operation. Hon hade högt tryck i hjärnan och om de inte hittat tumören när de gjorde det.. då hade mamma fått en stroke någon månad senare. Det gör så ont att tänka på det. På något sätt är jag tacksam att de äntligen röntgade hjärnan, men på något sätt arg att de inte röntgade den tidigare.. Om de hade gjort det tidigare, då kanske man kunde operera bort det mesta och den kanske inte ens hade hunnit växa så mycket.

Men, man kan inte tänka på hur det kunde ha blivit. Är bara glad att min mamma lever och att hon får den hjälp hon behöver. På operationen gick det inte att få bort allt så cellgifter påbörjades. Hon hade gjort 5/6 kurer innan hon var tvungen att sluta eller ta en paus (kommer inte riktigt ihåg). Mamma började spy, hon spydde upp typ allt hon åt och fick tillslut dropp. Detta var sommaren 2015. Jag minns det så väl för jag sommarjobbade på Jamtli och under tiden låg min mamma på sjukhus och mådde jättedåligt. Kommer ihåg en gång när jag skulle hälsa på efter sommarjobbet, hon orkade knappt krama mig och hon spydde när jag satt i rummet. Hon fick såklart hjälp till toaletten, men det var så jobbigt att sitta där och höra sin mamma må så dåligt. 

Det var alltså väldigt många sjukhusbesök för mamma, tror det var två somrar i rad. Samma visa var det när jag slutade åttan. Hon låg på sjukhuset på min skolavslutning så hon kunde inte komma och kolla. Men när jag slutade nian var hon där och det är jag så glad för.

Innan hon tog cellgifter strålades hon flera veckor i Umeå. Glömde nämna detta innan. Jag var med en vecka och fick se hur det gick till. Var dock endast med en gång när mamma strålade sig och de andra gångerna satt jag själv på patienthotellet och försökte väl tänka på annat. Andra tiden på dygnen åt vi gott, spelade minigolf och lite annat.

Hjärntumörer kan leda till personlighetsförändringar och så var det även i vårat fall. Mamma har gjort saker som inte är likt henne, men det vill jag inte nämna här. Sen märks personlighetsförändringar av också eftersom man inte riktigt känner igen personen som blivit sjuk. Ibland känner jag igen min mamma som hon var innan allt uppdagades, men det finns tillfällen då jag inte alls känner igen henne. När jag kommer till sådana här djupa tankar så börjar jag tänka  "Men, hur var våran mamma egentligen?" eftersom jag är sladdbarn och kom in i familjen senare än mina syskon. Jag tänker även "Har vi olika syn på hur mamma var innan?" för man vet ju inte om tumören fanns där redan innan jag föddes. Det kan ta tid för dem att växa.

Iallafall, nu idag är mammas tumör stabil och har varit länge. Hon äter dock väldigt många mediciner och har andra besvär än det som finns i hennes hjärna. Det är bara att sitta med i båten för vad mer kan man göra? Vi kan inte styra den här resan, den styr åt oss tyvärr. En liten glädjande trudelutt efter det här tunga inlägget: Min mamma har gått från rullstol - till rullator - till gåstavar och nu går hon och dansar själv. Min kämpe! Du är så stark mamma.

Denna cancerdiagnos kom 2014 och allt jag skrivit kommer ur mitt minne. Det var så längesen och jag kommer ärligt talat inte ihåg allt, men har försökt sammanfatta mammas resa. Det som hänt i texten hände mellan åren 2011/2012-2018 om jag minns rätt. Kan finnas stavfel och annat tok i texten, ber om ursäkt för det.

Det kommer ett liknande inlägg om min bror inom kort.

Tack för att ni läste det här och tack för all kärlek och support som min blogg har fått ♥


Likes

Comments

Godmorgon!
Idag vaknade jag upp till en väldigt rolig, men även udda nyhet. Britney Spears kommer till Sandviken i sommar. Höll på att tappa hakan, haha.

Jag är dock superglad att det inte som vanligt blev Stockholm, Malmö eller Göteborg. Brukar oftast bli storstäder när det kommer en så stor artist, men inte den här gången vilket gjorde mig lite extra glad. Sandviken är mycket närmare än alla dessa storstäder.

Ska ju som sagt på Taylor Swift i London, så det kommer kosta skjortan och jag behöver spara mycket dit. Vilken tur att man fyller år i mars för jag kan iallafall önska mig en biljett till Britney.
Det är såå häftigt! Har lyssnat på henne länge. Hon är en av de artisterna vars musik jag vuxit upp med så det skulle vara så häftigt att se henne live. Jag gillar mest de gamla låtarna, men även några nyare som släppts på senare år.
Spears är en legend, så är det bara.

Tycker det är såå häftigt att hon kommer till Sandviken och kan inte riktigt fatta det.

Vad är era tankar om att Britney Spears kommer till Sverige igen?

Likes

Comments

Som jag sa i mitt introduktionsinlägg så lovade jag er ett inlägg som skulle handla mer om mig och vem som är bakom bloggen.

Terese är som sagt mitt namn och jag är född 9 mars 1999. Tre stycken bilder på mig kanske var lite egoistiskt, men jag har som sagt olika glasögon på två av bilderna och inga glasögon på sista. Tyckte det var lite kul att visa hur jag ser ut på alla sätt och vis, typ.

Jag går estet musik, tredje året men för mig blir det även ett fjärde då jag inte orkar studera fullt ut pga hela cancer situationen i familjen. Jag har alltså anpassat schema, men på estet musik.

Musik är ett stort intresse, jag både sjunger och spelar lite instrument då och då på skolan. Sjungit har jag gjort så länge jag kan minnas, som t.ex. i vattenkannan när jag var pytteliten. Musik är mitt liv, väldigt många genrer diggar jag. Min favoritgenre är country/countrypop vilket jag också helst sjunger. Utöver det så lyssnar jag på pop, k-pop, gammal musik, gamla pojkband osv. JAG HELT ENKELT ÄLSKAR MUSIK!

Min favoritartist är och har varit Taylor Swift sedan jag var 9 år gammal. Är så lycklig för ska åka till London i juni och se henne för första gången live. Helt galet! Lyssnar såklart väldigt mycket på henne också.. typ varje dag hehe.

Mina andra intressen är också estetiska faktiskt. Nu är ju blogga ett intresse efter att ha börjat blogga igen, men även intressen som fotografering, redigering av bilder och att redigera videos. Jag är alltså 100% estet. Ni kommer förmodligen få se lite redigerade bilder, så kallade edits och redigerade videos också = video edits.

Favoritdjur är hundar och jag har en dvärgpudel som heter Teddy. Han har varit min bästa vän sedan 2003, då jag endast var 4 år gammal. Teddy har alltid varit en hjälpande hand och en solstråle mitt i allt det jobbiga. Oavsett hur dåligt jag än mår så finns han alltid där och sätter ett leende på mina läppar.


Vad mer kan man vela veta om mig egentligen?

Ni får gärna fråga frågor i kommentarerna så kan jag besvara dem för just nu har jag inga mer idéer på vad jag kan skriva om mig.

En sak skulle jag dock behöva hjälp med. Min sidfot med kommentarer, gillningar osv hamnar så långt ner nedanför inlägget.. skulle någon van nouw användare kunna förklara detta för mig i kommentarerna? Vill verkligen inte ha det så.

Likes

Comments

Hej och välkommen till min nya blogg.

Mitt namn är Terese, jag är 18 år och är från Norrland. Har 3 äldre syskon, en storasyster och två storebröder. Min syster är 30 och mina två bröder är 26 och 28 vilket gör mig till sladdbarn, även kallad sladdis. Ni får googla om ni inte vet vad sladdbarn är haha. Min mamma är 54 år och min pappa är 60. Låter ju som vilken vanlig familj som helst tänker ni.

Vi är en rätt vanlig familj och vi betraktas förmodligen som "vanliga" utåt. Men, vi har två objudna gäster i våran familj. Två elakartade hjärntumörer. För er som kanske inte vet vad tumör är så är det cancer. Jag är inte bara dotter till en cancersjuk utan jag är även lillasyster till en cancersjuk. TVÅ i min familj har cancer.

Det är främst det min blogg kommer handla om, hur det är att vara tonåring och känna att ens vardag rasar ihop. Jag kommer självklart skriva om vanliga tonårsgrejer och mina intressen. Den här bloggen kommer inte endast ha dystra och mörka inlägg. Det är som min dagbok, men även ett ställe där jag kanske kan få de som läser att få en inblick i hur det faktiskt är när två av ens närmaste drabbas av denna hemska sjukdom.

Mitt bloggnamn kanske ni undrar över. Precis som bröstcancer har rosa bandet och färgen rosa, så har alla andra cancersorter sina egna färger. Grå är hjärntumörens färg. Det är bland annat därför jag gav min blogg namnet "My Life Went Grey". Det finns dock även en till anledning och det är att mitt liv faktiskt blev grått när vi fick veta att två i min familj var cancersjuka.

Jag skulle aldrig ha kommit på att skriva om detta i en blogg för några år sedan, men jag har vuxit med denna resan och känner att det kan vara ett bra sätt att få ut mina tankar. En introduktion som handlar mer om mig kommer i nästa inlägg.

Likes

Comments