Livet, Vardag, Känslor, Kärlek

God morgon mina fina, sitter nu på kontoret igen. Ingen har kommit ännu, så jag har varit ute och gått med Luna i detta mysiga väder. Dom har verkligen rätt när det sägs att "det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder". Svin kallt! Men vad förväntar man sig egentligen när det snöar och är kallt, väljer jeans.. skylla mig själv helt enkelt. Har även hunnit att åka hem snabbt för att hämta ett häfte med timrapporter, hade glömt det, men eftersom ingen är här så passade jag på. Tände dock upp mitt rum och startade datorn, så att det syns att jag varit på plats. Men när jag kom tillbaka var det lika tomt på parkeringen som innan..

Den här helgen har varit jätte lugn och skön, hade inget speciellt planerat. Den har bestått av promenad i skogen, mys i soffan med filt, kuddar, godis och film. Lagat middag (testade en ny rätt igår, väldigt god), umgåtts lite kort med vänner. Så ja, en väldigt skön helg.

Middagen som jag lagade igår var lax med gräslöks Philadelphia, crème fraiche. Till den serverade jag broccolligratäng, var väldigt enkelt och gott + det är riktig LCHF.

Jag har även kommit fram i helgen till att jag vill fan inte äta godis längre, choklad är dock en riktig jävla svaghet.. (som för typ alla kvinnor) skämt åsido. Men vanligt lösgodis, nej tack. Jag har aldrig varit ett riktigt fann av det, men äter det ändå.. Men i helgen så kände jag verkligen att jag gör det bara för att tugga på något, jag kollade i skålen som hade all den där skiten i sig och var inte sugen på någonting alls, men ät ändå för att det är en vana och inget annat. Så nu ska jag dra mig undan ifrån det. Skulle gärna vilja köra all in på LCHF igen också, men känns som att 100% får det bli när man väl bor helt eget, kan styra det där som man vill istället.

Men nog om det nu, jag hoppas ni alla har haft en riktigt mysig &trevlig helg. Och att ni får en riktigt fin måndag, en bra start på den nya veckan.

Jag gjorde även en frukost med pannkakor, vegan glass och hallon. Kul att göra något extra ibland.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Livet, Tankar, Vardag, Känslor

Okej, så till den tredje och sista delen av det som hänt, den perioden som ändå visar mig att universum leder en på olika vägar, både de bra och sämre. Men efter att ha fått uppleva den sämre perioden så kommer det något bra.

Jag har velat haft C/CE-kort så länge som jag kan minas. Och jag sökte föra våren till en skola i Tyresö, där man sökte via kommunen för det är dom som står för kostnaden. Längtade efter beslutet i flera månader, för att sedan få ett meddelande om att utbildningen kommer inte att bli av. I den stunden när jag läste det så kände jag att det va någon som gav budskapet till mig att nu ska jag jobba, eftersom jag bara två månader tidigare hade börjat på ett nytt jobb. Så det kändes trist, men även som en lättnad för då behöver jag inte ens ta ett beslut.

Men, det finns alltid ett men..Jag fick ett plötsligt mail ifrån en annan skola, som hade valt ut mig ur ett system, just jag var en av dom som de valde! Jag fick komma på intervju och jag blev antagen på plats! Behövde bara få ett körkortstillstånd och ett läkarintyg. Jag fixade läkarintyget redan samma dag, dock var jag tvungen att få ett extra ifrån psykiatrin där de intygade på att jag inte är en "fara" ute i trafiken.. Läkaren litade på mig och skrev ett super bra intyg! Jag fick tillståndet och var klar, jag var klar för att börja min utbildning till lastbilschaufför, äntligen!

Pratade med jobbet och han blev inte så glad på mig, ville att jag skulle välja mellan dom eller skolan. Tyckte att det var bättre om jag sparade ihop pengarna hos dom istället och sedan betala för allt själv senare (nej jag behöver spara till annat). Jag stod upp för mig själv och sa nej, jag tänker ta utbildningen. Men sedan efter några veckor så pratade vi igen och då hade han tänkt efter att dom inte ville förlora mig ändå och att jag kunde jobba extra vid lediga tillfällen.

Jag började skolan den 8 januari 2018. Det här var en ljuspunkt i livet, äntligen! Det behövdes efter de senaste månaderna som varit kaos och åt helvete. Jag trivdes bra och fann en vän i en tjej i klassen som kallas för Freddan, vi va super lika i personligheter och erfarenheter av livet, så det klickade väldigt fort. Så vi pushade på varandra och fick skolan att verkligen fungera.

Tills en dag, den 2 februari, så ringer min chef och vill erbjuda mig en tjänst, för den andra som jag hade pratat med tidigare om skolan och jobbet, han som anställde mig, var inte längre kvar på jobbet av olika anledningar. Jag skulle få platsen, utan erfarenhet och bara varit anställd sedan oktober-17. Jag va väldigt skeptisk till idén till en början, men vi bestämde att vi skulle ses samma dag och jag köpte med mig fika till oss, chefen, min ena kollega som var på plats och mig. Vi diskuterade erbjudandet mer och jag fick mer information om vad jag skulle göra och hur jag skulle kunna utvecklas då de har mycket att erbjuda. Jag sa att jag var intresserad, men viktigaste för mig var att veta om jag kunde få mitt C-kort av dom då. Så min chef skulle få tag på företagets ägare.

Vi fixade ett möte, vi tre, kom fram till mycket och jag hade en massa saker som skulle hjälpa mig på andra sätt, bilmässigt, Luna, ekonomiskt, nära och sen C-kortet. Så efter att suttit i mötet, som jag trodde skulle gå ganska fort.. men vi pratade på om allt och ingenting, inte endast jobb, så det blev 2h30min istället. Men jag var nöjd efter mötet och hade då tagit mitt beslut! Detta var föra torsdagen, den 8 februari. Dom ville ha mig omgående, så jag startade min nya tjänst redan i måndags, 12 februari. Allt gick väldigt snabbt och hastigt, men det gjorde inte mig någonting. Nu är det fredag och jag har varit här i en jobbvecka redan, jag är väldigt nöjd över mitt beslut och är taggad på vad framtiden har att ge mig.

Nu kommer chefen så det är dags för jobb! Ha en fin fredag!

Likes

Comments

Livet, Tankar, Känslor, Hundarna, Kärlek

Så till den jobbigaste delen i hela den här perioden, där allt hände på en gång. Jag kan inte dra in allt, för det gäller även väldigt privata delar där andra människor ingår.

Det var en väldigt konstig period hemma och jag försökte undvika det så mycket som jag kunde. Men den 28 december kom ett brev till mig, där jag fått mitt körkortstillstånd för CE-kort, jag va så lycklig och det var fyrverkerier i hela kroppen. Senare på kvällen åkte jag till kästa, så glad och taggad på att få berätta att jag blev godkänd! Men på väg till honom så ringer veterinären och berättar om alla brister som Ilo har i sin kropp, en massa värden som låg under gränsen och vissa ganska mycket, det som vi har i våra kroppar som läker våra sår och sjukdomar.. det fanns knappt hos honom och veterinären sa det att han kommer inte kunna bli bra i sina sår för det kommer inte läka ihop. Jag ringde till Alexandra och berättade, helt förstörd, sedan när jag kom till Kästa berättade jag för Andreas. Kändes så hemskt att berätta och prata om det, jag va så lycklig och allt bara vände på en sekund och jag ville bara försvinna, gräva ner mig själv i en grop. Jag skulle på återbesök dagen efter för att ändå kolla på hur det ser ut för jag misstänkte infektion då såret luktade även väldigt illa och han läckte ur rören. När jag var där så insåg jag att jag vill inte att han ska få lida, jag han få sådana starka känslor för honom, det var min lilla kille och jag älskade honom så otroligt mycket, hade verkligen fäst mig vid honom. Men han var bara 5 månader och fick tillbringa mycket av sin tid hos veterinären, ha en tratt på sig, bli tjatade om att inte klia sig eller slicka på såren, ha bandage, fick inte leka med hundarna och han fick inte ens träffa dom. Han levde inte ett liv, speciellt inte ett valpliv, jag ville ge honom så mycket mer och det kändes hemskt att se honom så här och han skulle aldrig bli bra. Så när vi var där hos veterinären, så tog jag beslutet den 29 december att låta min lilla pojke få somna in, jag valde att vara osjälvisk och ta det rätta beslutet för honom. Han fick den första sprutan och när han hade lugnat sig tog jag upp honom i min famn, när han fick den andra sprutan så släppte jag inte honom, han skulle inte få dö på en bänk eller golv, han fick ligga i min famn med huvudet på min vänstra sida så han skulle få ta sina sista andetag i min famn, vid mitt hjärta. Det gjorde väldigt väldigt ont i mig, men jag vet att det var det rätta och jag har haft ett stort stöd av Alexandra och Andreas i det här beslutet och det är jag evigt tacksam för.

För evigt saknad min lilla pojke. Det går inte en enda dag utan att jag saknar dig och tänker på dig. Skulle gjort vad som helst för att få ha dig hos mig igen. Jag gråter fortfarande för saknaden av dig, men tänker på det fina du gav mig och den tid jag fick med dig, så tacksam för det, min ängel skulle inte få gå på jorden länge, dom tar de finaste själarna först, för du behövdes någon annanstans. Jag vet att du har det bra igen, jag hoppas jag får uppleva din själ igen och vi ses senare. Jag älskar dig!

Likes

Comments

Livet, Tankar, Känslor, psykisk ohälsa, Egen tid

Okej, så vad är det som har hänt? Jag började må sämre i december igen, som året innan. Jag försökte att distrahera mig med väldigt mycket olika grejer, men det hjälpte inte så bra som jag hade hoppats. När jag närmade mig den 19 december började det bli värre. Veckan innan datumet så pratade jag med min psykolog om vad jag skulle göra den här dagen, hon sa att jag skulle gå igenom min krisplan och bara distrahera mig hela dagen, försöka att vara hemma så lite som det bara går och tänka på minnen som får mig att må bra. Det här var inte enda gången som vi pratade om det, jag började förberedda mig inför det här datumet i början av december, eller kanske ett år tillbaka.. jag vet inte, just den där ettårsdagen, den har varit obehaglig.

När jag kom till söndagen den 17 december så bröt jag ihop, då gick det inte längre. Jag fick världens panik inne i min stuga, alla känslor och tankar kom tillbaka och det kändes som att jag satt exakt på samma plats som för ett år tidigare. Det kändes verkligen som att det där året hade aldrig gått och jag var tillbaka i exakt den stunden när det närmade sig.

Så det slutade med att jag tog eget initiativ och ringde till det mobila teamet, två kvinnor kom ut till mig, pratade med mig och lugnade ner mig. Dom förstod vad jag ville och att jag hade fattat mitt beslut, så jag packade ner lite saker och kläder i en väska. Dom körde mig till Sankt Eriks psykologmottagning. där jag fick träffa en jätte trevlig personal som lugnade mig. Ena sköterskan gav mig även ett ciggpacket då jag glömde mitt hemma och sedan hänvisade mig till rökrummet.

Jag fick uppleva en obehaglig händelse där en man sett mig komma in, han hade hamnat i någon slags psykos och sprang till mitt rum och skulle precis slita upp min dörr när han blev tacklad ner på golvet av skötare och vakt. Sedan blev han fastspänd på en brits, det var hemskt att se att dom skulle behöva gå till den attacken, men samtidigt vet jag inte vad han skulle gjort mot mig då han va väldigt aggressiv.

Någon timme senare blev jag hämtad av samtrans, en äldre man som va trevlig men väldigt kortfattad. Han ledde mig upp till psykologmottagningen på karolinska i Huddinge. Där mötes jag av en trevlig personal som tog väl hand om mig och visade mig till mitt rum, gav mig kläder och bjöd på kvällsfika trotts att det va undanplockat sedan någon timme tillbaka. Fick träffa min rumskompis, Gladys, en jätte trevlig äldre dam och det är mycket tack vare henne som jag kände en slags trygghet. Första dagen fick jag gå ut bevakad av personal, andra dagen.. den 19 december, så fick jag inte ens gå utanför dörren, den dagen var jag helt fast där inne, då dom ansåg det som en stor fara för mig. Men sedan den 20 fick jag gå ut igen med bevakning.

Jag har varit livrädd för att läggas in, det var ju ett år tidigare diskussion om tvångsinläggning och nu tog jag beslutet helt själv! Det var ingen som sa någonting alls om det till mig och jag höll det verkligen för mig själv fram till den 17 december.

Att ta det beslutet var nog det bästa jag kunde göra, jag var lugn och tänkte knappt på att må dåligt när jag låg där inne, jag fick en paus ifrån livet och det kändes helt underbart. Det låter helt fel nu, men jag trivdes, jag har inte tagit något negativt med mig ifrån min vistelse. Jag vill aldrig hamna där igen och tänker inte göra det, men jag ser inget fel med det längre. Och nu när ettårsdagen är över så känns det lugnt, det känns som att det värsta året var över och nu har jag funnit en starkare acceptans för vad som hände och jag känner en stor inre ro i mig själv efter det här. Alla de andra åren som kommer framför mig kommer inte få den här reaktionen. Jag mår bättre och jag fortsätter att växa för varje dag och jag gillar livet, jag är så lyckligt lottad att ha ett!

Likes

Comments

Livet, Tankar, Vardag, Känslor, psykisk ohälsa

God dag mina fina! Jag har gått offline nu ett bra tag, visst det har hänt tidigare så det är inte något jätte annorlunda.. Men nu senaste tiden har det varit väldigt mycket som hänt i mitt liv det har bestått av förändringar, sorg, svek, psykisk ohälsa, kortvarig lycka, möjligheter.. så ja, det har varit lite runt om.

Bara för att informera så att ni vet, så har jag slutat använda Facebook, raderat appen på mobilen och det enda som kommer att ske på min sida och enda anledningen till att jag finns kvar där är pga denna.. bloggen är kopplad till min Facebook och för att kunna hålla er uppdaterade så behöver det förbli så. Men som sagt, jag är inte anträffbar där längre. Men finns fortfarande på messenger, instagram och snapchat.

Jag har tänkt och tänkt på om jag ska göra all dess information till uppdelade blogginlägg istället för ett jätte stort och långt.. och jag tror att det lutar åt det hållet faktiskt. Så om ni har någon fin liten kommentar eller vill prata med mig så vet ni vart jag förövrigt finns, sedan kan man även lämna kommentarer nere i kommentarsfältet här nedanför.

Likes

Comments

Livet, Tankar, Vardag, Känslor, Hundarna, psykisk ohälsa

Godmorgon mina fina! Hoppas ni har fått en god nattsömn. Som ni säkert märkt så har det inte kommit upp någon bild på pepparkakshuset.. det är för att det är under construction.

Nej men helt ärligt, livet kommer emellan. Det är vad som händer. Ena dagen är det psyket som sviker och nästa är det något annat. Först svek psyket och jag kände mer stress av att göra det än att de skulle va något trevligt & kul. Sen när jag väl var igång, asså jag har gått in i minsta detalj verkligen, helt sjukt vilket litet pillergöra jag gjort det till.. men sånt där är bra för mig, det är terapi!

Men sen när jag gjort 3 delar på huset.. så upptäcker jag att resterande är trasigt.. så då gick det inte att fortsätta. Sedan på måndagen var det fullt upp och allt gick för snabbt för att jag själv ens skulle hänga med.

Och sen igår, då tänkte jag att ja skulle köpa så jag får nya delar. Skulle bara svänga förbi CRT (djurbutik) med mamma och Ilo. Men när jag tar på honom halsbandet så känner jag att hans böld har blivit hård! Jag myste med honom bara 2-3h tidigare och då va den fortfarande mjuk! Så ringde veterinären på en gång, men dom hade inte tid men sa att jag behöver en bedömning och sa att jag skulle ringa någon annanstans.

Fick en tid hos Evidensia i Farsta. Jätte gullig personal med ett bra bemötande. Snäll med djuren och lyssnar på ägaren. Så nu har min lilla kille varit fastande sedan igår kväll. Ska snart gå upp och duscha, fixa mig inför att vi ska åka tillbaka idag. För som sagt, de lyssnade på mig och hade ett medlidande med Ilo, så han fick en akuttid nu på morgonen, så den ska opereras bort!

Tycker så synd om min lilla kille! Han är ju så liten, bara 5 månader och får redan va med om sånt här, det känns inte bra! Men bara det här hjälper honom nu, så är det värt allt!

Men nej, upp nu och göra mig klar. Hoppas ni får en riktigt fin dag!

Måste bara slänga in en like till min tröja..
Dear santa, can we negotiate


Och sen självklart min lilla älskling, ni ser vilken stor böld han har, den fyller verkligen hela min hand när jag håller i den, väger mycket också. Men nu får han hjälp!
❤️

Likes

Comments

Livet, Tankar, Vardag, Känslor, Egen tid, Kärlek

Godmorgon mina fina!

Inte gjort mycket dessa dagar då min medicin fått mig att må riktigt skit! Lyckades ta mig till läkaren och psykologen. Mamma hjälpte mig till läkaren och min pappa körde mig till psykologen. Så underbara som hjälpte mig!

Trots att det är lördag så har jag redan varit vaken i några timmar. Och jag älskar ju julen.. så kollat på inspiration till pepparkakshus, i några timmar nu.. så det tänker jag kanske ligger på dagens lista, skulle va kul! Alltid trevligare med sällskap, men men, har man ingen så är det ju lite svårt haha. Nej inget sånt, taggad på jul, så fixa det idag, sen baka i veckan och fixa iordning inför riktigt julmys!

Så ni får se senare idag hur det blev, får va lite schyssta, andra gången i mitt liv jag ska göra det och föra gången fick jag mer hjälp än vad jag själv gjorde, men han va duktig! Skulle gjort föra året, men ni som känner mig vet att det va för mycket av annat, så det blev aldrig av. Men nu jävlar, ska jag ge det en chans igen!

Ha en fin lördag!

Likes

Comments

Så då, lite om mig själv nu då och ja det låter faktiskt lite egocentriskt nu när jag ser det i skrift framför mig.

Men igår var jag i alla fall hos läkaren ännu en gång.... kollade halsen och den är svullen, irriterad efter operationen. Så har satt in en kortison kur på mig nu, smärtstillande och starkt munskölj som jobbar emot bakterierna i halsen. Så nu håller jag fanemej tummarna för att det här ska fungera! Blir ju andfådd för minsta lilla.. kan inte ens gå
ner för en backe utan att bli helt slut och andfådd.. gå ner, brukar ju åtminstone vara upp?

Så idag tog jag första dosen, 16 tabletter!! Kändes helt sjukt, men det va läkarens ordination, så bäst att köra på det han säger! Kändes helt okej, fram tills jag skulle åka i bilen till veterinären, blev spyfärdig på en gång och mådde skit. Sen hos veterinären började jag kallsvettas och kände mig nästan drogad. Sen på hemvägen va jag tvungen att kliva ur bilen och gå upp för backen hemma, annars skulle jag spy kände jag.. sen efter det så har jag och Ilo bara legat i sängen, vilat och sovit! Orkar inte mer, så fort jag sätter mig upp känner jag mig helt nedslagen.

Så jag hoppas verkligen att min kropp reagerar bättre på min medicin imorgon! Har ett läkarbesök och en tid hos min fina psykolog, vill verkligen inte missa det, lär nog behöva be mina föräldrar om hjälp, tyvärr! Men dom vet vad det betyder för mig, så kanske är lite medgörliga får jag hoppas, trotts att de ställer upp mycket på mig redan.

Mamma kom precis in och hjälpte med Ilo, så hon hjälper mig på morgonen, hoppas min fader hjälper mig till psykologen.

Men nej, nu mina fina önskar jag er en fortsatt trevlig onsdagskväll!

Denna vackra bild kom upp som ett minne på Facebook så känner att jag ska dela med mig av den. Riktigt trevlig kväll med roligt folk och sen bästa Fallman! Avslutade kvällen med en pinsam tågtur hem med en kompis, som sedan däcka på min matta och jag la ett påslakan på honom och en kudde bredvid hans huvud ifall han skulle vända sig under natten haha, visst är jag ju ändå lite snäll?

Likes

Comments

Livet, Tankar, Vardag, Känslor, Hundarna, Kärlek

God kväll! Idag var jag hos veterinären med Ilo, självklart följde min fina mamma med som sällskap. Allt började med att mamma upptäckte en hård knöl på han hals för ca 1-1,5 v sedan. Vi har varit uppmärksamma på den, sen igår bara på några timmar fylldes det med vätska, så plötsligt kunde jag ha den som en vattenballong som fick plats i hela handen! Ringde veterinären på Kolartorp, dom är fantastiska och jätte gulliga varje gång jag är där, verkligen rekommendera. Pratade med en sköterska och fick en tid idag.

Vi kom dit och dom kollade på bölden, tömde den på ca 7 sprutor med vätska! Och det fanns fortfarande kvar efter det. Sedan kände vi tre hårdare knölar, ena är förmodligen den mamma upptäckte tidigare.. så då tog jag beslutet att han skulle få lugnande så att veterinären kunde sticka in en nål och dra ur lite vätska ur de hårda knölarna. Han blev helt sänkt nästan på en gång! Helt slut min lilla kille! Gick jätte bra att få ut proverna. Så nu ska dom skickas på analys och får svar någon gång nästa vecka, känns lite som att sitta på nålar när jag nu ska vänta in ett svar..

Skriver ett eget inlägg om mig direkt efter det här, ha det fint!

Likes

Comments

Livet, Tankar, Vardag, Egen tid

Godmorgon mina fina! Dags att visa önskelistan 2017.

Nummer ett på årets önskelista är Thomas Sabo, ankarkedja med skorpion och yin&yang, jag hade det tidigare, fick det av mina föräldrar i 18års present. Jag
ÄLSKADE det där halsbandet! Men det va en idiot kompis (före detta nu) som snodde det och jag har saknat det varje dag sedan dess, så det är verkligen nummer 1 på topplistan!

Nummer två är ännu ett smycke ifrån Thomas Sabo, ett hängsmycke endast. Jag har ett armband som jag fick i student present av bästa vännen Ida, men en snorunge slet bort själva hängsmycket när jag jobbade på Olearys bowling. Så önskar mig ett nytt, men ett infinty smycke, då vår vänskap kommer vara i en evighet, tills döden skiljer oss åt.

Nummer tre är som vanligt sängkläder, kan inte komma ihåg senast jag inte önskade mig det i julklapp haha. Så det är påslakanset och sen dra på lakan i bomull, allt är ifrån H&M HOME.

Så ja, det var listan. Självklart hoppas jag mest på Thomas Sabo, då det än idag, 3 år senare känns super tomt utan att ha det!

Thomas Sabo

H&M HOME

Likes

Comments