Älskar, älskar, älskar manchester plagg och denna blus är så himla stilren. Sorry, but I have sinned... Är inget fan av fast fashion *arg, menande konstpaus* och jag handlar nästan bara vintage/second hand... Men daaaaaamn, b*tch! Denna comfy corduroy blouse... (länk)

Så kär i denna rosa, mysiga dröm / Gina Tricot

Förutom att (fast fashion) knapparna är för långt ifrån varandra, gillar jag den verkligen och har den i 2 färger. Den nivån, haha!
Letar du en stilren och alldeles underbar manchester blus beställ HÄR då det ofta är slut i butik. Kanske ska tillägga att den är rätt stor i storlekarna, pga puffy sleeves, men tight runt handlederna. Jag har storlek 32 och är 155 cm lång =)

#bestofnouw #nouwoutfit #tipsar

Ibland blir saker inte alls som man tänkt sig, det har nog alla i hela världen fått uppleva samtidigt detta år. Det känns som det här året har varit en enda lång, lång dag med växlande väder som in reality är årstiderna som ändras.
Jag känner ändå en sorts trygghet i att Universum alltid vill en det bästa och ge oss våra drömmar eller bättre. Vi kan inte se varför vissa saker behöver ta en omväg mot målet och/eller varför vissa saker händer, eller inte händer, men i framtiden när vi blickar tillbaka kommer det vara uppenbart och enkelt att connect the dots.

I Juli detta år skulle jag ha slutat på mitt nuvarande jobb och börjat studera i Los Angeles i Augusti. Varje dag jag cyklar till jobbet är det en påminnelse. Jag vet att jag ska vara tacksam att jag har ett jobb och inte behöver oroa mig över min ekonomi, men det är också en stor del av Jante-lagen som talar. Jag förtjänar att göra det jag vill göra, det jag drömmer om att göra och att få må bra mentalt.
I början på sommaren blev massor av uppbyggda stressmoment tillsammans med sista droppen (som är bl a. covid-19) bara alldeles för mycket och jag blev sjukskriven. Jag känner nu, flera månader senare att jag snart kommer falla tillbaka dit igen, om inte jag ändrar något. Det stressar en ännu mer, eller hur? Att veta att jag absolut inte vill utsätta mig för stressen som är julen i den branschen stressar mig mer och skriker åt mig att snälla byta yrke. Läkaren sa det i somras med, "du ska inte jobba där".
Oh, this entry took a turn (haha). Antar att jag helt enkelt behöver skriva av mig för att undvika att alla funderingar och känslor stannar i mina tankar, clutters my mind och genom det håller mig tillbaka.

Haha, det är väl bra att jag skriver något öht, vad ska jag annars använda den här bloggen till? Vem vet när det är säkrare att eventuellt resa utomlands för att studera och bo i ett annat land? Jag försöker alltid vara realistiskt positiv, men rent allmänt känner jag att covid kommer vara ett problem i USA lite längre än i andra länder, det är ju från början ett land som är otryggt om du inte är frisk och rik. Det här får vara en liten, helt vanlig blogg tills dess att jag kan packa väskorna och plugga i LA som planerat, haha. Vet inte om någon läser, men som alltid: det spelar ingen roll. Det här är för mig själv.