No love here

Jag är för det mesta väldigt nöjd med att vara singel. Jag är väldigt självständig och aldrig riktigt känt det där behovet av att ha en pojkvän. Men ibland kan jag få känslan att jag vill vara kär och ha någon som älskar mig sådär på det där speciella sättet. Jag skulle tro att det är ganska normalt att känna så. Den känslan kan komma när jag kollar på film eller bara när jag ska sova. Den kommer från ingenstans.

Jag har ju egentligen aldrig upplevt kärlek så jag vet inte riktigt om jag kan säga att jag vill ha det för att jag vet faktiskt inte hur det är. Jag har dessutom inte bråttom med att få uppleva det heller, det kommer när det kommer liksom, jag tänker absolut inte jaga det i vilket fall. Så desperat är jag verkligen inte.

Även om jag inte söker en relation och trivs med att vara själv så tycker jag om att ha en crush. Alltså någon man kanske sett på skolan och fastnat lite extra för, bara någon man kan tänka på fast man kanske inte vill något mer med personen egentligen. Det är en härlig känsla att se den personen man tycker om och tittar på i smyg medan man hoppas på att inte bli påkommen. Tyvärr har jag ingen sådan person just nu, kanske någon jag kollar en extra gång på men absolut inte som den killen jag skrev väldigt mycket om förra våren, om ni kommer ihåg honom ;)

Jag antar att kärleken kommer när den kommer och jag tänker inte jaga efter den, för det har jag absolut inte tid eller ork med . Jag har ju dessutom inget emot att vara själv så har inget behov att fylla om ni fattar :)

Gillar