En dag i taget

I fredags fick jag ett riktigt tråkigt besked, min mormor berättade att hon varit på vc och fått veta att hennes njurar inte fungerar längre. Jag blev så himla ledsen, där och då försökte jag att hålla humöret uppe och lyckades hålla tillbaka tårarna. Men känslab inombords var besvikelse, ledsamhet och tanken på att hon snart inte skulle finnas längre var så svår att förstå. Hon har funnits vid min sida i 27 år, det var hon som följde en till dagmamman, kyrkans barntimmar, skolan, tandläkarbesök m.m..

Nu lever man inte riktigt, jag har kläder nerpackade i min ryggsäck som jag har med mig överallt. Man bara går och väntar för att se vad som ska hända och när.
Man tar en dag i taget.

Gillar

Kommentarer