I stort behov av förändring

Godkväll på er! Så här på kvällskvisten verkar mitt lite djupare skrivande komma igång eftersom tankeprocessen sätts igång på hög fart under dessa sista timmar på dygnet. En tanke som har kommit upp till ytan flera gånger idag är att jag är i ett stort behov av en förändring just nu. Har inte kunnat sitta still i soffan nu ikväll för att det verkligen har kliat i fingrarna på mig, och det kan ju såklart vara bidragande att jag har varit på hemmaplan i några dagar nu och inte gjort något speciellt. Jag känner mig verkligen som en vilsen och rastlös själ som inte alls vet vad jag vill ta vägen och göra med mitt liv. Och jag förstår att jag är långt ifrån ensam om att få denna känsla, men visst är den lite frustrerande och rent utsagt jobbig?

Jag tror att jag börjat komma till insikt att vardagen är väldigt rutinmässig just nu och jag är inte den som gillar allt för mycket rutiner, det är lite tråkigt faktiskt. Det måste liksom hända någonting mer känner jag. Vi är inne i en period där denna känsla är normal eftersom vi faktiskt inte kan göra vad vi känner för just nu. Men det stressar mig ändå och någon förändring känner jag att jag måste göra snart, annars kryper jag på väggarna här hemma.

Det som går i mina tankar är först och främst en flytt härifrån för det ger mig i princip ingen motivation längre. Har bott här hela mitt liv och jag trivs såklart här men jag vill inte leva hela mitt liv i en ort som inte ger mig så jättemycket. Jag och J kommer att flytta upp till Piteå en dag, och den dag är när pandemin har lagt sig och när jag blivit klar med min tandoperation (som förövrigt dröjde ut på denna flytt). Den här flytten är något jag längtar efter för att jag verkligen vill komma härifrån och få en annan vardag än den jag har idag. Men en annan del av mig vill gärna bo, eller i alla fall befinna mig nere på västkusten ett tag för jag ser det som en väldigt harmonisk del av Sverige, precis som Norrland faktiskt.

En annan del av mig vill börja plugga för att en del av mig trivdes i skolan för där var det inte alltid en massa rutiner då det var olika uppgifter varje vecka. Men jag tvekar på mig själv för jag kan inte släppa att jag inte kan veta allt innan jag lärt mig det. Med detta sagt så menar jag att jag har en prestationsångest som gör att jag inte riktigt vågar ge mig in på någonting som jag inte kan, vilket såklart är ett ohållbart tankesätt för det är självklart att man inte kan något förrän man lärt sig det. I alla fall så är jag rädd att söka till utbildningar som är för krångliga även fast jag inte vet vad som är för krångligt för mig, eller utbildningar med mycket engelska för att jag inte alls känner mig trygg i det. Jag var duktig i skolan, och jag gick igenom blod, svett och tårar för att alltid försöka prestera på topp. Men alla gånger gick inte det och jag kan skämmas för det än idag vilket är helt sjukt, för jag misslyckades aldrig men för mig var det ett misslyckande att inte få högsta betyg. Varför är vi såhär mot oss själva och varför betyder den där sketna bokstaven/bokstäverna så jävla mycket?

En stor anledning till att jag vill börja plugga är för att jag kommit in i ett stadie där jag har fastnat i tanken att jag inte kan få ett bra jobb utan utbildning. Och till viss del är det så men jag vet att det inte är omöjligt egentligen, men just nu känns det omöjligt för mig. Känner verkligen att jag blev så otroligt vilsen efter gymnasiet för det var som att skolan var en del av mig och något jag alltid kunde luta mig mot, men det gjorde mig också till en person som tror att hon är sina prestationer. Så nu vågar jag knappt börja skolan igen då jag är rädd för att det är ett helt annat upplägg (som det är på högskolan såklart), att jag kommer vara riktigt dålig och att jag ännu en gång ska spä på min prestationsångest. Kan ni känna igen er i den rädslan? Men jag vill ju samtidigt utmana mig själv, och detta kan också handla om att byta jobb till något helt nytt.

Hur ser ni på framtiden och era planer? Vågar ni utmana er eller har ni också svårt att kliva ur er comfort zone? Jag vill veta, för att själv få inspiration då jag just nu är väldigt förvirrad.