EN SAK JAG VILL TESTA

Jag har aldrig riktigt vetat vad jag "vill bli när jag blir stor", utan har bara tänkt att jag vill bli något stort. Det har jag tänkt i alla år, men jag har aldrig riktigt fått grepp om vad det där "stora" är eller hur jag ska kunna ta mig dit. Ända sedan jag gick på gymnasiet har jag haft en underliggande stress gällande karriär, just för att jag inte har en blekaste aning om vad/vart jag vill inom det området. Det är egentligen ingenting att stressa upp sig för, det finns tid för det, jag är ju ändå bara tjugo eller ja snart tjugoett år gammal. Dock har jag kommit till en period där jag känner att jag bara står och trampar, jag kommer liksom ingen vart, varken i tanken eller i praktiken. Jag står still och det kryper i min kropp för att jag inte trivs i att stå still. Men jag vet ju varken ut eller in, så hur ska jag kunna ta mig någonstans?

En annan sak är att jag absolut inte tror på min egen förmåga när det kommer till yrken, jag är livrädd för att inte vara den de sökte till tjänsten. Jag är rädd för att testa saker utöver det jag faktiskt kan. Så om det står i en jobbansökan gällande en merit som jag inte känner mig säker på väljer jag att skrolla förbi, tanken att ens söka försvinner för att jag inte redan kan vad de har som önskemål. En del av mig vill ju egentligen bara slänga sig ut och testa ändå, för vad kan gå fel? Och om det är fel, vad gör det då?

Det är just sådana tankar som dessa som jag brottas med dag ut och dag in, och som gör att jag inte tar mig vidare. Jag vågar inte helt enkelt och det är ett tankesätt jag absolut vill förändra då det kommer hindra mig från att ta mig uppåt och hitta det där "stora" som jag alltid har letat efter. Det jag vill komma fram till är att jag skulle vilja ha hjälp på traven för att sortera mina tankar och börja våga tro på mig själv, för det är bara jag som kan ta mig någonstans i livet. Har funderat ett tag på att gå till någon som kan få mig att öppna upp ögonen och se vad jag egentligen är kapabel till. Jag följer Maya Parnevik på Instagram och hon har nämnt flera gånger att hon regelbundet gått till en livscoach och det var något jag tyckte lät väldigt intressant. För jag vill inte gå till en psykolog som ska grotta ned sig i mitt förflutna eller så, jag vill främst bara ha någon som kan peppa mig till att inse min fulla potential. Jag vill bli den bästa versionen av mig själv, hitta min väg inom karriären och samtidigt lära mig att stanna upp i vad som är just nu.

Ja ni läste rätt, jag vill ta mig framåt men samtidigt stanna upp och acceptera stunden som är istället för att hela tiden sträva efter någonting mer. Många av mina och J:s diskussioner har handlat om att jag inte bara kan slappna av utan ska hela tiden tänka på nästa steg, främst har det handlat om projekt i lägenheten. Har även svårt att släppa flytten till Norrland som vi har planerat att göra inom en hyfsat snar framtid. Jag glömmer bort att göra allt jag kan här hemma innan vi flyttar för jag tänker att vi ändå ska härifrån snart så varför sätta igång något. Dessa är också tankar jag vill ha hjälp med, för att kunna stanna upp ibland och bara njuta av det som är idag och inte vad jag borde göra härnäst. En balans av pepp för att ta mig framåt och en inbromsning för att njuta av det jag redan har är vad jag behöver. Passande till detta inlägg har jag satt ihop ett litet collage som verkligen sätter ord på mina känslor och tankar.

Är det förresten någon som känner igen sig i detta? Jag antar att det är det men det är alltid skönt att veta att man inte är ensam om det. Och har någon av er varit i kontakt med en livscoach? Hur var er upplevelse av det? <3

Gillar