2021: Året då jag tar hand om mig 

Hej på er, det var ett bra tag sedan jag uppdaterade här. Det har blivit ett nytt år vilket för många förknippas med nya mål och möjligheter samt en massa nyårslöften. Det är så jag också tänker kring ett nytt år men i år tänker jag lite annorlunda. I år vill jag bara ha ett löfte och det är att ta hand om mig själv, inifrån och ut. Ibland mår man inte så bra och det är okej, men jag vill inte ta mig längre in i den negativa spiralen som jag känner att jag hamnat i, därför är det här mitt löfte för i år. Målet med detta är att någon gång kunna acceptera mig själv, om det inte är i år så har jag i alla fall påbörjat min resa mot att känna tacksamhet till livet. Jag tänker att detta ska bli ett försök till ett ämne här på bloggen där jag skriver om tankar eller praktiska saker som jag ska tänka och göra för att nå mitt mål.

Mina första tankar:

En fråga som jag ofta ställer mig själv är: När kommer jag att känna mig nöjd? Jag har aldrig kommit fram till något svar på den frågan och det är en stor anledning till att jag inte alltid mår prima. Enda sedan jag började skolan har det alltid varit någonting man ska sträva efter och det är därför man hela tiden ska kämpa sig igenom det. Hela tiden kämpade man för att ta sig vidare till nästa steg, först var det från låg- till mellanstadiet, sedan från mellan- till högstadiet och till sist till gymnasiet. Det var i alla fall efter det jag trodde att pressen skulle ta slut men väl där var det meriter för att komma in på högskolan jag skulle kämpa för.

Idag vet jag att jag själv inte är redo för att plugga vidare, i alla fall inte innan jag vet vad jag vill för annars känns det inte rätt för mig. Men ändå ska folk runt mig hinta om att jag kanske borde ta mig vidare trots allt, för på bageriet kan jag ju inte jobba för evigt. Och nej det är långt ifrån min tanke, jag vill inte vara kvar där hela mitt liv men någonstans måste jag ju få slappna av och vara nöjd för stunden? Är det verkligen så konstigt att så många personer hela tiden känner en press att prestera när omgivningen säger åt en att det inte räcker att bara ha ett jobb, en inkomst och ett ställe att lära sig att ta ansvar på? Det borde vara det som är det viktigaste, inte vilken ingenjörsutbildning någon har eller hur mycket pengar hen har i fickan. Vad säger det egentligen om hur bra vi har det? Att må bra är för mig det enda viktiga att sträva mot och lägga ned sin tid på. För tro mig, det hade nog inte spelat någon roll om jag jobbat kvar på bageriet eller var en ingenjör just nu, jag hade ändå känt någon press att det fanns mer att sträva efter.

Det jag vill komma fram till är i alla fall att mitt första steg till att må bra är att sluta bry mig om vad andra tänker eller ska tänka om hur jag är eller om mina val i livet. Det här önskar jag att fler också gjorde för det har verkligen brutit ned mig på många sätt och vis. För bryter man inte ned sig själv finns det andra som gör det så bra åt en, kan vi bara sluta med det?

Fokusera på vad du själv vill göra och låt ingen stoppa dig och låt framförallt inte dig själv stoppa dig.

Gillar

Kommentarer

Liknande inlägg