Förra lördagen kl 17.50 för ett år sedan startade värkarbetet i gång och 12 min senare låg hon där. Hon som jag hade bara drömt om i mina drömmar i 10 år.
Min dotter som varit så otroligt efterlängtad.
En dröm som äntligen blev sann.
Minns än i dag hur hon doftade och minns lyckoruset som jag kände när hon tog tag i mitt finger.

1 år har gått så fort.

Nu i 12 månader har jag tagit bilder på henne för att själv gå tillbaka och se hur mycket hon förändrats på ett år. Det är verkligen helt overkligt. Jag bara önskar tiden hade gått lite saktare.

Sedan förra månaden har Molly från sina små steg börjat springa runt och hon försöker prata men hittar inte riktigt orden. Hon har blivit otroligt envis , har en vilja av stål och är super stark.
Molly har 8 st tänder och har nu äntligen fått testa lite glass och tårta

Denna veckan har vi börjat skola in Molly på förskolan så nu börjat snart allvaret får både mamma och pappa på riktigt.

I onsdags blev hon 11 månader och snart blir hon 1år. Helt galet. Det händer massor här 6 tänder har hon fått nu totalt och nu har hon lärt sig gå men hon kryper fortfarande gärna då hon tycker det är roligt när vi leker ta på golvet. Viskar fram ordet pappa och älskar vara ute med sin pappa i grushögen.
Hon är en hejare på ge goa kramar och pussar till sina föräldrar.

Märkt man verkligen prioriterar annorlunda nu för när man är ledig eller kommer hem från jobbet spenderar man så mycket tid man kan ihop som familj.
Molly är väldigt mammig och är som ett klister på mig när man kommer hem efter jobbet.
Men det får hon gärna bara älskar ha henne nära.

Ni får ha de fint jag hoppas jag hittar mer ork att blogga snart. Är väldigt dåligt med de.
Ha de fint

Helt otroligt tiden fortsätter gå fort och nu har jag jobbat i fyra veckor.
Alltså redan fyra veckor är helt sjuk.
Är inte länge sen om ni frågar mig som jag låg i Linköping satte in detta mirakel och nu om 1 1/2 månad börjar hon förskolan.

Dessa fyra veckor har varit så tuffa då man har så jobbigt att åka hem ifrån . Molly har blivit så mammig sedan jag började jobba och man for så ont i hjärtat när man ser henne ledsen när man åker.
Man känner sig som världens sämsta mamma, men vet hon har ju de lika bra hos sin pappa. Men är ens dåliga samvete som spökar.

Är lite i valet och kvalet hur man ska göra om kommunen får bestämma ska man tydligen jobba varannan helg och jag vet ärligt inte om jag vill de. Funderar om man ska börja plugga igen eller om man ska testa och se hur de funkar.

Har ju redan dåligt samvete att man är i från henne och per två helger av fem.