11 års längtan är över💕 i onsdag kl halv nio fick jag igångsättning på förlossningen.
Hela dagen gick och jag kände inte mycket mer än rygg värk.

Innan sista medicinen för kvällen skulle ges halv tolv och vi skulle lägga oss för natten gick vattnet och sammandragningarna kom kraftigare och kraftiga. Från halv tolv till halv sex på morgonen blev sammandragningarna tätare och tätare.

Halv sju på morgonen körs jag in i förlossningssalen för att få lustgas, men lustgasen hjälpte inte utan bara fick mig att kräkas.
Runt kl nio får jag epidral som tar bort smärtan och som fick mig somna till av och till till kl 14.00 och nästan helt smärtfri.

Fick indikation på gå på toa men tydligen hade epidralen verkat så hårt att jag inte kände eller kunde stå på mitt högra ben, så slutade med att jag ramlade då benen inte bar mig.
Fick istället tappas.
Värkarna kom tillbaka runt fyra då de hade ändrat läge på epidralen och de kom tätare och tätare.
Fick erbjudande att ta lustgasen men istället valde jag andas genom värkarna.

Fem i sex efter barnmorskan bett mig vända mig kom krystvärkarna och kl 18.05 fick jag ut en underbar liten flicka.
Vilken känsla det va att höra henne skrika och känna henne mot mitt bröst💕det va både den värsta dagen i torsdags i mitt liv men ändå den lyckligaste . Fanns så mycket känslor.

Efter 10 min upptäcks det att jag måste sys men då jag blödde såååå mycket får jag lämna min älskade dotter och bege mig när fort till operation.
Visade sig jag hade spruckit jätte mycket och behövde sys fort.
Grät inne på operations rummet då jag bara längtade efter min efterlängtade dotter, som
Fick ligga i pappas goa varma famn.

Efter en och en halv timme fick jag äntligen komma upp till min fina familj och en timme ihop låg vi och mös och njöt ihop.

Idag är vår älskade dotter tre dagar gammal så vi ska fira fars dag här uppe på BB då jag känner jag vill stanna lite extra och få igång amningen💕

Lillan lyser med sin från varo, i dag bf +10 och inga tecken på det är dags.
I början tyckte jag inte de alls va jobbigt att gå över tiden men i morse kändes det tungt och hopplöst.

Men för att försöka göra nått åt bitterheten har jag hittat lillans jul outfit.
Kan inte fatta till jul kommer jag få klä min bebis/mirakel i en jul outfit.
Fler än jag som längtar efter julen nu?

Jag börjar sakta men säkert ta in allt men har ärligt svårt att fatta att det är inte långt kvar.

Ibland önskar jag jag fick gå hem tidigare så jag hade fått ställa in mig mer på de nu som komma skall. Har inte riktigt hunnit ta in att jag snart kommer ha min bebis här hemma och per och jag ska bli föräldrar.

Försöker njuta av varje tillfälle hon sparkar och buffar med sin rygg eller rumpa upp i mitt revben.
Smälta in alla rörelser hon gör och njuta av min mage som verkligen växt till sig de sista veckorna.

Inte varit duktig alls sista tiden med gravid bilder och känner jag nog inte kommer hinna ta några ute som jag hade tänkt.

Hemma är allt förberett spjälsäng är uppe och bäddad, skötbord på plats i badrummet, rummet fixat och kläder tvättade och hänger fint i garderoben.
Idag är det 8 dagar kvar till bf. Ärligt tror jag hon är kvar till 1 nov i magen men vi får se.
Är väldigt spännande nu.

När tror ni hon kommer?