Inträdet i Guds familj

Ett smärtsamt sår i relation till mitt sökande efter Guds kärlek är att jag inte kan dela detta med mina föräldrar. Både mor och far var djupt angelägna om att vi barn skulle komma till tro. För egen del var uppväxttiden och inträdet i vuxenvärlden en rasande kamp mot Gud och kristenheten, ja mina föräldrars religion och kyrka. Jag förstår nu att detta lämnade mig utan kompass i tillvaron, ett syndens kaos blev min verklighet. Det vore förmätet av mig att hävda att alla människor utan gudsrelation saknar kompass, jag påtalar bara att det är så i mitt fall. Ja, jag säger ÄR därför att det fortfarande stormar i mitt andliga och själsliga liv. Nu söker jag regelbundet och ivrigt efter Guds röst, den som banade väg för salig mor och salig far. Det är inte oanat en brokig väg kantad av tvivel, uppgivenhet och sorg. Fienden hatar att jag ämnar omvända mig och gör allt i sin makt för att stoppa mig. Somliga dagar dukar jag således under, som häromdagen då jag låg i svåra plågor på soffan hela dagen, ömsom i en slags ondsint dvala, ömsom ett vaket slitande i mitt inre som får hjärtat att blöda. Men med det sagt är Guds närvaro så påtaglig i mitt liv att jag utan tvivel kommer fortsätta söka honom på mitt eget stapplande och lite krokiga vis.

Gillar

Kommentarer