Header

Ni lär märka att jag inte har med några bilder från rosutdelningen för denna klass. Men vad gällande alla klasser har jag tyvärr inga bilder från andra heatet på finaldagen. Min bror kraschade och blev skadad, som tur var blev det lindriga skador. Han svimmade nästan i depån och ambulansen var nära att komma. Men eftersom han repade sig behövde han inte åka in till sjukhuset men fick vila i sjukstugan istället. Ja, min förklaring till att ha missat de andra heatet för alla klasser och tyvärr B-finalen för U17....




















































































































































































Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Tjena tjena! 

Va ju ett tag sedan man fotade lite träningar ju! Har ju bara varit allvar och tävlingar hela tiden, nä nu va det dags att slappa lite och fota lite när man ville. Jag uppskattar så mycket mer ibland efter en säsong med en hel fotografering att bara se när de kör. Ögonen fungerar på ett annat sätt, man ser träningen på ett nytt sätt utifrån att man har haft kameran vid ögat. Uppskattar att se men älskar att fotade det med :D 

Härliga killar, lite mer lek och stoj :D  Kunna ta lite kontroll över brosan iaf, gör detta gör detta. Hahaha ibland får han stå ut med syrran ;) 



























"See ya there!" 







Likes

Comments

Första bilden för den sista tävlingen, jaa, tyvärr har det inte blivit mycket utav fota denna klass under säsongen men det var roligt att äntligen få göra det! Denna klass, klassen som börjar ta leken till allvar. kämpa och ta ut sig det lilla extra! 



































































































































































































































Likes

Comments

Sandstorm, den gröna flaggan, sekund-skylten

Sekunderna innan grinden fälls ned. Pulsen stiger samtidigt som armbågarna lyfts upp. Starten går och ljudet utav motorerna strömmar genom öronen. 

Med sina små cyklar kämpar de genom banan, jag själv tycker att de är modiga som vågar köra, ta hoppen och vinkla. Det är som sagt inte många kubik. Genom hjälmen syns ansiktsuttrycken, koncentrerade eller kämpande. Med den kraft de har kör de otroligt. Kurva efter kurva, hopp efter hopp. En bra placering ska det bli, ett bra race ska det bli och den bästa dagen ska vara idag! 

Papporna hejar, vinkar och ler. Mamma står och fotar med mobilen eller kameran, släpper den och biter lite på underläppen. Det finns ju självklart en oro varje gång vid en tävling men att se förarna glädjas efteråt är oron värd att känna.  

Intervjuade ,fotade och omfamnade, en ros på framskärmen...jaa, en bra placering blev det! 

Jag kan tänka mig att detta måste ha varit stort för dem, inte vem som helst blir intervjuade. Var roligt att höra deras berättelser och skämt men  det bästa var ändå att se deras leende samtidigt. De tittar på sina föräldrar och bara njöt av ögonblicket. Det var verkligen att stå i ljuset för en stund, något de förtjänade! 





















































































































































































Bästa stenplockaren tro? ;)

Likes

Comments

Entusiasm, glädje och mycket vilja!

Egenskaper både förare och föräldrarna delade. Det var förvånansvärt att vara med och se när 50 cc körde, föräldrarna pushade och verkligen kämpade för att ge så mycket ork och pepp de kunde. Jag blev just förvånad över hur det var på banan när de körde. Det var en helt annan stämning, en mycket närmare känsla en slags trygghet. Vanligtvis är jag nästan alltid ensam ute men nu var jag omringad med föräldrar som kramade om varandra, hejdade tillsammans och hjälpte varandra om något hade skett. Imponerad, jaa det är det rätta ordet. Detta är ju meningen med sporten, att uppleva glädjen och tillsammans skapa glädje. Även om det var tävling var det inget tillbakahållet och hemlighetshållande, som ibland kan kännas av. Detta kallar jag en äkta tävling, där de gläds åt andras vinster och framgångar samtidigt som att de gläds åt sina egna. Att krama om sina motståndare vid slutet och säga "bra jobbat" istället för att bara glo och puttra. 

50 cc gruppen, ni imponera mig! Gav mig en annan syn på hur en tävling ska se ut! 


























































































































































Likes

Comments