återfunnen av Annah Nozlin: en recension

Books, Reviews

Hej mina kära- ojoj nu är jag här igen med en ny recension. Se upp i backarna, denna recensionen kan väl vara på gränsen till lite spoilers, så läs varsamt, mina vänner.

Tack till Annah Nozlin och seraf förlag som sände boken till mig ett par dagar innan den släpptes, den 15 juni.
Det var ett alldeles underbart brev som kom med posten vilket gjorde hela upplevelsen till en fröjd- komplett med tepåsar och mys-stämning på hög nivå.

Nu till boken.
Ellas farmor dör under mystiska omständigheter precis innan hon hinner avslöja en hemlighet till Ella. Bandet som de hade har brustit i och med döden och Ella börja känna sig vilsen och ensam i hennes studentlägenhet, när hennes närmsta vänner och familj inte ens befinner sig i samma stad. Hon söker frid i sin karate, Emrik/Erik och en dagbok hon hittat i en secondhand affär med spännande inlägg om en förbjuden romans. När farmoderns syster Majvor ringer och vill träffa Ella efter många år isär, går Ella emot sin familjs vilja för att känna av det där bandet igen. Men Majvor kommer med mer än bara en anknytning till Ellas farmor. nu tvingas Ella kämpa mot de mörka- en övernaturlig grupp som puttar bort tro hopp och kärlek och lämnar en i förtvivlan. De vill nu få Ella på deras sida för att ta över världen.

Handlingen var intressant och jag tror att ju längre serien fortsätter kommer den bara bli mer och mer spännande.
Jag upplevde att boken var väldigt kort, samtidigt som vissa aspekter var ganska onödiga. Exempelvis har vi karaktärer som är nästintill obetydliga för handlingen- de existerar endast i Ellas monologer, alltså hennes egna ångestfyllda tankar och de yttrar sig endast i ett fåtal sms och minnen.
Till en början kändes det som att Erik hade för få interaktioner med Ella för att vara trovärdigt förälskad. Det gick liksom väldigt fort där. Jag trodde halva tiden att att han skulle svika Ella. Men när jag kom till den sista tredjedelen kände jag att romansen var äkta.

Nozlin kan det här med att beskriva känslor. Det är något visst med att försöka förklara en karate fight så att det känns som att man ser det framför sig. Jag ber till skrivar-gudarna att jag en dag ska kunna uppnå samma skicklighet i att beskriva känslor.

Dagboksinläggen var så spännande, jag kände att jag längtade efter nästa inlägg innan jag läst de sista orden i den föregående inlägget. Jag hade velat ha en ensamstående bok endast om de karaktärerna. Denna historien gav mig så många känslor- glädje, hopp, obehag, irritation, hat. Sjukt bra skrivet.

Nästan alla delarna där Gustav gjorde sig benämnd himlade jag med ögonen. Det kändes som att han endast var där för comic relief och det fungerade- till en punkt. Eftersom boken sträcker sig över ett par dagar bara, kändes det sjukt överdrivet att han lyckas förstöra så mycket. Även vissa scener kändes krystade. Jag tror att jag hade gillat han mer om det var en längre bok och hans missöden hade varit längre ifrån sig.

När boken kulminerar och boss fighten anländer känns det som en klump lyfts från bröstet- det var väldigt spännande och man ville bara ha svar! Jag blev väldigt investerad i den nya karaktären som uppmärksammades på de sista sidorna och är väldigt intresserad av hur detta kommer att påverka historien som fortsätter. Nozlin vet hur man landar en bok. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta efter sista meningen.

Jag rekommenderar denna boken till folk som gillar förlorad ängel av Becca Fitzpatrick och Roar av Cora Carmack.

3 av 5

Thank you for reading. All the best,

Victoria

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229