För ett år sedan följde jag med till mejeriet i Lund för att filma bellasitas uppträdande på expo salsa. "Wow så häftigt" minns jag att jag tänkte genom hela framträdandet... "jag vill också lära mig salsa och få stå på scen och skina så som bellasitas-tjejerna gör!"

I lördags var jag tillbaka på samma plats och samma event, men med en annan uppgift. Igår stod jag inte bakom kameran utan framför, jag stod inte bland publiken utan på scen. Det var min tur att, tillsammans med bellasitas student team, få visa vad vi lärt oss under den korta men grymma tid vi tränat och lärt oss av Bella & Mariano!

Som en av tjejerna i babysitas, som vi kallar oss, gick jag upp med en enorm tacksamhet på scen. Tacksam över att få möjligheten att utvecklas och växa som en del i ett av Bellas tre salsateam. Tacksam över att få se "storasystrarna" i Bellasitas semi pro team briljera på scen. Tacksam över att få inspireras av Team MarBella. Tacksam över att ha lärt känna ett helt gäng med underbara människor som alla guidar mig på vägen. Men mest av allt tacksam över att jag för x antal år sedan satte min fot på Malmö Dansakademi där lyckligtvis Bella hittade blyga lilla mig, hjälpte mig att veckla ut de vingar jag inte ens visste att jag hade och fick mig att påbörja resan om hur man lär sig att flyga!

Men hallå så mycket som händer just nu, men ändå inte. Har haft sömnsvårigheter i cirka två veckors tid på grund av allt för mycket tankar som malt runt i huvudet. Beslut som ska fattas och planer som ska smidas. Igår fick jag dock bukt på en hel del och med lite pianomusik i bakgrunden lyckades jag för en gångs skull somna utan några större svårigheter. Sov dessutom hela natten så idag känner jag mig bättre än på länge. Så nu ser jag fram emot en onsdag med extra energi (vilket lär behövas på showträningen ikväll) och önskar er alla en superb dag!

Häromdan satt jag barnvakt inne i vår mysiga stuga medan åskan dundrade utanför. August & Gustav, min brors fina tvillingsöner som jag är så himla stolt över att vara faster till, höll igång i flera timmar och behövde bara lite banan och kex för att fylla på med energi då och då. Själv behövde jag en god pasta och massa kaffe, haha.

Hade jag bott närmre dessa killar hade jag busat med dem precis varje dag. Finns inget som gör mig så lycklig som deras skratt, roliga ljud och snabba utveckling. Deras närvaro gör mig alldeles varm och glad. Min kärlek till dessa busfrön är oändlig och jag ser fram emot varje sekund jag kommer att få spendera med de båda!