Ännu en ny vecka, måndag idag! En dag som jag både hatar & älskar vilket jag tror många gör.

Denna vecka händer det lite mer än vad som har hänt tidigare. Ska boka en tid hos min husläkare för att kolla blodtryck & plus eftersom jag börjat med den nya medicinen. Och när vi ändå pratar om det som rör medicinen så kan jag ge er en uppdatering: Jag har ätit medicinen i 3 dagar nu & det är blandade känslor. Jag äter lägsta dosen på 20 mg (på min gamla va lägsta 12 så det är lite skillnad). Den här känner jag absolut gör nånting men jag har inte räknat ut ännu om den är bra eller dålig. Min kropp reagerar ofta stark på dessa mediciner tyvärr. Jag har fått sömn problem, domnar bort, får yrsel, och det kilar på kroppen, dessutom blir jag extremt torr i munnen vilket är väldigt vanligt med elvanse. Jag har som sagt bara ätit den i 3 dagar så ska ge den en tid till.

Sedan ska jag luncha med en vän som jag står jätte nära men har inte fått till nån träff i sommar tråkigt nog, men äntligen på onsdag ska det bli av! Ikväll blir det sjukhage som ska byggas så jag eventuellt kan släppa ut Philip en dag tidigare för han blir galen över att få stå inne. Han var helt tokig idag när jag var uppe och promenerade med honom vilket inte är så bra för muskeln - suck. Min stall ägare ska även iväg på tävling och ska vara borta från tors-sön så det kommer bara vara jag som är i stallet och fixar då. Lördag ska jag iväg på en fest och träffa mina gamla klasskompisar! Ska bli jätte roligt att se dem igen. Jag kommer ta det lugnt eftersom jag har stallet så ska hem sen efter jag varit där ett tag. Det är lite planer för veckan hörrni!

Igår så åkte jag in till stan träffade en nära släkting till mig så vi åt på resturang & så hängde jag hos henne innan jag drog vidare till en kompis. Vi köpte munkar & redbull satte oss vid ån i Uppsala och snackade skit. Super mys.

Xoxo Moa

Igår var det en tuff dag. Var först hos BUP & gjorde pissprov vilket gick super, har faktiskt redan börjat med min nya medicin idag. Hoppas verkligen att den fungerar bättre än min gamla.
Efter det var jag hos Philip. Pysslade om honom med massa borstning, gick ut betade gräs & annat mys så han ska bli lite sysselsätt & känna sig brydd om.
Träffade även en vän senare på kvällen & väljer att gå till en resturang. Där sitter en släkting till mig som inte bör sitta där pågrund av personliga problem. H*n har lovat mig gång på gång att sluta upp med sitt missbruk i snart 7 år och det är alltså då det blev uppenbart för mig att h*n var sjuk. Innan så har missbruket funnit men jag har inte märkt av det på samma sätt som för 7 år sedan. Jag väljer trots allt gå fram & ta striden. Säga mina åsikter och skämma ut mig & h*n. Det blev väldigt livat och jag kände att efter jag gick därifrån att min kropp kommer stänga av vilken sekund som helst. Jag orkar verkligen inte. Som tur är har vi knappt någon kontrakt mer än bara några gånger per år ( kan räkna dem på mina fingrar ) . Men ibland är det bra att påminnas & se verkligheten. Jag fick verkligen se den igår & det var såna flashbacks från när jag var barn & allt bara kommer tillbaka. Där av är jag väldigt nere idag & bara ligga i min säng vilket jag tycker är helt okej.

Roa mig i kommentarsfältet om ni har några roliga planer så jag kan komma på andra tankar! Plzzz.

Xoxo Moa

Sitter nu i bilen på väg mot BUP (barn & ungdoms psykiatrin). Jag var där för 2 dagar sen och jag berättade lite innan hur det har varit på senaste tiden med hjärtfel, diagnoser & allt där emellan som hör till.
När vi väll kom till BUP så fick jag träffa en ny sköterska igen. Jag var inte alls på mitt bästa humör och sedan när folk i min omgivning börjar trycka på fel punkter exploderar jag. Jag fick ett riktigt utfall. Sånna som jag får när min hjärna kokar över, de blir för mycket på samma gång. Och det kan man förstå tycker jag, det har varit väldigt mycket med Philip som är hela min värld. Sen så är jag även väldigt arg på just BUP för att när det kommer till mig och mina utredningar så har dem gjort allt fel & och verkligen snurrat ihop aldrig till ett stort kaos. Jag har aldrig träffar samma person utan alltid nya, när jag går på mina hälsokontroller ska värdecentralen ringa in till bup på en telefon svarare vilket dem helst inte vill. Samma sak gäller min mamma hon har inte heller nånstans att vända sig förutom en svarare, var är resurserna? Ungdomar dör sakta men långsamt pågrund utav psykisk ohälsa. Antalet stiger i rasande fart varje år? Hallå vakna!
Jag fick mina diagnoser ställda April 2017. Det är Augusti 2018 och jag har forfarande inte fått någon medicin. Dem påstår att jag har tappats bort i systemet? Ursäkta. Skäms på Sverige ibland. Jag är stolt över att få bo i Sverige & få vara svensk men när det kommer till sånt här så spyr jag påriktigt på Sverige. Är det här rätt? Är det såhär det ska gå till? NEJ.
Till något positivt, när vi va på sista mötet så lovade min nys handledare på BUP att hon ska vara med oss hela vägen till slutet. Hon lovade även att prata med min läkare och ringa upp dagen efter vilket hon gjorde. Det är därför jag är påväg in till BUP nu för att göra ett pissprov för att jag ska få en ny medicin.

Annars idag så ska jag pussa massor på min ponny. Bara massa gos & godis. Det är verkligen så jobbig att se honom stå i boxen hela tiden då hela han skriker att han vill gå ut till sina kompisar. Jag ska bygga en liten sjukhage till honom så han kan få komma ut.
Eventuellt ska jag träffa en kompis om jag orkar, kan även bli att jag ligger hemma och plöjer serier. Man får passa på nu när det bara är typ 2 veckor kvar innan skolan börjar igen.

Nu ska jag gå in på BUP & göra detta prov. Önska mig lycka till.

Xoxo Moa