En sovande arm och en trött jag

Dagen har varit lite som en berg och dalbana. Det har varit en bra dag, absolut! Men axeln krånglar och i eftermiddags blev jag riktigt trött på den. Lite i förmiddags också, men jag tror faktiskt det var bra. Jag har gått och funderat på att göra en sak i fem-sex år och imorse när jag vaknade med en "död"-arm så rann droppen över. Strax innan lunch ringde jag ett samtal, ett riktigt fantastiskt samtal! Kundservice som verkligen hade det där lilla extra och som fick mig att lägga på med ett leende, fastän jag hade lite is i magen inför samtalet. Så ikväll håller jag på att skriva så fingrarna nästan snubblar över varandra på tangentbordet - eller ja, inte riktigt. Jag pratar in - men jag pratar så orden nästan hoppar över varandra .;)




Apropå axeln - jag vaknade med en bortdomnad arm och huvudvärk imorse. Vi sov hemma hos familjen eftersom jag skulle träna idag, men hur mycket jag och mampap försökte så gick det inte att få med armen. Armen ville inte samma sak. Jag mejlade min sjukgymnast om att jag nog inte tänkte värma upp inför dagens pass, utan att jag väntade borta i väntrummet istället och då blev jag uppringd nästan direkt. Jag fick en tid till läkaren på kliniken innan träningspasset och ingen av oss kan fortfarande konstatera vad det är som spökar, men jag har fått remiss till CT och MR-röntgen. Antingen är det musklerna som bråkar, eller så är det någon nerv som är i kläm. Kanske vaknar armen om någon timme, kanske om någon vecka - ingen aning! Senaste gången så vaknade den ju efter cirka 12 timmar.

Jag blev iallafall superglad över att jag ändå fick gå ner och träna hos min sjukgymnast efter besöket. Eller ja, träning och träning - vi tränade axeln! Efter några försök och tryckningar så fick vi äntligen med oss den något. Vi lyfte armen tillsammans och även om axeln inte betedde sig normalt så var det skönt att se liv i den. Styrkan i armen däremot ska vi inte prata om! Min sjukgymnast hjälpte mig att lyfta armen och när jag höll den rakt fram skulle jag försöka hålla upp den själv, men armen var så otroligt svag. Jag fick mjölksyra, kände att jag nästan blev fuktig i pannan och armen skakade. Det underbara med min sjukgymnast där är att istället för att bara fokusera på att den är "sämre och extremt svag", så står hon bredvid och pushar "kom igen, lite till osv", vilket gör att jag verkligen känner jag mig stark. Riktigt stark - fram tills jag tittar på armen och ser att det bara är armens egna tyngd jag håller på med haha.

Just nu känns handen lagom varm och inte sådär bitande kall som den var innan idag. Jag ska plugga lite, dricka en och annan kopp te och så bara mysa innan sängen kallar. <3 Förhoppningsvis vaknar jag med två samarbetsvilliga armar imorgon, om inget annat så ska jag in till min sjukgymnast igen. Det kommer bli bra igen, eller inte bara bra - det kommer bli B Ä S T. Det VET jag. En stor fördel i det hela är att jag redan är van vid att bara "ha en arm", så jag känner mig inte jättebegränsad. Jag har mina knep och tro det eller ej, men det mesta går att göra med en arm. Men såklart vill jag ju att armen ska vakna! Det är ju roligast med två armar haha.


Gillar

Kommentarer