20 februari. Jag och Jenny har faktiskt inte haft en enda dag av bara strandhäng så vi bestämde oss för att idag var den dagen. Vi åt en stor och god frukost och tog mopeden till en strand som vi inte varit på tidigare. Ännu en gång blev jag chockad över hur fina platser det finns här. Sanden var vit, vattnet blått och långgrund och hur många fina palmer som helst. Vi hittade även en gunga som hängde högt upp i en palm och en väldigt oskön hängmatta. Sanden i vattnet var dock något att klaga på. Väldigt lerigt så man sjönk ner med fötterna men vad gör det när man delar en 2 kilometers strand med 20 andra personer.

Efter någon timme kom två killar som vi kvällen tidigare träffat på en resturang. Jeff 27 år och Thierry 25 år båda från Kanada. Vi solade, petade på de små maneterna i vattnet och testade jordgubbslemonaden som fanns på närmaste resturang. När klockan närmade sig 16 åkte jag och Jenny in till staden Siquijor för att lämna ena mopeden och för att en sista gång äta den underbart goda tryffelpastan som jag länge kommer att drömma om. Efter åkte vi till en strand för att ännu en gång njuta av solnedgången för att efter bege oss till Baha bar.
Där träffade vi killarna igen och det var länge sedan jag skrattade så mycket på en kväll. Ni vet känslan när man ställt in sig på att få äta något och verkligen är sugen på det och sen få höra att det inte finns, det fick vi höra ca 10 gånger innan vi tillslut bara valde något (ps sötpotatis i Filippinerna är en söt potatis, inte riktig sötpotatis). No available var orden som kom från servitören varje gång vi ville beställa. Killarna fick iallafall tillslut fråga vad som faktiskt FANNS på menyn. Alla brast ut i skratt när jag och Jenny fick blomvaser med vatten i istället för dricksglas, då dom tydligen inte heller var available. Mat i magen fick vi till väldigt fin livemusik och även många roliga samtalsämnen med killarna. Efter att vi betalat följde vi med till deras homestay där 7 filippinska killar spelade biljard. Vi körde sedan en match och pressen var hög då två av killarna som kollade på var Siquijors bästa biljardspelare.

Fick även bevittna en spindel "fight". Tydligen en grej där, ibland bettar folk pengar på vilken spindel som ska vinna. En av spindlarna hade ägaren köpt av en liten pojke på gatan för 20php. Dom tar en pinne och sätter en spindel på vardera sida av pinnen. Reglerna är att när en av spindlarna har ramlat ner från pinnen tre gånger så vinner den andra. Eller när en spindel har virat in den andra i spindelväv så att den dör (vilket vi fick vara med om).

Efter någon timme när vi skådat stjärnorna på himlen och pratat om allt och ingenting åkte jag och Jenny med mopeden tillbaka till vårt hostel för att sova en sista natt.

Med båtbiljetten i vår hand och separationsångest åkte vi ifrån vår absoluta favoritö och vårt hittills bästa ställe på resan. Vi har nu hamnat på vår femte ö här i Filippinerna och även vår sista. Här på Bohol ska vi vara tills den 26e och då flyga till Bali med mellanlandning i Manila. Gårdagen hängde vi på stranden och checkade på kvällen in på Lennon's backpacker hostel. Idag ska vi åka för att kolla om vi hittar lite shopping då vi båda är extremt sugen på att spendera lite pengar och göra vår ryggsäck ännu mer full!

Fick testa på att gå på horisonten ett tag

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag kan nu säga att jag hittat min favoritplats på denna jord! Vi befinner oss på Siquijor, en ö som är oexploaterad här i Filippinerna. Vilket betyder att turismen är otroligt liten.

Som jag skrev tidigare hyrde vi en varsin moped och besökte några otroligt fina vattenfall och stränder. Vi körde runt hela ön och jag vill verkligen tacka för dessa otroliga vägarna. Det går en "landsväg" runt hela ön och jag skulle säga att den är i storlek som vägen mellan Bollnäs och Kilafors medan trafiken är som mellan Kilafors och Hällbo. Det känns därför väldigt säkert och ett bra första ställe att köra på.

Första natten här bodde vi på hotel med pool och kontrasterna från det till vår andra natt haha. Vår andra och tredje natt bodde vi på Kamp aninipot. I små hobbithus som är placerade högt upp på ett berg. Ett väldigt mysigt ställe med fin utsikt över halva ön och havet men vägen upp dit är inte att leka med.... Efter vår första dag skulle vi upp på berget med våra stora ryggsäckar som vi hämtade på första hotellet. Det hade blivit mörkt och inga gatulampor finns här. Det gjorde att ingen ville köra oss upp för berget pågrund av dålig och brant väg. Efter en timme kom en kille på moppe från Kamp aninipot för att hämta oss. Vi åkte alltså 3 personer och våra stora väskor på en moppe upp för ett berg som ingen annan ville åka upp för. Vi gav lite för stor dricks till killen vilket vi idag ångrar men är glad att vi tog oss upp.

Människorna här är så otroligt trevliga och snälla. Möter man folk på gatan säger dom hej, barn och vuxna vinkar när man åker förbi, näst intill alla vi har pratat med av lokalbefolkningen har hjälpt oss med ställen vi borde besöka och sagt de bästa/ finaste platserna här. Jag har tre exempel: -Idag när vi åkte moppe upp för berget vinkade en kille att vi skulle stanna. Han tog oss till en otroligt fin plats för att se utsikten och ville även stolt prata om sina framtidsplaner och visa oss när han matade alla hans höns.
-Efter att vi för någon dag sedan skulle hyra moped av en kille och jag sedan skulle skjutsa tillbaka honom hjälpte han mig att fixa ett kopia på mitt körkort och laminera det vilket var otroligt snällt av honom då det tog ett tag att fixa.
-Igår när vi besökte ett av alla vattenfall så träffade vi två killar som tydligen bodde granne med oss. De på kvällen tog oss till en bar där vi lyssnade på väldigt bra reggaemusik och idag umgicks vi även med dom då de tog oss till ett "hemligt" vattenfall som inte finns med på kartan och visade oss delar av ön som vi inte har sett!
Jag blir verkligen så glad av att alla är så hjälpsamma och vill att vi ska trivas här och se så mycket vi kan! Vi har nu på eftermiddagen sett en väldigt fin solnedgång på Paliton beach och ätit en mycket god middag. I och med att det knappt finns några turister här finns det inte heller många restauranger med västerländsk mat. Inte många restauranger för den delen heller utan mer små hak där de serverar någon soppa och gryta som man inte har någon aning om vad det är i. Lite läskigt om man frågar mig. Men nu har vi iallafall hittat en resturang med mycket god mat!

Här kommer lite blandade bilder från de senaste 4 dagarna <3

Likes

Comments

Alla hjärtans dag började för oss kl 05:34 när för andra morgonen i rad alarmet ringde för vår rumskamrat. Precis som morgonen innan vaknade han inte så alarmet fortsatte ringa och ringa så att vi alla andra vaknade. Som tur somnade jag om och vaknade när mitt egna alarm gick kl 07:10. 20 minuter senare blev vi upphämtade av en kille vid namn Mario och hans trike som skjutsade oss ner till Oslob för att där simma med valhajar!!! Vi var lite oroliga att det skulle bli inställt pågrund av vädret men som tur hade stormen som nu varit här i Filippinerna passerat ön under natten. 2 timmar satt vi och guppade på en tricycle innan vi kom fram till en strand full med båtar och turister. Vi blev tilldelade en flytväst, cyklop och numret 158. De ropade upp vårt nummer ganska snabbt, pekade på en liten träbåt som jag och Jenny satte oss i med 5 andra personer. De höga vågorna tog oss ut kanske 200 meter från stranden och redan då såg vi vår först valhaj, en liten bebis på 3-4 meter lång. Snabbt hoppade vi ner i vattnet för att se hajen mer på nära håll och det tog inte lång tid innan det dök upp en till. Det jag tar med mig mest från denna dag är när jag är fullt upp med att kolla på jättefiskar som simmar och äter upp maten för hajarna, att jag sparkar i något under mig. Jag kollar ner och slås av panik när jag ser att jag just sparkat en av de stora hajarna rakt i huvudet. Tre hajar såg vi innan våra 30 minuter var över och vi var tvungen att ta båten in till stranden igen. Tyvärr har jag inga bilder från denna simtur då jag inte införskaffade mig en vattenkamera innan resa, vilket jag gång på gång ångrar mig....

Väl tillbaka i Moalboal hyrde jag och Jenny snorkel och cyklop för att förhoppningsvis se sköldpaddor och de omtalade sardinerna som alla åker till Moalboal för att se. Inga sköldpaddor denna gång men en hel del sardiner fick vi iallafall se. Dock på köpet blev vi brända av en och annan manet vilket gjorde så jäkla ont.. Små osynliga maneter som simmade överallt. Såg man inte dom såg man svärdfiskar. Jag fick iallafall nog när jag blivit bränd på både foten, benet, armen och armhålan. Vattenlivet är inget för mig.

På kvällen delade vi på en pizza och lyxade till det med två drickor var. Sen kollade vi hostel på Bali och hittade det bästa! Ett hostel där varje natt kostade 35kr/person som låg väldigt centralt, vid havet, med pool och gratis pannkakor. Det var dock inte det bästa vi åstadkom med under kvällen. Som alla hjärtans dags present till oss själva bokade vi en lyxvilla med egen pool som vi kommer bo i i 3 nätter på Bali. Så taggad!!

Idag den 15 februari tog vi en färja över till en ny ö, nämligen Siquijor. Här har vi nu bokat 3 nätter men får se om vi stannar längre. Vi har tänkt att imorgon hyra moped och köra runt ön och upptäcka vad den har att erbjuda. Nu snart är det läggdags för lilla mig så jag säger väl godnatt <3

Här är två bilder tagna från Google från valhajarna i Oslob då jag själv inte kunde ta egna bilder

Likes

Comments

Efter att vi hittade en billig flygbiljett från Coron till Cebu flög vi den 9/2 väldigt tidigt på morgonen. Flyget som skulle ha tagit 1 timme och 30 minuter tog enbart 40 minuter. Vi landade, tog en buss direkt från staden ner till södra delen av Cebu, ett ställe som heter Moalboal. Hela dagen hade Jenny mått dåligt och jag hade fått domningar i ansiktet och ögat. Kände mig även helt svag i kroppen så på kvällen blev vi båda sängliggandes med antagligen feber. Jag hade som sagt varit förkyld några dagar men en otrolig rethosta men det var ändå konstigt att vi båda mådde så dåligt. Såhär efteråt blev Jenny antagligen matförgiftad medan jag hade en mindre influensa. Eftersom vi inte orkade göra något första dagen passade jag på att prata FaceTime med Felicia ett litet tag och sedan med Ebba, Alma och Moa. Tror vi satt och snackade i 1 timme och 50 minuter vilket var så otroligt behövligt för mig. Ringde även mamma och pappa ett tag men då pratade vi mest om att jag var sängliggandes och mådde dåligt!

Första natten här i Moalboal var inte rolig. Vaknade av att en tusenfoting kröp på min rygg och det var inte långt efter jag hittade tusenfotingar runt om i hela rummet. Panik. Det blev inte så mycket sömn den natten in jag säga.

Dagen efter bytte vi hostel och efter ännu en helvetesnatt (2a) med grov hosta men med denna gång många timmars sömn vaknade vi, packade ihop våra saker och gick och åt macka med ägg och bacon. Efter lämnade vi våra ryggsäckar på vårt tredje hostel här i Moalboal och gick ner till stranden. Där solade vi och jag hyrde en snorkel för att snorkla men märkte ganska snabbt att jag tycker det är otroligt obehagligt att snorkla själv. Påväg in på stranden simmade jag in i en kille som var 9 år och han tyckte att vi skulle snorkla tillsammans vilket jag tyckte var en bra idé. Det var det verkligen inte. Denna 9 åring kände igen varenda giftig varelse i vattnet och pekade på dom överallt, små som stora fiskar. Jag var mer rädd att simma med honom än själv haha.

På eftermiddagen när Jenny var sängliggandes påbörjade jag en promenad i hopp om att hitta en matbutik. Efter att ha pratat med några personer på vägen, blivit stoppad av killar som vill skjutsa mig på deras moppe och gått förbi många stängda småbutiker fick jag äntligen instruktioner om att det skulle finnas en jättestor matbutik jag inte kunde missa. Efter att jag svängt av på en liten grusväg helt tom på folk som alla sagt att jag skulle gå på, kom jag tillslut fram till den där affären. Jag skulle nog dock inte vilja beskriva den som en jättestor matbutik utan istället en liten liten kiosk som hade det nödvändigaste. Men jag klagar inte. Jag kom därifrån med det jag behövde, några förhoppningsvis saltade kex till Jenny och Aloe Vera till min brända kropp.

Kvällen blev inte mer händelserik än att jag bokade en utflykt till dagen efter som jag idag gjort. Ska dock kolla om jag kan få några bilder skickade till mig så kommer ett inlägg om utflykten ut imorgon! Puss och kram

Likes

Comments

Sista dagen i el Nido spenderade vi på en båt för att se fler paradisstränder och laguner, tour B. En härlig dag med Jenny, en flörtig tourguide och höga vågor var vad dagen bjöd på.

Vår vistelse här har vi bott på tre olika hostel på fyra nätter. Första natten på första hostelet kände vi oss bara äcklad av att stå på golvet, men jag vet inte vad jag ska skriva om vår andra natt på andra hostelet. Vad jag än säger är bo INTE på Bamboo Billabong hostel!!

Vi hade planerat att ta en färja över till Coron, en ö som tydligen ska vara ännu vackrare än el Nido. Valet stod mellan två färjor, den snabba eller den långsamma. Den snabba skulle ta 4 timmar medan den långsamma skulle ta 6-7 timmar. Pågrund av vår tighta budget valde vi att spara in lite pengar och ta den långsamma, men trots det hamnade vi på den snabba färjan.
Billigt och snabbt, best of both world, eller? Det var den värsta båtturen jag någonsin åkt. Jag överdriver inte när jag säger att mer än hälften i båten satt och spydde. Spypåsarna var slut på en timme....De första 20 minutrarna satt alla på båten och skrattade för de höga vågorna, det faktum att båten flög så att det kittlade i magen och för de höga smällarn när metallen på båten dukade i vågorna. Efter blev alla tysta och vi ångrade stort att vi hade skrattat. Jag kallsvettades, skakade och mådde så illa som jag aldrig tidigare gjort. Killen bakom mig (min räddare som tydligen kom från Göteborg) hämtade påsar, gav tips och frågade hela tiden hur vi mådde. Det visade sig att han hemma i Sverige jobbar på fartyg och till och med han var rädd och förstod inte varför de inte avbröt färden. Men men vi klarade oss iallafall och efter 5 timmar kom vi fram till Coron.

Jag vet inte varför folk säger att denna ö är bättre än el Nido. Visst så är läget bättre då det ligger vid många andra småöar med berg som är vackra men ön har inga stränder????? För att kunna ta sig till stränder och faktiskt kunna bada måste man därför åka på dagsturer eller hyra en egen båt vilket är alldeles för dyrt för våran budget. Så vi stannar nog inte här länge. Vår tour igår var härlig och fin. Vi åkte med tre personer, en från Frankrike och två från Holland som bor på vårt hostel. Vi snorklade och såg en sköldpadda och ett amerikanskt skeppsvrak som användes under andra världskriget vilket var häftigt att se. Idag var vi till tre öar, snorklade och solade med en kille från Norge. Efter båtturen var vi så frusen så vi begav oss till hot springs där vattnet var 32-40 grader! Så skönt!! Och helt klart en av de roligaste dagarna!

Coron är fint men jag föredrar helt klart El Nido (<333) och skulle nog inte rekommendera folk att åka hit om de inte ska dyka!

Värt att nämna är att vi träffade ännu en gång Mark (vår roomie från KL), Ben och Rossella som vi stötte på i el Nido.

8 februari 2018

Likes

Comments

2/2-18 Wow vilken dag! Har aldrig sätt ett finare landskap och så blått vatten. Dagen bjöd alltså på tour A. En båtutflykt som tog oss till 5 olika öar/stränder/laguner, alla med otroligt vatten och fina fiskar. Min favorit var helt klart Shimizu Island där vattnet var helt fantastiskt blått. Vi knäppte lite bilder, snorklade och Jenny blev bränd av en manet. På small lagun simmade jag och Jenny istället för att hyra en kajak vilket kanske var det största misstaget för dagen. Vågorna kastade runt oss vilket gjorde det svårt att välja riktning att simma mot. Det gjorde att vi många gånger var nära att simma in i de höga korallerna vilket var lite läskigt. Denna tur var den som skulle vara mest turistig men ändå tyckte jag att det var en mycket bra båttur som jag gärna gör om!

Nu på kvällen har vi ätit pasta på en resturang där det för övrigt fanns relativt bra internet, vilket inte finns någonstans här på ön. Så det är ett under om ni kan läsa detta inlägg för det betyder att jag säkert suttit bra många minuter för att ladda upp det. Men vi hopps på det bästa!

Jag älskar verkligen denna ö och är så taggad på att se vad mer detta land har att erbjuda!! <3

Likes

Comments

Äntligen i Filippinerna, som jag längtat!!
Efter flyg mellan Ho Chi Minh - Manila - Puerto Princesa - och sen buss till El Nido och alltså en resa på ungefär 24 timmar kom vi äntligen fram med våra ryggsäckar till hostelet vi bokat i panik för en billig peng. Vad kan jag säga om resan? Vi sov sammanlagt max 3 timmar och hade alltså varit vaken i 32 timmar. Flyget mellan Ho Chi Minh och Manila höll vi på missa om det inte var för Johan (en svensk vi träffade på flygplatsen) som sa till oss att de hade bytt gate för flyget. Tack till dig Johan!! Bussresan till El Nido tog 5-6 timmar men var helt klart värt det. Kan säga att den gav mig de mest fantastiska vyerna och en del beslutsångest om jag skulle sova eller kolla på utsikten (valde dock att kolla på utsikten som var sååååå fantastisk).

På kvällen tog vi en promenad på den enda gatan i stan som är befolkad och åt lite mat, kollade i de mysiga butikerna och kollade vilken båttur vi ville åka på någon av de kommande dagarna. På gatan stannade jag och kollade på en kille jag kände igen och han kollade på mig. Efter några konstiga sekunder sa han, vart har jag träffat er? Det visade sig att det var Mark, vår roomie från hostelet i Kuala Lumpar, Malaysia. Så roligt! Vi följde med honom och några av hans kompisar till en resturang. Fick otroligt bra tips på saker att göra här i Filippinerna av en kille från England vid namn Ben som vi kanske stöter på på Bali senare.

Vår första heldag här åkte vi till en strand där vi stannade hela dagen tills vi såg solnedgången vilket var mysigt! Värt att nämna är också alla hundar som springer runt här. Tråkigt nog är näst intill alla hundar hemlösa vilket inte gör det lätt för Moa och jenny, hundälskare som vi är. Som tur kan vi dela med oss av vatten och se dom lite gladare iallafall.


Likes

Comments

Nu var det ett tag sedan jag skrev något och det är inte pågrund av att jag har haft fullt upp då jag faktiskt har haft mycket dödtid, jag har helt enkelt inte orkat. Vi är inne på vår fjärde dag här i Ho Chi Minh City och jag vet inte riktigt vad jag tycker om denna stad. Direkt när jag och Jenny kom hit blev vi båda ganska deppiga och fick hemlängtan. Det är lättare att träffa människor, göra saker med dom
och vara spontana i en mindre stad eller omkring vatten/stränder. I större städer har vi märkt att alla redan har sina planer inbokade vilket gör det svårare att umgås med andra. Därför föredrar jag inte städer på en sådan här resa och kanske är det därför jag inte gillar Ho Chi Minh vidare mycket. Sen är det kaos i trafiken, går man ut på ett övergångsställ får man hoppas att alla mopeder kör runt omkring oss och inte på oss.

Men iaf det vi gjorde första dagen var att strosa runt i staden. Vi kollade lite shopping men hittade inget, vi besökte krigsminnesmuseet från vietnamkriget och på kvällen spelade vi lite spel med de andra på hostelet. Det blev en tidigt kväll då vi dagen efter skulle upp vid 06:30 för att åka till Cu Chi tunnlarna.

På morgonen gjorde vi gröt och åkte buss i ungefär 2 timmar. När vi kom fram hade vi en guide som berättade allt om vietnamkriget, historien bakom det och visade oss exempelvis olika fällor som de använde sig utav under kriget. Jag hade några dagar innan varit lite rädd för att gå ner i tunnlarna men väl på plats kändes det ganska okej trots att jag var ganska darrig. Tanken av att det bara var 20 meter till första exit gjorde mig betydligt lugnare. Men väl nere i första rummet när jag såg tunneln bli jag livrädd. En tjej gick in och försvann på direkten, Jenny gick efter och precis när jag kom in en meter panikade jag. Tårarna började rinna, hjärtat dunkade och jag fick en sån panik jag aldrig känt förut så jag gick snabbt ut från tunneln och upp ut i friskluften medan tårarna fortfarande sprutade. Såhär efteråt vet jag inte riktigt varför jag fick sån panik då jag bara hade kunnat hänt mig om och gått ut. Men tanken av att ha gått 10 meter, det är varmt och mörkt med flera människor både framför mig och bakom mig som alla hade panik, jag klarade det inte.

Dagen efter gick vi upp samma tid för att åka på en till utflykt, denna gång till Mekong delta. Vi fick besöka en fabrik där de gjorde saker av kokos och bambu, se hur en lokal kokosgodis tillverkas, äta exotisk frukt och på kvällen åkte vi till en vietnamesisk familj för att sova över. När vi bokade denna utflykt fick man välja att antingen bo en natt på hotell eller hemma hos en familj, och vi valda hos en familj för att få en liten bättre inblick hur de bor här och för att testa något nytt. Allt var så virrigt när vi lämnade ALLA andra i vår grupp som skulle bo på hotell och jag och Jenny gick med en kille som inte kunde engelska och hade ingen information över vad som skulle hända. Men efter väntande och lite panik blev vi hämtade av en taxi där det satt 5 andra personer som också skulle bo hos familjen. Väl framme blev vi välkomnade av 5 otroligt söta hundar och självklart familjen. Vi fick tillsammans med dom laga mat som vi sedan åt och efter maten och lite ananas skålade vi med "happy water" eller med annat ord risewine som är 40% sprit. Vi bodde i små hyddor med tak och väggar av halm vilket var lite annorlunda men ändå mysigt.

Jag vaknade på morgonen av gräshopporna och gick och åt frukost innan vi begav oss till den största floating market. Jag blev ganska så besviken då det inte alls var som jag hade föreställt mig eller sätt på bilder. Nu på kvällen checkade vi in på ett fest hostel så jag antar att det blir lite festande ikväll och förhoppningsvis lite dans också!

Likes

Comments

Nu sitter vi på flygplatsen ännu en gång och väntar på att få gå ombord på flygplanet som ska ta oss till Ho Chi Minh. Jag ska berätta om gårdagen, som känns som att vi inte gjorde något men ändå hände det så mycket!

Det började på morgonen då jag och Jenny kollade på mobilen i våra sängar. En Amerikan vid namn Jack fram till oss och sa att han ville följa med oss till stranden om vi skulle dit. Så vi tre tog taxi till Long beach där vi solade, badade och kastade boll med en vietnamesisk pojke. Efter några timmar när vi ätit och Jack hade bränt sig skulle vi bege oss tillbaka till hostelet. Vi gick upp till Rory's bar och bevittnade eller snarare hamnade emellan ett stort bråk där basebollträn och metallstavar var inblandade mellan två motorcykelkillar och lokalbefolkningen. Ingen skada gjord men jag och Jenny var i chock medan Jack fick oss på andra tankar.

Tillbaka på hostelet gick jag till en salong och fick mitt hår tvättat, fick ansiktsmask och en timmes kroppsmassage för enbart 50000 vnd vilket är 19 kr. Förstår ni hur billigt!! Det var länge sedan jag var så avslappnad och jag ångrar mig att jag inte gick dit tidigare för då hade jag gjort det varje dag!

En av anledningarna till att jag ville åka till Phu Quoc var för att jag läst att man kan se bioluminiscerande plankton (Google it). Men både Ben och Cindy sa till mig när vi kom hit att de inte längre finns runt ön pågrund av föroreningar. Blev såklart ganska besviken av att höra detta men fick senare höra av Jack att han faktiskt hade sett dom. Så vår sista kväll här på ön tog jag och Jenny en taxi till Mango Bay med förhoppning att också se dom, vilket vi gjorde (!!). Vi gick runt i en timme och kollade på de små blinkade, blåa varelserna som gömde sig i sjögräset och jag var så lycklig hihi.

Kvällen slutade med kvällsmys med hostelfamiljen och många myggbett.

Jag måste bara rekommendera er som ska åka hit till Phu Quoc att bo på Sophi hostel. Ett litet, mysigt hostel som ägs av Ben och Cindy som är helt fantastiska. Det tar emot att åka härifrån då jag trivs så bra men jag är säker på att jag kommer åka tillbaka hit<33

Nu -> Ho Chi Minh City

Likes

Comments

Den 21 januari åkte jag, Jenny, Sebastian och tre andra tjejer (som jag inte minns namnen på) till starfish beach där det kryllade av sjöstjärnor som vi kollade på. Sanden var väldigt vit och vattnet lite grönt men genomskinligt och väldigt varmt .Efter åkte vi till ett litet vattenfall som inte alls var värt att se. Det tog lång tid att att köra dit och vägen var fruktansvärt dålig + att det inte ens var ett riktigt vattenfall, iallafall inte vad jag förknippar vattenfall med

Igår gjorde vi inte mycket annat än att besöka en strand, gå på en lokal marknad, en nattmarknad och såklart försöka lära oss åka moppe. Men trots att Ben gjorde ett bra försök att lära oss tror jag att vi är ett hopplöst fall. Kanske det är därför vi ständigt ser till att vara med Sebastian för att han ser till att vi faktiskt kommer ut och gör saker, vilket är så roligt. Idag åkte ex vi tre på samma moped till en fin strand med mycket palmer och var där ett tag innan regnet startade. På kvällen nu beställde vi pizza och jag och två tjejer gick på nattmarknaden. Sen blev det lite kortspel innan jag gick till sängs. Imorgon är vår sista dag här på Phu Quoc och sen bär det av till fastlandet!

Jag har även glömt att berätta att vi har en liten kattunge på hostelet som blev räddad från gatan, så mysig och söt!

Likes

Comments