.

Jag ska sluta lova er saker. För det blir aldrig att jag håller det ändå. Lovade ett långt och köttigt "Min helg i bilder" inlägg efter förra helgen, sånna som jag egentligen älskar att skriva och som jag vet att ni älskar att läsa, men det blev istället att jag inte uppdaterade på fem dagar.

Jag har haft en riktigt jobbig vecka. Ingenting har gått min väg känns det som, allt från småsaker som att min cykelkorg gått sönder, tvättmaskinen börjat läcka och att jag spillt kaffe i sängen till djupare saker som faktiskt betyder något. Har känt ångest och en viss likgiltighet. Sommaren är inte ens runt hörnet längre utan nu är den verkligen HÄR vilket faktiskt har gjort mig väldigt stressad. Dom dagarna som jag mått som allra sämst och bara velat ligga hemma i sängen har blivit dubbelt så deppiga iom att solen skinit utanför fönstret. Hela året har jag längtat till sommaren för jag har tänkt att den kommer lösa alla mina problem. Har tänkt att, vem blir inte lycklig av en blå himmel, solsken och doften av sommar. Att bara jag får äta färska jordgubbar och bada i havet så blir allt bra. Men det är inte så. Det är precis tvärtom. Det är hundra gånger värre att vara ledsen på sommaren, när man förväntas vara glad och lycklig. Jag kan liksom inte riktigt gömma mig från mitt dåliga mående längre, utan det blir så tydligt denna tiden.

Nu i veckan när jag egentligen bara velat/behövt ta det lugnt och vara ledsen så har jag tvingat mig ut på saker. Dels för att vi gör om i lägenheten och allt bokstavligen talas är kaaaaos. Vi har gjort oss av med dom flesta möblerna men ändå är det grejer överallt. Så jag har inte velat vara hemma på grund av det, samt att jag inte velat vara ensam för då vet jag att jag bryter ihop (min sambo stannade kvar i Göteborg efter Summerburst förra helgen). Så jag har tackat ja till exakt allting den här veckan, gått på aaaalla events som varit och trängt mig på alla kompishäng. Egentligen har jag inte orkat men jag har känt att jag ännu mindre orkat vara ledsen, så jag har bara försökt att hålla allt inom mig. Vissa dagar funkar den taktiken, andra dagar håller det inte.

På Instagram har det nog sett ut som om jag levt mitt bästa liv. Just för att jag har tackat ja till allt och varit "överallt". Men hela veckan har varit så jobbig och jag är väldigt glad att den snart är över. För igår tog jag mitt pick och pack i lägenheten i Stockholm och satte mig på tåget mot Alingsås. Det är också en grej som har stressat mig. Att det har varit mina sista dagar i Stockholm för sommaren, att jag har haft så mycket att fixa där både med kaoset i lägenheten (tanken var att det skulle bli klart innan jag åkte men så blev det inte heller) och jobbrelaterade saker (hanns inte med allt där heller). Och på det så har jag min ångest som jag redan brottas med och så är det en del privat som gått fel också.

Men igår stresspackade jag iallafall tre resväskor och låste in stöket i lägenheten för några veckor. Drömde till och med om det inatt, att jag lämnade lägenheten i sånt skick och att det kommer vara så mycket jobb när jag kommer tillbaka efter sommaren... Men, har lovat mig själv att försöka att inte tänka på det nu och verkligen försöka släppa allt och bara slappna av. Är hemma hos mamma nu i Alingsås och tänker ligga inne i min säng hela dagen. Tackar vädergudarna för att det är grått och regnigt idag så att jag kan njuta av att göra ingenting. Kanske orkar ta mig iväg på yinyoga ikväll och så ska jag försöka orka åka till pappas grav. Världens konstigaste grej att skriva. Pappas grav. Världens konstigaste och läskigaste grej att han ligger där nergrävd under en sten. Världens konstigaste tanke att tänka, att hans kropp inte finns mer.

Imorgon har jag ett stort och viktigt möte som jag egentligen borde förbereda mig inför. Men mina tankar är på så mycket annat än just det. Efter mötet så åker jag till Smögen och stannar där i tre veckor. Någonting som jag sett framemot ända sedan det bestämdes för många månader sedan, men som nu när det väl är dags nästan känns jobbigt. Midsommar nästa vecka som är min favorithögtid, som jag just nu bara vill snabbspola förbi. Min födelsedag om mindre än tre veckor som jag inte ens kan tänka på för att det gör mig så stressad. Att jag fyller 25 år och borde fira det med buller och brak, men jag vet redan nu hur jobbigt det kommer vara utan pappa. Tror aldrig jag har firat min födelsedag utan honom innan. Tänker på när han höll tal på min 20 års fest och blir så ledsen att han aldrig kommer göra det igen. Tänker på förra sommaren när jag fyllde år, när vi satt på våran terrass och åt mammas tårta och jag blev besviken för att det inte fanns blå fazer hemma så pappa cyklade iväg och köpte det. Att vi satt jag, pappa, mamma, min pojkvän och mina bästa vänner och pratade och skrattade i kvällssolen och att vi avslutade dagen med ett "födelsedagsdopp" i sjön nedanför huset. Jag vet att jag fortfarande är världens mest lyckligt lottade som har min mamma, pojkvän och vänner även denna sommaren men det kommer aldrig att bli som förut. Det kommer alltid vara något som saknas. Och jag undrar om det alltid kommer kännas såhär inom mig också, tomt.

Gillar

Kommentarer

M
M,
Jag känner så igen mig i det du skriver. Jag förlorade själv min pappa väldigt hastigt och alldeles för tidigt (har redan gått 10 år - vilket känns ofattbart bara det), så kan starkt relatera till det du går igenom. Även om vi är olika personer som säkert handskas med saker och ting på olika sätt. Att ”tiden läker alla sår” är ett citat jag ibland hatar för ja det läker sår men det blir ärr kvar. Du kommer ta dig igenom detta. Jag lovar dig det 😊
Saknaden kommer du alltid bära med dig men man lär sig leva med den. Man lär sig känna glädje och skratta genuint igen med tiden. Det är efter jag förlorade pappa som jag insåg hur stark människan faktiskt är. Du fixar detta!! Ge det tid och kom ihåg - det finns inga rätt eller fel i en sorg. Kram!
Cornelia
Cornelia,
<3 <3 <3 Kan inte föreställa mig hur det känns, skickar bara lite <3 ta hand om dig.www.nouw.com/corneliaeri
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229