1 år utan dig

Min pappa.

1 år. 12 månader. 52 veckor. 365 dagar. Allt är grumligt men ändå minns jag vissa saker så tydligt. Min pojkväns röst i telefonen, att han är påväg. "När är du här?", "4 timmar, jag skyndar mig". Minns hur jag tänkte att fyra timmar var en evighet, att så länge klarar jag aldrig att vänta. Jag kommer ha hunnit gå sönder under dom fyra timmarna. Varje andetag är tungt och jag kommer inte orka andas i fyra timmar till.

Fyra timmar gick. Jag andades. Fyra dagar gick, fyra veckor, fyra månader... Och jag överlevde ju. Nu har det gått ett år och jag har överlevt utan dig här hos mig pappa. Exakt ett år sedan på klockslaget som jag frågade mamma i telefonen om du var död och hon svarade ja. Allting snurrade. Minns hur jag satt på golvet och höll i mig i sängen framför. Minns hur jag först inte fick fram ett ljud. Känslan i kroppen, precis som känslan man får precis innan man känner att nu kommer jag kräkas - minus att jag aldrig kräktes men att den känslan satt i hela natten.

Hur tydligt jag än minns känslan jag hade i kroppen för ett år sedan, hur hemsk den än var... Så kan jag ändå inte låta bli att på något vis vilja spola tillbaka tiden till den dagen. För att jag kände mig närmre dig då. Det kanske låter konstigt. Men jag vill inte acceptera att det gått ett år mellan oss. Jag minns hur jag läste våran senaste Facebook-konversation om och om igen, om hur jag liksom kände mig "trygg" med att det stod att du var aktiv för 4 timmar sedan. Minns hur jag förevigade det genom en screenshot, jag har den bilden någonstans i min mobil, för att kolla tillbaka och kunna känna hur det kändes när du var så nära. Jag försöker göra det ofta. Blunda och känna att du är här. Ibland funkar det och ibland inte. Och när det inte gör det så känner jag mig ensammast i världen. Som att allt är meningslöst.

Ett år har gått så fort men varje dag utan dig är så lång. Ett år utan din röst. Utan din närhet. Inga samtal, inga meddelanden, inga kramar. Ingenting. Det enda jag har kvar är minnena. Det finaste jag har. Jag har fruktat för den här dagen länge. Jag vill liksom inte att mina minnen ska bli äldre. På något sätt så har det varit skönt att kolla tillbaka ett år och se vad vi gjorde då, vad vi pratade om. Nu är det för all framtid tomt. Svart. Det kommer inga fler minnen. Det är slut. Och vad som också gör mig stressad är att jag "borde" ha kommit längre i min process. Trots att ett år har gått så har jag inte förstått att du är borta. Jag vägrar ta in det.

Vissa dagar är jag stark. Men just idag är jag så jävla svag.

Gillar

Kommentarer

josefinlarsen
josefinlarsen,
❤️❤️❤️
nouw.com/josefinlarsen
moamattsson
moamattsson ,
filippaml
filippaml,
❤️❤️❤️❤️❤️
nouw.com/filippaml
Mijaa
Mijaa,
SofiaLööf
SofiaLööf,
❤️❤️❤️
nouw.com/sofialööf
Mimmi
,
tårar till denna text! tusen styrkekramar till dig <3
moamattsson
moamattsson ,
<3 Tack snälla, skickar kramar tillbaka.
nouw.com/moamattsson
KristinaPosteby
adelinaadelina
adelinaadelina,
Håller med kommentaren ovan, tårar till det här inlägget fick man verkligen. Styrkekramar <3
nouw.com/adelinaadelina
moamattsson
moamattsson ,
<3 Tack fina du.
nouw.com/moamattsson
Ebba
,
det låter helsjukt men det har varit sådan tröst i min sorg att du har varit med om exakt samma sak som mig och pratar om det för då mitt i all ensamhet känner man sig inte lika ensam utan man vet att det är fler som kämpar för att överleva. Du är inte heller ensam. min pappa dog för snart 1.5 år sedan, från en dag till en annan precis som din. Kommer ihåg samtalet jag fick när jag fick reda på det, min systers hysteriska röst och doktorn som bekräftar att pappa är död. Jag känner igen mig så i dina texter, hur du skriver ner allting du kommer ihåg med din pappa för att inte glömma, hur du blundar för att kunna låtsas som att han fortfarande finns här. Du är inte ensam, jag känner igen mig i allting men vet ändå där någonstans djupt inom mig att det kommer bli bra igen. Tack för att du delar med dig<3
Julia
,
Världens största kram till dig fina Moa, du är så stark, fast du känner dig svag. <3<3<3
nikolinapettersson
nikolinapettersson,
Tårarna bara rinner... vill bara ge dig en stor kram och verkligen förklara för dig hur jäkla strak du är! <3
nouw.com/nikolinapettersson

Instagram