Igår stod ridning på schemat. Också magiskt. Naturen här är löjligt vacker. Förutom att mina ljumskar höll på att gå sönder på hästryggen så var det väldigt fridfullt. Jag travade till och med, det du syrran! ;) På förmiddagen red vi vid floden och på eftermiddagen i slog och på kullar, där de spelat in en hel del scener från bland annat Sagan om ringen. Emmas höst medverkade till och med i en av filmerna! Moviestar!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Det har varit dåligt med internetuppkoppling och batteri på min telefon senaste dagarna, därav ingen tid att uppdatera bloggen. Men här kommer nu en liten resumé.

Bungyjumpet - Det sjukaste jag någonsin gjort. Och det häftigaste! Jag var knappt nervös innan, bara taggad, men när jag väl stegade fram mot avstampsplattan och insåg vad jag skulle göra ville jag försvinna. Och när han som jobbade började räkna ner skrek hela min kropp och hjärna att jag skulle backa ur, men sen var stunden inne och jag hoppade. Och det var magiskt. 134m rakt ner mot marken. Väl uppe igen skakade hela kroppen av allt adrenalin och jag hade hoppat igen alla dagar i veckan! 

Likes

Comments

Självklart hinner vi bara fem minuter från Mount Cook innan bilhelvetet låter konstigt och börjar lukta. Vi ringer vägassistans, blir upplockade drygt en timme senare och åker till närmsta nu där det finns bilverkstad. Efter en titt på bilen konstaterar dom att det är ett rätt stort fel som inte blir fixat förrän om ett par dagar/en vecka. Jag ringer uthyrningsbolaget, förklarar situationen och ber om en ny bil omgående. De sa att de kunde skicka en bil till imorgon. No way. Vi skulle hämta Emmas bagage ikväll och hoppa bungyjump imorgon så jag bad dom lösa det. Mycket riktigt så fixade dom så att vi har en ny bil ikväll. Så nu är det väl ändå slut på eländet? Det känns ju sådär att hoppa bungyjump imorgonbitti efter all denna otur... Vi körde sten sax påse om vem som hoppar först och jag är först ut. Håll tummarna snälla. 

Likes

Comments

Efter många timmars körning, med många magiska fotostopp, kom vi fram till Mount Cook vid 21.00 igår. Vi lagade lite pasta, drack rosé och åt chips. Och däckade 22.00. Trötta brudar. 07.30 väcktes vi av att en tant knackade på bilen. Tydligen var man tvungen att betala här. Vi spelade på vår orutin. Haha. 

Eftersom Emma varken har kläder eller skor för att vandra här så åker vi in till Queenstown redan om ett tag. Imorgon hoppar vi Bungy. Så vi ser väl om det blir några fler uppdateringar efter det. Nervös!!!!!!

Likes

Comments

Vilken dag! För det första så fick vi inte sova i campervanen medan färjan körde, så jag lyckades endast skrapa ihop två timmar inatt. Emma fick några fler, vilket hon behövde efter hennes resa hit.

Vi tog i alla fall riktning söderut efter östkusten. Och vilka landskap det är här alltså, magiskt! Efter vägen stannade vi och tittade på massvis med sälar som solade på klipporna. Och delfiner. Emma körde och jag kikade ut över havet och skrek till "stanna!!". Jag tyckte jag såg en fena, så vi körde in på en parkeringsplats för att kolla läget. Mycket riktigt så var det delfiner. Massor! De hoppade och lekte i vattnet. Där var den drömmen uppfylld också. Fantastiskt!


Sen har vi hunnit med lite shopping till Emma, bad/dusch i havet och lite solning. Nu åker vi på Inland Senic Route 72 mot Mount Cook. Ikväll blir det chips och vin på campingen.

Likes

Comments

Haha oturen fortsätter. Jag såg fram emot en glad och taggad Emma komma genom denna utgång, men möttes av en förtvivlad blick.


Självklart fick inte Emma sin väska. Vi anmälde det och drog i alla fall och förhoppningsvis skickar dom den till den platsen vi är på imorgon eller onsdag. 

Jag började köra ca 40 mil innan vi bytte. Emma hann inte ens köra 10mil innan herr konstapeln stoppade oss för fortkörning. Haha. Emma berättade om all sin otur, charmade farbrorn och lyckades komma undan utan bot. Kanske vände oturen där? 

Nu är vi i alla fall nere i Wellington, efter 9 timmar på vägen. Emma ligger och sover där bak medan jag väntar på att vi ska få köra på färjan om någon timme. Då får jag förhoppningvis mig 3-4h sömn innan vi är framme på södra ön. 

Likes

Comments

Jag fick sammanlagt 11h sömn i campervanen. Tror visst att jag var lite trött. Det bästa var att det var småhuttrigt och att jag behövde täcke för att värma mig. Har inte använt täcke i Australien på många veckor.

40min tills Emma, enligt tavlan, landar här i Auckland. Jag är så otroligt exalterad.. Och lite nervös. Idag väntar en lång roadtrip ner till Wellington för att i natt ta färjan över till södra ön och fortsätta roadtripen till en campingplats vid Mount Cook. Galet vad taggad jag är! 

Likes

Comments

Nu är jag sådär löjligt lycklig igen. Campervanen är hämtad, jag har lyckats köra i vänstertrafik, solen skiner och jag strosar omkring på Auckland gator. Jag lyckades boka om vår första biljett till imorgon natt och avboka den nya, så nu är färjan löst.. Så länge Emma landar 11.15 imorgon bitti som planerat. Jag köpte ett simkort med surf också så ni kan följa vårt äventyr. Hörs sen!

Likes

Comments

Just det, gårdagen. Vilken dag och vilken kväll. Bästa alla hjärtans dag någonsin tror jag.
Jag började med att skypedejta med mamma, Linda och Emma. Gick förbi bageriet och köpte nybakt bröd. Väckte Linet och hade mysfrukost. Städade och tvättade. Sen strosade vi på chapel street, handlade, gjorde oss i ordning, tog massvis med bilder och satt sen på balkongen och drack goda drinkar. Kanske lite för många. Och sen mötte vi upp mina jobbarkompisar i stan och gick på nattklubb. Galet bra helt enkelt!

Likes

Comments