skolan..

Hejsan hejsan allihopa :D



Idag så träffade jag först upp Madde i stan och sen tog vi bussen ut till Hönö och umgicks med Mange. Jag och Mange har ju dock bråkat men allting löste sig idag och vi är bästavänner igen vilket är väldigt skönt. Vi pratade ut och löste det mesta. Skulle egentligen dra till gymmet men skippade faktiskt det idag hehe ;)
Har ju endå pluggat en del idag, mest engelska eftersom det är faktiskt det jag har svårt för.
Jag har ju inte så svårt i skolan egentligen, det är bara det att jag varit lat och inte orkat ta tag i det eftersom det hände lite saker i min gamla skola och sen hamnade jag efter redan från början och det var inte lite jag hamnade efter. Jag var efter i nästan varenda ämne på min gamla skola. Jag trivdes inte alls bra där, varken med lärare, klasskompisar, skolan, rektorn eller nånting. Jag hatade att gå dit och det gjorde även att jag skolkade en del och gick inte så mycket i skolan just den tiden och det gör ju också att man hamnar efter.
Jag pluggade inte alls för jag kände inte alls nån motivation och jag tyckte det var helt ointressant och onödigt. Från förskolan till 4:an trivdes jag inte alls i skolan jag gick dit för att jag var tvungen, jag försökte varje morgon hitta på en ursäkt till att slippa gå till skolan som hade förstört mitt liv. Jag hatade det rena helvettet. Människorna och lärarna var helt puckade jag hatade att vara med dom och jag hatade hela den jävla skolan. Till slut i mitten av fyran så slutade jag nästan gå dit helt, jag vägrade, kom hela tiden med ursäkten att jag inte mådde bra eller att jag var sjuk. Till slut bestämde vi att jag skulle byta skola till Kålltorp och  vi gick på nåt jävla möte med rektorn och lärarna. Först vägrade rektorn nästan att skriva på papperna om att jag skulle få byta men efter ett tag skrev hon på och efter sommaren bytte jag skola till Kålltorp där jag alltså går nu och i början var jag jävligt osäker på om det skulle bli bättre, men med tiden har det blivit bättre. Men när jag började där låg jag väldigt mycket efter och det har jag hela tiden tills nu gjort i dom flesta ämnena. Men att byta var endå ett av dom bästa valen jag gjort i mitt liv. I femman tyckte jag nog det var lite som min gamla skola, människorna hade känt varandra länge och man hade sina "gäng". Men i sexan splittrades våra klasser och blev till nya och det har blivit mycket bättre. Människorna i min nya klass har mycket mer respekt för alla och det är som om alla i klassen har sin egna roll och det känns väldigt bra. 
Men sen i 8:an var jag inne på att byta skola igen och det var väl för att jag kände att jag inte hörde till. Ingen hade samma intresse som mig och jag var väldigt osäker på mig själv. Jag tyckte det var väldigt stökigt i klassen och jag tyckte det var mycket bråk och sånt inom klassen och ärligt talat så tror jag inte att nån i min klass eller i skolan heller för den delen känner mig eller vet så mycket om mig. Jag är inte en person som öppnar mig för människor och särskilt inte min klass.
Jag satt på två möten hos kuratorn och bestämde mig för att gå kvar på Kålltorp eftersom det bara var ett år kvar och nu bara en termin och om jag bytte så behövde det inte bli bättre, det kunde ju även bli sämre. 
Även nu tycker jag att det inte är så bra arbetsro i klassen på vissa lektioner, men vi är tajta. Vi tycker om varandra, vissa mer och vissa mindre. Men alla har sin egna roll. 
Men om jag skulle få bestämma så skulle jag faktiskt hellre plugga hemma för då kan jag få den arbetsro jag behöver, med tanke på att jag har lite svårare i skolan och har lite problem där.
Jag har väldigt dåligt tålamod, jag har dåligt självförtroende och är väldigt hyper och aktiv ofta. Börjar nån prata med mig så kan jag seriöst prata bort en hel lektion. Sen tycker jag även att jag inte alltid får den hjälpen jag behöver i skolan. Man kan sitta en hel lektion och inte få hjälp och när jag inte kan nånting så har jag väldigt svårt att gå vidare, jag hakar lätt upp mig på saker och det är väldigt irriterande och jag blir även ofta och lätt ganska sur när jag inte kan nånting. 
Dessutom så har jag väldigt svårt att sitta still när jag pluggar själv och jag tar lätt upp datorn och ska bara sitta typ 5 minuter sen fastnar jag och kan inte sluta sitta vid datorn eller så fastnar jag med nånting annat, tex. mobilen.
Därför behöver jag ganska mycket hjälp av mina föräldrar och när dom hjälper mig så uppskattar jag det jätte mycket, jag uppskattar faktiskt att mina föräldrar tjatar på mig att göra läxor och sånt. För skulle dom inte tjata på mig så skulle jag aldrig göra mina läxor eller uppgifter och det är samma sak mina föräldrar spenderar jätte mycket tid på att hjälpa mig och min bror med läxorna och både jag och min bror har haft stora problem med skolan och vi uppskattar verkligen att våra föräldrar hjälper oss och ställer upp hela tiden.
Jag är verkligen jätte nöjd med min höjning i skolan och att jag presterar bättre och värdesätter skolan högre.
Nu har jag iallafall godkänt i alla ämnen och det är jag otroligt stolt över. 
Folk säger att mina betyg inte alls är höga, men låt mig för i helvete tycka att det är bra, för att vara jag är det grymt bra och med tanke på jag legat på botten i skolan, inte alls hade godkänt i många ämnen i 6:an så har jag höjt mig i nästan varenda ämne.
I sexan, sjuan och åttan var jag "sjuk" jätte mycket. Övertalade mamma om att få stanna hemma för att jag mådde dåligt och sånt. Nu sista terminen tänker jag gå i skolan hela tiden så länge jag inte är sjuk på riktigt.  Jag satsar på så högt som möjligt men endå på min nivå i alla ämnen och självklart ska jag få godkänt i alla ämnen.

Jag har även sökt in till gymnasiet nu och som jag sagt till dom flesta som frågat mig vad jag ska söka in till så har jag sökt Krokslätt barn och fritid som första val, burgården barn och fritid som andra val. Hulebäck barn och fritid som tredjeval och Burgården barn och fritid lärling som fjärdeval men funderar på att byta plats på burgården och hulebäck men är inte riktigt säker än.
Men jag vill verkligen komma in på Krokslätt och det skulle vara helt underbart om jag gjorde det. Jag skulle verkligen bli skit stolt över mig själv. Men det viktigaste för mig är att jag utvecklats, mognat upp och börjat ta mitt egna ansvar. 
Jag är iallafall jätte stolt över mig själv och hoppas att mamma och pappa också är det. För utan mina föräldrar skulle jag faktiskt inte klarat av skolan och om dom inte fanns där skulle skolan bara gått neråt för mig men dom har suttit på utvecklingssamtal efter samtal och hört hur dålig jag vart, hur dåligt jag presterat i skolan, hur lågt jag har legat och alla mina lärare som klagat och klagat på mig. Dom har hört hur mina lärare har snackat om  hur dålig jag vart osv. Men nu kan vi spotta dom jävla lärarna i ansiktet för jag har höjt mig i varenda jävla ämne, så nu kan faktiskt alla lärare som snackat om hur dålig jag är bara ta sig i röven. 
Utan min mamma och pappa och även min underbara bror så skulle jag aldrig klarat av att höja mig så mycket, att gå i skolan, att läsa upp mina betyg. Mamma som alltid mejlat mina lärare om allting, när nånting går dåligt, pappa som klagat på mina lärare precis som jag och Krille som alltid ställt upp för mig. 
Tack hela min familj för att ni hjälpt mig så mycket med skolan!


Nu kommer bilder från idag :D

                                     
>

Gillar

Kommentarer