Jag kan inte på rak arm säga hur många år jag har bloggat. Jag vet bara att jag började långt innan jag egentligen borde ha börjat skriva om mitt liv i internetdagböckernas omtyckta värld. Då handlade det om vilken kompis man hade lekt med, eller vilket obetydligt matteprov man hade haft i årskurs fyra. Sedan dess har jag hattat runt en del, jag har nog funnits på de flesta portalerna. Ingen flytt har känts läskig, förrän nu. Sedan mars 2016 har jag funnits på Nouw. Det känns som att jag har de viktigaste åren i mitt liv sparade här och det är också här bloggen växt till oanade höjder. Långt över tusen inlägg berättar detaljrikt om varje dag i mitt liv sedan dess. Det här har blivit min hemmaplan.

Nu har jag kastat mig ut för ett stup, abrupt stängt en bok och tänkte påbörja ett nytt kapitel. Efter många år i den här svängen vet jag med mig att man ofta förlorar en del läsare på ett bloggportalbyte. Speciellt om man som jag, byggt som en liten bloggfamilj tack vare just nouws enkla följartjänst. Men ibland måste man våga för att vinna, och jag hoppas att jag kan växa i den nya kostymen med tiden. Jag ska flytta, men det betyder inte att jag på något vis överger er som finns här, och jag hoppas att ni inte överger mig heller. För nu för tiden går det ju att lägga till utomstående bloggar i sitt flöde här på Nouw och det är min förhoppning att ni ska tycka så mycket om det jag skriver om att ni väljer att göra det. Jag har lagt till er i följarflödet på det nya stället så lita på att jag kommer hålla stenhård koll på er.

Vart ska jag då? Jo, hit: https://moafidelie.com och jag skulle bli överjävligt glad om ni redan nu följer med och lämnar en kommentar om att ni har gjort det.

Nu vet vi till 100 procents säkerhet att det inte blir något Junibarn. Efter mycket om och men verkar lillebror trivas rätt bra där inne i magen och idag är det den första Juli. Att planera en månad där man vet att man ska bli tvåbarnsmor, men inte har någon aning om när det sker, är svårt. Det är inte så att man planerar för några längre avvikelser från hemmet eller tar för givet att det kommer att finnas massor av tid när familjen slutligen blir fyra. Det är en oviss tid vi lever i minst sagt. Lillebror Frank kan vara här redan ikväll eller kanske föds de allra sista dagarna i Juli. Men jag tänker inte hänga upp hela den ljuvliga sommarmånaden vi har framför oss på att vänta. Så jag har satt upp mål iallafall. Sedan kanske allt välts omkull någonstans på vägen, men det är bättre att sikta och drömma än att inte leva under tiden man väntar.

🍀 Ta en promenad om dagen
Foglossningen har den senaste veckan varit på min sida och i onsdags tog jag min första långpromenad på jag vet inte hur länge. I fredags gick jag nästan halvmilen och i Juli har jag bestämt mig för att jag ska ta en promenad varje dag. Innan förlossningen ser jag det som ett sätt att försöka vräka honom, och efter förlossningen kommer det att bli kroppens väg tillbaka till välmående och styrka.

🍀 Plocka vilda blommor på en äng
Kan vi ta och ägna en minut åt att jag, Moa Larsson, snart 23 år, i och med den här punkten tänker att jag ska be min kära sambo att följa med ut på en liten tur med bilen så att vi kan jaga efter blomsterbeklädda fält? Känns det inte lite somrigt? Att bara åka en bit utanför innerstaden, hitta ett fält, en slänt eller ett promenadstråk fullt med blommor och plocka hem någon eller några buketter? Lite galet kanske, men det står på min Bucket List iallafall.

🍀 Följa upp vanor och ovanor
Ingen kan väl ha missat begreppet Habit Tracking det här året. Det har slagit igenom i Sverige ordentligt och kontorsnissan här älskar det! Faktum är att jag varje månad sedan i januari har följt upp tre punkter i min almanacka. Det har varit lite olika varje gång, men den här månaden har jag slagit på stort. Konstruerat ett A4-sida med punkter som vattenintag, antal steg, aktiviteter med My, budget och annat roligt som jag nu slaviskt ska följa upp i trettio dagar. Allt blir ju så mycket roligare när man för statistik och strävar efter att få pricka i att man faktiskt tagit 20 000 steg på en dag.

🍀 Vattna, skörda och älska
Vår trädgård är mitt bästa ställe på jorden just nu och självklart måste den få en egen punkt. Ni får ju följa utvecklingen lite sporadiskt här på bloggen och den här månaden tror jag att jag kommer att skörda som allra mest. Jordgubbslandet är redo, tomatplantorna kämpar på, rabarberrabatten är enorm och örtträdgården är fantastisk. Och så alla blommor som lever sitt absolut bästa liv där ute just nu. Där kommer jag att spendera mycket tid.

Fåglarna är i full gång utanför fönstret, temperaturen har redan övergått 20 grader i skuggan trots att klockan inte slagit nio än och här hemma bjöd familjen mig på lite sovmorgon. Eller ja, jag låg iallafall i sängen och sov i omgångar mellan deras vilda diskussioner och bråk uppe i vardagsrummet. Men det borde väl också räknas? I skrivandets stund har jag hunnit hiva i mig en skål med gröt och återgått till halvliggande läge i sovrummet igen. Förvärkarna har ökat för varje dag som gått de senaste dagarna och eftersom att jag har styrt både hem och barn de senaste veckorna när Fredrik mer eller mindre varit borta från tidig morgon till sen kväll är min kropp helt slut. Det är bara två dagar kvar av juni och jag blir mer och mer övertygad om att lillebror tänker låta sig väntas på.

"Jag och pappa ska gå till lekparken, och du ska vila mamma" svarade Lilla My när jag frågade henne vad hon skulle göra nu på morgonen. Och det verkar uppenbarligen som att Fredrik ska ta My i handen om en liten stund och gå och leka. Med tanke på sjukskrivningen under graviditeten får jag nu en hel del egentid hemma under dagarna, men tillfällen då jag getts egentid hemma när alla tre varit lediga samtidigt kan under de här tre åren räknas på en hand. Så det känns minst sagt lite lyxigt. Lite senare idag ska vi bege oss iväg och göra lite ärenden och på kvällens agenda står grillning i trädgården. Det blir nog en fin lördag det här!