Reportage Judy Ramark


Jag har beslutat mig för att dra igång ytterligare ett projekt här på bloggen, en reportageserie om oss ”vanliga” människor och som på ett eller annat sätt brinner för att människors rätt i samhället genom att sprida andras berättelser. För ingen kan göra allt, men alla kan göra något och tillsammans gör vi skillnad - vi bidrar till en förändring tillsammans. Jag vet ännu inte hur många reportage det kommer att bli, men fått in en del berättelser och som kommer publiceras här så småningom. Jag hoppas att ni kommer tycka att det är minst lika inspirerande som jag och att vi tillsammans kan lära oss något av detta, tack på förhand. Idag kommer reportaget handla om en kvinna som heter Judy och som idag arbetar med barn på en förskola, som brinner för sitt arbete även har ett stort hjärta för att hjälpa andra. Även varit förskollärare åt mig en gång i tiden när jag var liten, så dessa brinnande intressen har funnits sedan en lång tid tillbaka.

Judy kommer ursprungligen ifrån Indien, men som gifte sig med en svensk och har fyra egna döttrar utöver det nio barnbarn; varav en av dem är påväg hit till Sverige. Hon berättar att anledningen till att hon berättar det är för att det är en del av hennes liv. Trots det så trodde hon aldrig att hon skulle arbeta med barn till en början och sökte utbildningen som receptionist, men kom aldrig in. Men fick ett arbete på en förskola istället och beskriver sig själv lite som att hon var som en ”fisk i vattnet”, som betyder trots att hon saknade utbildning så hade hon en god förmåga att arbeta med barn. För henne var det viktigt med bemötande och hur hon ville att andra skulle ta hand om hennes barn, så än idag är detta något Judy arbetar med. Men att hon även fick arbete på skolan som resurs åt en elev med särskilda behov, vilket fick ännu en starkare känsla av att hon verkligen ville arbeta med barn. Efter några år blev hon barnskötare och fick ett papper på att det hon gjorde var rätt.

Men en annan sak som Judy kom att brinna för var utsatta barn, eftersom hennes egna barn varit mobbade i skolan och som var tillföljd av hennes bakgrund: att hon kommer ifrån Indien. Genom att faktiskt uppmärksamma barn i tid som mår dåligt och hjälpa dem utifrån hennes förmåga, genom att försöka se den ensamma; inte enbart den som skriker högst. Även de vuxna i form av anhöriga och kollegor. Utifrån det jag hör och har sett så har Judy en förmåga att se andra i sin närhet, även sprida kärlek till alla hon möter oberoende av vem man är eller fungerar. Genom att Judy ser på individen och vägnar om deras utveckling.

Judy berättar även om en incident som inträffade i år 2021 på skärtorsdagen och om en busschaufför som vägrar att släppa på barnen då svaret var att det var fullsatt, att hon då stod upp för barnens rätt att de skulle till skolan. Efter många om och men så valde busschaufför slutligen låta dem åka med i bussen, väl framme på bussen reser sig en äldre dam upp; för att hon tycker att Judy själv borde stiga av bussen eller byta yrke. Även varför hon står upp för barnen och hennes arbete inte ens har börjat, Judy svarade vänligt men bestämt ”Vem ska annars stå upp för barnen? Ingen annan gör ju det”. Enligt henne själv så tvekade hon inte en sekund att ingripa, för att det enbart är sådan hon är som person och är inte rädd för att säga vad hon tycker. Medan resten av personalen inte ingripit eller försökt försvara henne, medan de yngre barnen som fanns på bussen berättade allt för sina mentorer och de stora barnen följde med henne till rektorn för att förklara situationen.

Som hon själv berättar att hennes superkraft är att se barnens utveckling och att se alla barn, genom att varje barn får känna sig levande. Vilket hon även vill uppmärksamma innebörden av att våga se barnen för dem de är och att våga vara vuxen genom att ta sitt ansvar, genom att våga agera som en vuxen; genom att inte vända ryggen. Finns där för dina barn och lyssna på vad dem har att säga, våga gör skillnad. Som Judys mamma berättade för henne när hon var liten ”titta på din hand och dina fingrar, är dem likadana?”, NEJ DET ÄR DEM INTE SÅ VARFÖR SKA VI DÅ VARA LIKADANA?

Gillar

Kommentarer