Tillbakablick 2019-07-08

Heej hörni.

Jag tänkte i detta inlägg skriva en tillbaka blick till Onsdag förra veckan då jag tog mig en tripp till Kristianstad för att träffa @michellekrunquist .

Allt började med att jag åkte buss i ca två timmar, resan gick bra förutom att bussen mot Kristianstad svämmade över av olika sorters turister, jag tackar gudarna över att jag laddade mina bluetooth hörlurar dagen innan så jag under tiden kunde få lyssna på podd, musik eller kolla på youtube klipp.

Tiden bara rusade i väg men när jag kom halv vägs och passerade Eljaröd rå ringer Michelle upp mig och säger att första tåget blivit inställd på grund av olycksfall, vilket innebär att vi i panik undrar hur vi ska göra eller om det kommer tåg strax efter. Vi kollar rundor i appen, får höra från högtalarna att det är inställd minst 511 gånger, jag börjar bli otålig och orolig ifall jag behöver åka dit och sen åka hem igen.

Kommer fram till centralen och hon ringer upp igen och berättar att det ska komma ett tåg 12:40 från där hon bor, men det visar sig inte komma runt ca 12:50 tur nog slapp jag vänta i en timme till det hade jag inte orkat, räcker att jag under dem 45-50 minuterna fick stress och inte visste vad jag skulle göra mer än försöka andas och undersöka staden.

Tiden gick som tur var, till slut kom hon inkommande med tåget som vi väntat på och där möttes vi på centralen. Jag som trodde att det skulle vara stelt som jag hade ställt in mig på blev tvärt om, jag bara babblar på i ett lika så hon, vi sa innan att vi är blyga men tror det är bullshit haha. Var precis som vi träffats förr vilket vi inte hade.

Vi besökte en asiatisk restaurang, jag tog mig en Yakotori rätt typ kycklingspett, med soja och jasminris vilket var super gott. Speciellt sojan.

Därefter gick vi inne i stan, till TGR för att leta efter en laddarsladd som inte fanns, till shoppingcentret och var inne på kicks. Sedan Kjell och company och tillbaka till TGR då vi var sugna på glass, kosta även 10 kr och tänkte billigt och bra. Men när vi väl var inne så kändes det mer som vi rivde inredning då jag försökte hålla upp sakerna åt henne när hon körde sin permobil då personalen inte syntes till, klumpiga är vi båda två och jag känner hur pulsen stiger samt hur tavlor stående på golvet välts då jag tror jag håller upp dem. Men inte förens där kommer personal och frågat om hjälp när dem skulle gjort det innan kan jag tycka, tycker att dem skulle visa framfötterna när man kommer in som kund.

Men allt löser sig och vi kommer fram till glassboxen väljer oss en vars en glass går sedan ut och sätter oss för att försöka pusta ut men skrattar åt situation istället, och jag spiller halva glassen på mina byxor och allt bara blir kaos men en dag jag kommer minnas.

Tiden rusa förbi och i med tågen klyddade på förmiddagen bestämde vi för att åka hem med en timme tidigare tåg och jag buss.

Bussen 15:37 tog jag mot Simrishamn som tog ca 1 timme och 30 minuter, helt slut i huvudet efter dem tre timmarna vi spenderade blev jag i huvudet så jag nästan satt och somnade, kom fram och tog nästa buss hem som tog ca 38 minuter.

Ser framemot att få träffa henne fler gånger och kanske till och med ha en övernattning där vi bara kan babbla.

Det är kul att utmana sig själv och träffa nya personer man aldrig mätt för, men gäller vara försiktiga med vilka det är.

Det positiva med Michelle är att jag kan vara mig själv lika så med henne och vi båda känner igen oss i varandra då vi har en likande diagnos vilket gör att vi lättare kan kommunicera och var öppna med varandra.

  • vardag

Gillar

Kommentarer