Pusselbiten som fattades i mitt liv är nu komplett

Ni undrar säkert vad jag menar med att allt känns overkligt? I fyra år har jag varit blind, blind på kärleken och bara stött på idioter rent ut sagt, idioter är bara för namnet allt från att testa Badoo till att testa Tinder och bara stött på kuksugare, kan man lugnt säga. *ursäkta ordspråket* men så är det.

Jag för lite mindre än ett år sedan slutade med att använda de appar då jag inte kände för att bli mer utnyttjad av killar jag inte känner, killar som säger saker hit och dit, Inga bra dejting appar tycker jag i alla fall.

Men under dessa fyra åren har jag hållit mina känslor instängda förutom inför min första "kärlek" som jag trodde älskade mig för den jag är för ca tre år sedan. Jag träffade honom i skolan då vi gick i samma klass, vi började skriva samt prata med varandra dag ut som dag in sedan bestämde vi för att träffas. Vilket vi gjorde vi umgicks nästan varje helg hos varandra i ca tre månader. Innan den helgen han gick ut på krogen och festade tillsammans med två gemensamma kompisar, och var otrogen mot mig. Tog 1,5 dag innan jag fick reda på det av vår gemensamma kompis, det ledde till bråk mellan mig och mitt ex. Insåg sedan längre fram att vi bara varit hemma hos honom har inget speciellt minne med honom som vi gjort tillsammans om man nu i efterhand tänker efter.

Så här fyra år efter är jag tacksam att det blev som det blev jag kämpade inte för honom längre då det inte var lönt att lägga tid på en som var otrogen och inte visade kärlek tillbaka. Men nu i fyra år har jag som sagt varit blind... Med det menar jag att den gemensamma kompisen som sa åt mig att mitt "ex" var otrogen mot mig visade sig vara förälskad i mig, eller kär?

Och vi har sedan två år tillbaka haft kontakten med varandra från och till utan förra året då allt mellan oss sprack, eftersom han tyvärr blev tillsammans med en annan tjej. Det sårade mig också djupt över att jag inte kämpade för honom även om jag hade känslor för han, men det insåg jag inte fören det visade sig att han blev tillsammans med en annan, dum som vi var blockade vi varandra från allt, jag alla dagar under årets lopp fram tills någon månad sedan detta år sa stopp.

Av blockerade honom och vi så smått började få kontakten igen, men eftersom hon var så kontrollerande så gick det inte att försöka skriva till honom jag vågade inte heller för ville samtidigt inte förstöra deras förhållande. Även om jag innerst inne vetat att han ändå haft känslor för mig under dessa åren så har jag fördärvat allt..

Men dagens läge så ser allt mycket bättre ut, för knappt två veckor sedan när jag fick reda på att han inte var tillsammans med tjejen längre tog jag kontakten med honom igen, vi har pratat ut efter allt som hänt, träffades samma helg hos mig samma vecka, spelade kort och umgicks.

Saknaden av honom var stor kan jag lugnt säga och nu denna fredag var han först hos mig och sov över tills lördag sedan åkte vi hem till honom. Där mös vi bara i stort sett allt känns bara så overkligt att jag tror jag drömt. Ångrar inte en sekund att vi hittat tillbaka till varandra, vi alla gör våra misstag och det är dem vi lär oss efter.

Honom älskar jag lika mycket som jag älskar mig, rodnat en del under helgen efter alla kramar och pussar han gett mig samt alla komplimanger jag fått, inte van vid alla dessa komplimanger kan knappt räkna på mina fingrar hur mycket fint han sagt om mig..

Vad har vi gjort under alla dessa åren?! Varför blev det som de blev? Inget vi kan ändra på nu, utan nu är det bara till att kämpa och börja om på nytt och låta tiden komma som den kommer, och inte ge upp. Pusselbiten som fattades i mitt liv är nu komplett,

Gillar