Nu sitter jag här igen, det var ett redigt tag sedan. Jag kan inte fatta att jag stod på spansk mark för några veckor sedan, det känns ganska overkligt men ändå underbart. Det var så fint överallt och värmen fick mig att vilja hoppa av glädje, varje gång jag vaknade upp. Jag vill att det ska vara så nästan varje dag. Men jag måste nog erkänna att jag skuttar rätt högt ibland, när alla mina älskade har lämnat mig ifred. Jag kanske underskattade vår resa, alltså den var ju awesome. Det är nu i efterhand som man verkligen ser hur bra det var, hur bra vi hade det och hur bra man skulle kunna ha det (nästan varje dag) om man vill. Jag taggar på i vinterns kyla, ska inte klaga, känner att livet rullar på, på ett tillräckligt bra sätt. Den här veckan kommer att bli lite annorlunda (kanske lite negativt) men jag håller ut. Haha. Man klarar allt, bara man vill tillräckligt mycket. Idag känner jag att jag har tid till eftertanke och reflektion. Det är så viktigt för att kunna gå vidare och kunna göra så bra val som möjligt. Även för att lära känna sig själv. När slutar man förvånas av sig själv till exempel?


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments