Jag tänkte dela med mig av lite mamma-tips (eller pappa-tips ofc) som jag tycker är bra att ha med sig som första gångs förälder, speciellt de första veckorna då allt är väldigt omtumlande & nytt. Snart är Stella 3 månader & nu har jag börjat få lite koll på saker som jag tänkte kanske kan hjälpa någon där ute <3

Såhär ser jag sällan ut nu för tiden.. Myser mest runt i träningskläder osminkad ;) Men det jag ville tipsa om här är mitt diadem för det använder jag varje dag nu! Så skönt att få bort håret & det gör att man ser lite fixad ut fastän man inte har tiden ;) Ni hittar det HÄR för 79:-

Alla behöver inte hälsa på direkt - Första dagarna & veckorna hemma behöver inte alla komma & hälsa på. Jag vet att månHga gärna vill komma & lämna presenter & se det lilla miraklet, men det gjorde mig så stressad. Jag är en sån prestations-människa så jag ville ju både att huset skulle vara tiptop, att jag skulle vara fräsch & härlig samt att det skulle stå nybryggt kaffe & fika framme när folk kom. I början har man mycket sömn man behöver ta igen & har man besök hela dagarna så kommer man aldrig hinna sova ikapp, för bebisen sover ofta bra & lite längre stunder just på dagen. Så låt inte alla komma & hälsa på direkt, bebisen ska ju ingenstans utan den finns ju kvar. Så tar er tid som familj & lär känna er lilla bebis innan alla andra kommer & hälsar på. Jag kunde nästan få dåligt samvete om vi sa nej till vänner, men lyssna på din kropp & orkar du inte så orkar du inte. Det finns inga måsten som nybliven förälder <3

Liggamma - Alltså, världens bästa grej! Hade inte barnmorskan på BB visat mig detta hade jag suttit upp alla nätter & kämpat med amningen utan att få vila. När man liggammar kan man iallafall få vila kroppen lite då det är svårt att hitta en skön amningsposition första veckorna. Jag brukar bulla upp med kuddar under nacken & en handduk under mig & Stella för att slippa tänka på om det rinner, hehe. Sedan har jag också känt att det kan vara jobbigt med amningen allmänt, för att man inte vill sätta sig vartsomhelst & amma sin bebis. Men tänk på att det är det naturligaste som finns! Är din bebis ledsen & hungrig så vill du ju mata den? Strunta i vad andra tycker & ni som stör er, kolla åt ett annat håll :)

Kvällsoro - Det är tydligen väldigt vanligt att bebisar får kvällsoro & blir mer ledsna på kvällarna. Stella blir ofta orolig runt kl 21 på kvällarna & det kan hålla i sig en bra stund. Nu senaste veckan har det släppt & blivit mycket bättre dock. Det enda som hjälpte då var att amma, gå runt med henne i famnen eller i bärselen. Då behöver dem ofta mycket närhet & blir ledsna när man försöker lägga ner dem i sängen. Det kan även ha att göra med magont, så man kan även testa lite magmassage :) Har skrivit mer om magen lite längre ner!

Barnskrik - En förälders största oro (iallafall min) när man var ute bland folk i början var att bebisen skulle börja skrika. Jag kom ihåg första gången jag var på Kungsmässan & skulle handla något snabbt inne på Apoteket. Jag visste om att det fanns ett amningsrum på plan 2 så jag tänkte att om hon börjar skrika så går jag dit. När hon väl blev ledsen sprang jag till hissen & skulle upp till amningsrummet som visade sig vara stängt pga ombyggnad. Jag fick PANIK & höll på att tappa det helt. Men vad är det värsta som kan hända? Att bebisen får gråta lite, ingen kommer bli sur eller irriterad på dig. Man kan ju ta upp bebisen ur vagnen också, jag brukar alltid ha med vår bärsele under vagnen ifall. Men just där & då fick jag panik & sprang ut från Kungsmässan & visste inte vart jag skulle ta vägen. I början är man ju osäker på varför bebisen är ledsen också. Så kom ihåg att om bebisen är ledsen en liten stund är det ingen fara, ingen kommer att klandra dig. Jag var också rädd för att folk skulle tycka att jag var en dålig mamma för att min bebis var ledsen, men bebisar skriker & det är ingen fara oftast :)

Resevagn HÄR & skötväska HÄR

Stellas favoritvagn, vår resevagn från Baby Jogger. Hon har inte tyckt om liggdelen i vår andra vagn så mycket, men denna älskar hon & somnar så gott i! Vi är supernöjda med den så kan absolut rekommendera denna som resevagn!

Mat att undvika - Om du ammar finns det vissa saker som kan vara bra att undvika att äta för att slippa gasig mage på bebisen. Allt man äter går ju över i bröstmjölken & vissa saker som man själv blir gasig av kan ställa till det lite om man har otur. Jag har undvikit kål, rå lök, bönor, skaldjur, curry & andra starka kryddor. Jag åt curry första veckan med Stella & hon skrek så mycket, stackaren :(

Bärsele - I början behöver dem mycket närhet & då är bärselen guld värd! Vi använder vår SÅ mycket, armarna & axlarna blir lätt trötta efter en stund. Vi har denna fast i jersey-tyget & den är GRYM för den kan man ha från att dem är nyfödda.

Magen - Om man misstänker att sin bebis har ont i magen kan man ge dem magmassage, googla så får ni fram bilder & tips! Även att ha dem sittande upp med knäna mot magen kan funka. Jag har gett Stella magdroppar från Semper sedan dag 1, samt minifom första 2 månaderna. Minifom sägs minska luftbubblor i magen & gör att dem kan få mindre ont :) Sedan är pysventiler grymt bra att ha hemma, då får bebisen ut småfisar vilket kan underlätta mycket!

Vår bärsele som vi älskar! Ni hittar den HÄR

Skötväska - Köp en rejäl med mycket plats & fack i. Det går åt en del blöjor, speciellt i början! Sedan är det skönt att alltid ha med små handdukar, extra kläder, våtservetter, strumpor, en kofta, dreggel-lappar & en mössa. Man vet aldrig vad som händer under dagen & det är alltid bra att ha med sig lite av allt ifall det behövs :) Det är även bra att ha med små plastpåsar som man kan lägga blöjor eller nerspydda/bajsade kläder i! ;) Vi har köpt denna från Gucci, den är verkligen grym! Man behöver ju såklart inte köpa en så dyr, men den är riktigt bra genomtänkt med alla fack samt att man använder ju faktiskt den varje dag! & får vi fler bebisar kommer den ju till användning igen!

Fila naglarna - Istället för att klippa! Det är svårt att klippa dem när dem är så mjuka, så det är lättare att fila dem när bebis sover eller ammar (om ex pappan är hemma & kan hjälpa).

Tvätta kläder - Det råder en himla massa åsikter om hur man ska tvätta kläderna till bebisen. Jag har köpt sensitive tvättmedel & sköljmedel, jag tycker att kläderna blir så hårda & inte alls lika sköna för bebisen utan sköljmedel. Många säger att man absolut inte ska tvätta med sköljmedel men det har jag gjort & Stella har inte reagerat på det alls. Jag tar inte så mycket, men jag tycker att det gör stor skillnad på kläderna. Så gör som ni själva känner & testa er fram!

Ta hjälp - Om du har familj eller nära vänner som erbjuder sig att hjälpa till, ta hjälpen! Försök att inte ha dåligt samvete för det får man väldigt lätt. Men tänk på att en glad mamma är en bra mamma, så om du behöver egentid så försök att få den då & då. Det är guld värt för dig/er samt att det är bra (tror jag) att vänja bebis vid att träffa andra människor. Det är svårt att lämna ifrån sig sin guldklimp men tänk på att du också behöver vila emellanåt. Jag kunde knappt sova de första nätterna för att jag hela tiden ville ha koll, men försök att släppa lite på det om det går. Låt den andra föräldern få chans att hjälpa till eller någon närstående som du litar på. Stella har vart med oss på allt sedan hon kom, träffat vänner, familj osv vilket gör att hon inte blir ledsen om jag eller Christofer skulle vara borta en stund. Hon trivs lika bra hos våra vänner eller familj som hos oss, vilket underlättar extremt mycket.

Ha färdigmat i frysen - Första veckorna har man inte jätte mycket tid för matlagning, speciellt inte om man är mycket hemma själv med bebisen. Så hitta lite bra rätter som du kan värma i micron bara! Det är väldigt lätt att glömma bort sig själv mitt i allt.

Ta alla råd med en nypa salt - Ni kommer få HUNDRA tips av olika människor om hur du ska ta hand om din bebis, men du kommer alltid veta vad som är bäst för ditt barn. Var kreativ & tänk inte så mycket på vad som är rätt eller fel, du kommer själv känna vad som känns bäst för dig & din bebis. Så lyssna på det som verkar vettigt & skippa resten.

Det blir bättre - Sedan Stella kom har varje dag blivit bättre & roligare för varje dag. Jag mådde ju inte 100% bra första veckorna & det är väldigt vanligt att det blir så. Det är ju så mycket hormoner i kroppen & en förlossning är ju ingen enkel grej för kroppen att ta sig igenom. Gråt om du behöver gråta, försök att prata med någon om alla känslor så att du inte håller en massa inom dig. Den första tiden är jätte tuff & alla går igenom det, dock tror jag att många glömmer av den jobbiga tiden för att den är såpass kort. Belöningen är så värd allt det jobbiga i början så håll ut! I början känner man ju inte sin bebis så bra & allt är nytt. Men för varje dag som går blir det roligare & det händer så mycket. Första leendet, första skrattet osv. Så fort jag är utan henne nu så saknar jag henne.

Försök att behålla lugnet - Jag pratade med en kompis om detta & jag tror verkligen på att om man själv är lugn & trygg med sin bebis kommer den också att bli det. (Om man inte har otur såklart & har en bebis med kolik eller liknande..) Är föräldern harmonisk, pratar med lugn röst, vaggar, nynnar osv så tror jag att bebisen känner av det & att det kan smitta av sig. Så försök att behålla lugnet även när din bebis är ledsen & ha tålamod. Tålamod borde få en egen punkt här, men det kommer automatiskt när man blir förälder tror jag <3

Alla barn är olika - Allt passar inte alla barn, så låt det ta tid så kommer ni märka vad ert barn gillar. Stella älskade bärselen från dag 1 men gillade inte alls vagnen, så några mysiga promenader med barnvagnen i början kunde jag glömma. Jag hade ju sett framför mig hur jag varje dag skulle gå ut med vagnen & mysa men icke.. Hon har även älskat sin babysitter (som förövrigt är världens bästa avlastning när man är ensam hemma med henne) men inte tyckt att babygymmet är så roligt förrän nu vid ca 3 månader. Så låt det ta tid & testa er fram, med lite tålamod har till & med Stella nu börjat tycka om vagnen i korta stunder! :)

Tröja HÄR Kjol HÄR

Stella & jag på shoppingtur <3 ÄLSKAR mitt nya set från Gina Tricot, perfekt nu till hösten! Jag har storlek M på båda delarna :)

Sista magbilden hemma / Påväg in på BB

Förberedde du dig på något speciellt sätt inför förlossningen? Man får ju extremt mycket frågor just om förlossningen när man är gravid, om man är rädd eller spänd inför den. Hela graviditeten går man ju & väntar på dagen då det ska hända, man diskuterar när man tror att det ska sätta igång osv. Jag hade en väldigt positiv inställning & försökte tänka att "alla mammor har ju klarat det, så då borde jag också kunna klara det". Så förutom positiva tankar gjorde jag några saker, det var bla att träna så länge jag orkade under graviditeten samt att jag i slutet använde en olja för att mjuka upp huden mellan benen. Sista veckorna vilade jag även extremt mycket & fixade mycket hemma, så att det var ordning & reda när vi kom hem från BB. Ex så köpte jag hem massor med goda saker att ha i frysen, då man inte har jätte mycket tid för matlagning precis när bebisen kommit ;)

Vart födde du? Jag födde i Varberg & vi är så nöjda med det valet. Barnmorskorna var helt fantastiska & dem fick oss att känna oss så trygga. Även efteråt fick vi en massa hjälp & bra tips vilket kändes så skönt.

Hur satte förlossningen igång? Jag gick ju över tiden med 2 veckor, vilket var sjukt frustrerande. Efter 2 fullgångna veckor sätter dem igång förlossningen om man vill & det ville jag absolut. Så vi åkte ner till Varberg för igångsättning & jag var såpass mogen att jag fick börja med cytotec shottar för att se om värkarbetet skulle komma igång. Efter 4 shottar cytotec (med 2 timmars mellanrum) kom värkarna igång, då var kockan ca 16. Vid kl 18 skrevs vi in på själva förlossningen för då var jag 3 cm öppen vilket betyder att det är dags för förlossning "på riktigt". Innan dess fick jag ligga i ett "vårdrum" där jag fick shottarna & dem hade koll på värkarna & bebisen med ett CTG.

Hur lång tid tog förlossningen? 7 timmar från att vi blev inskrivna på förlossningen.

Hur gick förlossningen till? Efter att vi blivit inskrivna på förlossningen gick det ganska snabbt, för att vara första barnet om jag förstått det rätt. Vi blev inskivna kl 18 & kl 01 var hon ute. Efter en timma inne på förlossningen hade jag öppnat mig från 3 cm till 5 cm. Vid 5 cm hade jag så sjukt ont & bad om epiudralen (ryggmärgsbedövning) & tacka gudarna för den! När narkosläkaren skulle sätta den på mig hade jag överdoserat lustgasen så jag låg & skrattade som en galning, jag kommer inte ihåg varför men jag kunde inte få stopp på det. Christofer kunde inte hålla sig, så han började ju skratta åt mig & då var det igång. Jag hade världens glädjerus & skrattade så att jag grät, då tog barnmorskorna lustgasen ifrån mig en liten stund. Haha. Epiudralen gjorde iallafall att jag kunde andas & slappna av en stund, några minuter efter epiudralen kände jag inte ens av värkarna. Jag mådde SÅ bra just då & från att ligga & andas igenom värkarna med lustgas gick jag till att dansa runt i en "gå-stol" med musik på. Då ringde jag även till mamma & till en av mina bästa vänner på FaceTime & hade sån feeling! Haha, både mamma & min kompis frågade typ "Vad håller du på med? Ska du inte föda snart?". Jag bad även Christofer hämta en kaffe-latte till mig för jag var så sugen på just det. Haha, barnmorskorna sa att dem aldrig vart med om någon som vill ha en latte mitt i förlossningen. Efter ungefär en timma utan värkar kom dem tillbaka & kändes värre än tidigare, jag bad barnmorskan som fanns närmst till hands att kolla läget & när hon undersökte mig sa hon; "Jag förstår att du har ont, för du är 10 cm öppen nu. Snart ska du föda barn!".

Här är det ganska luddigt för mig, det känns som att allt gick så snabbt. Jag tror det var här jag trodde att jag skulle bajsa ner mig. Jag bad barnmorskorna kolla om det kommit något, men dem sa att "Det känns bara så, det är bebisen som är påväg ner". Jag var HELT övertygad om att det hängde något ut ur rumpan så jag bad dem ta bort det, men dem sa återigen att det är inget där. Här skrattade Christofer åt mig för jag var så sjukt bestämd, sista gången sa jag. "Nu känner jag att något hänger ut, så nu får ni ta bort den!". Haha, men nu i efterhand har jag förstått att det känns verkligen som att man bajsar ner sig vilket är så obehagligt. Iallafall, nu skulle Stella ner till bäckenet & efter det skulle jag krysta. Under den här tiden hade jag så sjukt ont, det enda jag kunde tänka på var att jag skulle överleva. Varje värk gjorde så ont & här någonstans fick jag en extra dos av epiudralen men den hjälpte inte längre. Efter ett tag fick jag även lägga undan lustgasen för att kunna koncentrera mig på att krysta. Krystfasen höll på i ca 1 timma & den var riktigt tuff, här snackar vi om att kämpa för livet. Jag fick ha dragkamp med ena barnmorskan, då hon häll ett lakan som jag fick dra i när värkarna kom. Jag satt/låg på britsen med fotstöden uppe, men i slutet höll Christofer mitt ena ben bakåt & barnmorskan det andra, medan den tredje höll i lakanet som jag drog i. Jag trodde att mina armar skulle gå av & att allt där nere skulle gå sönder, får flashbacks nu när jag skriver detta & ryser lite. Det är nog därför jag inte fått tummen ur att skiva om detta tidigare, för jag var som i chock efteråt. När barnmorskan ville prata om förlossningen med mig några dagar efter så kunde jag inte hålla gråten tillbaka, det var liksom för tidigt. Men shit vad det är coolt ändå att kvinnokroppen klarar av detta, wow säger jag bara om alla oss som fött barn Vi är grymma!

Det var här jag hade fått epiudralen, haha vem har tid/ork annars att ta selfies under själva förlossningen?

Vad hade du för smärtlindring? Lustgas & epiudral.

Fick du sy något? Dem fick sy några få stygn. Jag fick förlossningsskada grad 1, vilket betyder att såren/sprickorna sitter ytligt. Det jobbiga med det är att såren sitter PRECIS där urinröret är, vilket betyder att det svider något djävulskt när man ska kissa sen. Jag grät & skrek (utan att överdriva) när jag skulle gå på toaletten i nästan 2 veckor efter förlossningen. Det var fruktansvärt & det gjorde att hela mina dagar kretsade runt att jag inte ville gå på toaletten. Jag önskar verkligen inte någon den smärtan, fy säger jag bara! Dock kom jag på lite bra knep efter några dagar, ex att hålla en binda med vatten på emot när man kissade & sedan fick jag även bedövningsgel när jag var på återbesöket.

De berömda ostmackorna efter förlossningen, jag slukade dem SNABBT! Jag var så hungrig, haha. / Första bilden på mig & Stella <3

Vilken del av förlossningen var smärtsammast? Smärtorna innan, under & efter är så olika så det är svårt att jämföra dem. Men jag tyckte att skedet då hon skulle ner till bäckenet & när hon skulle ut var tuffast.

Fick du någon "baby blues"? Ja, det fick jag absolut. Jag trodde verkligen inte att jag skulle kunna få det. Jag har alltid längtat efter att få barn & bara sett det positivt, men precis efter förlossningen mådde jag inte alls bra. Det höll i sig i kanske 1-2 veckor. Jag grät varje dag, var så känslig & jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var. Att ha ont i hela kroppen samtidigt som man inte får sova & har så mycket hormoner som spökar, det gör en helt ur balans. Jag kände flera gånger att "Vad har vi gjort" & "När får vi lämna tillbaka henne?", men det är ju lite skämmigt att känna så när man precis fått ett barn. Jag tror att väldigt många får liknande känslor men att väldigt få pratar om det, det enda man får höra är "Njut av bebistiden" & "Visst är det helt underbart".. När man då inte känner så, blir det ännu jobbigare & man känner sig riktigt dålig. Enligt mig är första veckorna sjukt tuffa, det är först efter ca 2 månader som jag börjat kunna njuta & älska livet med bebis. Så om ni känt liknande saker som mig, skäms inte för det! Det är HELT normalt & det går oftast över efter ett litet tag <3

Igår hade vi dop för Stella hemma i trädgården, det var SÅ mysigt & vilken tur vi hade med vädret! Alla bilder är fotade av Morten Bruhn - @bruhnsfoto