Tankar en måndagmorgon

Den här eviga kampen inombords när det gäller han å jag... den sliter och den tar plats, alldeles för stor plats, i mitt liv. Nu har jag suttit i 50 minuter och väntat på ett svar, ett svar på mitt sms som jag skrev i natt 00.00. Det hade kunnat vara ett utdrag ur kärleksdagboken. Skrev precis vad jag drömmer och önskar. Gissar att han inte alls tog det som jag ville, tror att han vände på allt och anser att jag önskar mig en annan man. Att han inte passar in på min beskrivning. Jag är ledsen, jag älskar den där mannen, men det här sliter mig i tusentals bitar.

Hör han av sig och vill dela mina drömmiga bilder av kärlek, då ger jag mig själv en enda till chans. Nästa gång jag vädrar bråk eller irritation hos mig själv, stanna upp, reflektera, fundera en stund. Är det värt att bråka, bli irriterad eller ska jag släppa. Blir jag ändå grinig.... gå då bara vidare i livet eller så gör jag det nu. Jag har svårt att lösa det här, precis som han säger - vill jag det ens? Lösa det alltså? Jag går upp nu, gör mig klar, åker till jobbet och undviker min telefon från att jag parkerat tills att jag har lunch och sen undviker jag den tills att jag går hem. Deal med mig själv. ❤️

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229