Reflektioner över livet

Skulle inte säga att jag mår speciellt dåligt och ingen form av avtändning eller abstinens. Jag läser en del på alkoholhjälpen och där beskrivs de första nyktra dagarna som baksmälla. Men jag är ju nykter varannan vecka, när jag är hos honom. Usch, bara tanken på att åka dit igen gör att jag får djup ångest. Blä. Vill inte.

Nu har jag vältrat mig i min ångest och mitt självhat i drygt två dygn. Kanske dags att komma upp till ytan och börja ta tag i mitt liv? Ta upp träningen, vad hände med mitt runstreak? Det dog, som allt annat jag börjar med...

Jag får glömma min relation, även om det är svårt han ringer hela tiden. Vet inte om det är för att jag gjort som jag gjort och att jag känner skam och skuld eller om det verkligen är så att jag inte är intresserad längre... men tanken att ens träffa honom får det att knyta sig i magen på mig. Jag vill helst bara gå, gå och aldrig mer vända mig om. En annan del av mig känner mig skyldig att stanna och ge av mig själv. Han har väl fått tillbaka all skit han gett mig under flera år eller?

Jag älskar mitt nya nyktra liv i alla fall och det känns hälsosamt, nästan lite knäppt att droga ner sig och må dåligt... när det går att låta bli och må så otroligt bra. Även om det inte alltid är så positivt allt i livet, så är den djupaste dalen aldrig så djup som när alkoholen lämnar kroppen. Ryser. Usch.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229