Känslor som normalt hör till barndomen;

Övergivenhet
Bortstöthet
Otillräcklighet
Totalt beroende
Att man är fel
Skam

Dessa känslor, samtliga, dyker upp i den relation jag haft. 😳 Inte konstigt att jag mått dåligt, jag har mått så som jag mådde som sämst som barn.

När mamma träffat en ny efter pappa, på helg-morgonen ville jag att hon skulle gå upp och göra frukost till mig och vara med mig. Men hon ville bara ligga i sängen, länge. Jag fick inte vara med, jag kände mig bortstött. Ett exempel... dessa känslor dyker upp när min kille i vuxen-livet vill göra något med någon annan och jag inte få vara med. Jag känner mig bortstött... löjligt men säkert en del ur min barndom som jag ändå klassat som en ok barndom. Måste fundera vidare på detta! 🤗

Boken handlar om varför man beter sig som man gör i en relation och vad de känslorna härstammar i från. De ska tydligen spegla ens uppväxt och barndom samt vilken relation man haft till föräldrarna. Har man känt sig utanför, utan värde och oönskad så söker man upp en partner som får en att känna samma sak. Man blir arg och irriterad, bråkar och skriker (framför allt kvinnor), för att egentligen försöka förändra den relation man haft med föräldrarna i barndomen. På mig kan det verkligen stämma och jag är glad att jag läser veckans bok, annars hade jag lagt bort denna och slutat läsa för länge sen, den är lite stylitig och tjatig, dessutom undrar jag - när kommer lösningen och vad ska jag göra?

Nu har jag inte läst klart den, men kan vara väl värd att läsa nästa gång jag går in i en relation. 🤗