Header

Jag har fått någon slags bloggtorka, vet inte riktigt vad jag ska skriva om. Men förmodligen blir det snart bättre. Imorgon är det iallafall fredag vilket även innebär att det är sista jobbdagen för veckan. På lördag ska även jag och min kompis Johanna dra iväg till boendebasen o äta. Annars har jag ingenting speciellt planerat inför helgen. Blir att ta det lite som det kommer bara vilket kan vara skönt. Nästa helg ska jag ju hem till min kompis Jennifer i Kungsbacka, ska sova hos henne lördag till söndag eftersom hennes söta dotter ska döpas på söndag. Så jag är bjuden på det barndopet vilket jag ser fram emot, o då kan det vara skönt att inte ha något speciellt planerat denna helgen. Helt enkelt bara ta det lite som det kommer. :)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Efter jag hade jobbat färdigt på hunddagiset förut så tog jag bussen in till stan där jag mötte upp min kontaktperson. Vi gick en promenad med hennes två söta hundar som ni ser på bilderna. Vi gick i ungefär en timma och det var även första gången idag som jag fick träffa dem två. Dem är verkligen sååå söta! Så dagen idag har med andra ord varit helt okej. Dock väldigt väldigt kallt ute. Vädret skiftar verkligen riktigt mycket. Vissa dagar är solen framme o då känns det som våren är påväg, medan det andra dagar helt plötsligt snöar. Så vädret skiftar verkligen en hel del. Men förhoppningsvis så är väl snart våren här, jag hoppas iallafall på det. :)

Likes

Comments

Jag hann inte med att blogga igår, hade rätt fullt upp hela dagen. Vid 17.00 tiden så gick ju även jag och min kompis Johanna iväg till Pinchos vilket verkligen var jätte mysigt. Lämnade anorexin helt och hållet, den var inte välkommen att följa med o jag verkligen kände hur jag kunde koppla av. Vloggade under gårdagen o spelade även in när vi var där på Pinchos. Så satt även igår kväll o redigerade den. Nu är den färdig redigerad o den finns även på min youtube kanal. Lägger upp den här i inlägget så ni kan kika in den om ni skulle vilja det. :)

Likes

Comments

Bildkälla

Brottsofferjouren ringde mig förut som polisen erbjöd mig efter att jag i onsdags polisanmälde våldtäkten. Det var även dem som hade ringt på dolt nummer i fredags kväll o även igår kväll när jag missade dem 2 samtalen. Men hon ringde iallafall förut igen o jag kommer få fortsätta hålla kontakten med brottsofferjouren precis som jag får med kvinnojouren, så det känns skönt att jag får så mycket stöd i allt nu under tiden som polis processen är igång. Kommer även få fortsätta ha kontakt med dem när polis processen är färdig också, oavsett om det skulle läggas ner eller inte o det känns verkligen bra att kunna få ha kontakt med sånna som är mer insatta i just sånt här med övergrepp. För dem kommer ju verkligen kunna hjälpa mig att klara av att gå vidare med mitt liv på bästa sätt. Sen har jag ju även psykolog kontakten, men där har jag ju ungefär bara 2 samtal kvar. På vårdcentralen har dem ju bara ett antal med samtal att erbjuda. Sen kanske jag får någon mer behandling när den psykolog kontakten är avklarad, men kan ändå kännas skönt att även få medmänskligt stöd av brottsofferjouren och kvinnojouren som är väldigt insatta i just övergrepp. Hon på brottsofferjouren sa att hon tycker det var jätte modigt av mig att ta beslutet att anmäla även fast det gått ett par år, och jag ångrar det inte heller. Att jag även får såhär bra stöd i allt känns väldigt skönt så jag slipper känna mig ensam i allt som just nu pågår. Ensam är jag ju såklart inte, men ni förstår nog vad jag menar. Sen får vi väl se om jag fortsätter ha kontakt med både brottsofferjouren o kvinnojouren, kanske blir för mycket med båda. Så får väl se vilken av dem jag tycker känns bäst. Men något utav det iallafall.

Likes

Comments

Måndag igen vilket betyder att jag ska till nolltrefem o jobba. Börjar 09.00, så sitter på bussen påväg dit nu. När jag slutat så ska jag hem o bara ta det lugnt till ca 16.00, för vid 16.00 tiden ungefär ska jag börja ta mig in till stan där jag ska träffa en kompis. Förutom det här så tänkte jag även ta o ringa polisen angående min anmälan om våldtäkten som jag anmälde i onsdags. Glömde ju nämna för polisen när jag var på polisstationen att jag vill ha ett målsägandebiträde ifall det är så att jag skulle bli inkallad på ett polisförhör. Tänkte först att jag och hon på kvinnojouren kunde ringa polisen tillsammans nästa måndag när jag ska träffa henne eftersom jag har telefonfobi. Jag gillar inte att ringa samtal, tycker sånt är jätte jobbigt. Men kan ju vara bra att träna lite på det. Så tänkte ta o ringa polisen sen o nämna det med att jag kommer vilja ha ett målsägandebiträde ifall det är så att jag blir kallad till ett polisförhör. Vet inte om polisen kanske försökt få tag på mig förresten, för jag har nämligen två missade samtal från dolt nummer. Först i fredags kväll när jag höll på med något, så då hörde jag inte telefonen. Sen ringde det även igår kväll också, men det samtalet missade jag också eftersom jag stod i duschen. Vet dock inte om polisen brukar ringa på kvällen? Var typ någon gång efter 18.00 tiden både i fredags o igår. Får ta o nämna det för polisen sen när jag ringer ifall det är så att polisen kanske försökt få tag i mig.

Likes

Comments

På tisdag ska jag till Pinchos med min kompis Johanna. För er som inte vet vad Pinchos är för något så är det ett ställe där man beställer smårätter. Man beställer via en app som man laddar ner till mobilen som heter ”Pinchos” och i den kan man även boka bord för o vara säker på att det finns plats när man kommer dit, eftersom det är ett väldigt populärt ställe där det ofta kan vara helt fullsatt. Vet dock inte hur fullsatt det brukar vara på veckodagarna, men jag bokade iallafall ett bord till mig o Johanna för o vara på säkra sidan. Inte så kul o komma dit så kanske det är helt fullsatt liksom, så jag bokade ett bord vid 17.00 på tisdag. Jag kommer nog även vlogga den dagen, isåfall så kommer jag även vlogga när vi ska till Pinchos också så ni kan få följa med. Det är vanligt att man kan tycka det är svårt med smårätter när man har anorexi, man kan blandannat vara osäker på hur mycket man bör beställa eftersom man kan vara rädd för att man tar för mycket mat. Men på tisdag när jag och Johanna ska dit så ska jag försöka lämna anorexin helt och hållet hemma o bara må bra. Anorexin kommer helt enkelt inte vara välkommen att följa med, punkt slut. :)

Likes

Comments

Bildkälla

Livet är som ett stort pussel och att finna dem rätta pusselbitarna är något som kan vara riktigt svårt. Det kan vara jätte svårt att få alla bitarna att falla på rätt plats. När man känner att det fattas bitar i livets pussel så är det viktigt att man söker efter dem bitarna som fattas. Jag har gjort många misstag i mitt liv och det finns även en hel del pusselbitar för mig som saknas och vi måste var och en försöka finna våra egna pusselbitar. Enkelt är det inte, men det är viktigt att man iallafall försöker, och det finns hjälp som man kan få på vägen. Det kanske tar tid innan man får den rätta hjälpen och innan man hittar en bra samtalskontakt som man känner att man klickar med. Men även fast det kan ta tid, så finns det hjälp att få. Det gäller bara att ha tålamod. Men det är även viktigt att vi lyssnar på oss själva också. Vi måste finna nyckeln till våra hjärtan och vi måste lyssna mer till oss själva. Det är även viktigt att vi alla sänker kraven på oss själva, och för att kunna lära sig en viktig läxa av livet så måste man ibland vara sårbar. Jag kan vissa perioder tvivla på mig själv, jag är den som gärna frågar personer om råd och självklart så kan det vara bra. Men det är inte alltid så bra eftersom det kan göra så att man blir ännu mer osäker på sig själv. Så det är viktigt att man även vågar tro på sig själv. Livet består av flera hundra tusen pusselbitar och det finns ingen som blir 100% fullärd i livet. Det finns alltid något nytt som man kan lära sig. Mitt största mål precis just nu är att kunna bli friskförklarad. Jag vill kunna bli frisk och fri från både min anorexi och min psykiska ohälsa och det vet jag även att jag tillslut kommer bli eftersom att jag aldrig någonsin tänker ge upp. Jag vill när jag blir gammal kunna se tillbaks på mitt liv och vara nöjd över att jag alltid försökte göra mitt bästa även fast att det bestod av både blod, svett och tårar.

Likes

Comments

Tänkte ta o skriva lite mer om när jag för 2 dagar sedan polisanmälde våldtäkten. Sov nästan ingenting under natten eftersom jag bara låg och funderade på hur allt skulle gå. Så att få någon ro var verkligen helt omöjligt. Sista gången jag kollade på klockan så var den 06.00, sen vakna jag vid 08.00 en timma innan jag skulle möta upp hon som jobbar på kvinnojouren utanför polisstationen. Så 2 timmar sömn blev det bara den natten. På vägen till polisstationen så var jag så rädd så jag flera gånger höll på att spy, samt att jag även hade jätte ont i magen. Men jag lyckades iallafall ta mig till polisstationen. Innan jag och hon från kvinnojouren gick in så påminde hon mig flera gånger om hur modig jag är, samt att hon även berätta hur det kommer gå till när jag ska gå in i ett enskilt rum med henne och polisen. Efter det så gick vi in på polisstationen, tog en nummerlapp o väntade på våran tur. Väl inne i rummet så sa jag att jag ska anmäla en våldtäkt som inte var fullbordad, så berätta jag allting. När jag hade berättat klart så hör jag polisen säga ”fast du, då har han ju fullbordat det”. Så det räcker tydligen med att man pressar in den i munnen så är det fullbordat, vilket jag inte hade någon aning om. Det kändes väldigt jobbigt att höra och det var även jobbigt att få det svart på vitt, samtidigt som det ändå kändes skönt att jag blev tagen på allvar. Det kändes verkligen som en lättnad efteråt samtidigt som det snurrade runt tusentals jobbiga tankar i huvudet på mig. Det dök även upp en massa jobbiga minnen kring våldtäkten som jag tidigare helt förträngt, men som nu kommit upp till ytan och det gör så ont. Det gör så in i helvetes jävla ont. Men det känns ändå så jävla skönt att jag faktiskt nu har polisanmält, samtidigt som jag känner en enorm rädsla. Vad kommer hända nu? Kommer dem kunna gå vidare med det här flera år senare? Kommer dem ens kunna kalla in honom på förhör? Kommer jag få träffa det äckliga svinet igen? Kommer jag bli inkallad på ett polisförhör? Tusen frågor som just nu är helt obesvarade, som jag just nu inte kan få något svar på. Det enda jag kan göra är att gå o vänta. Men hur allt än går så är jag ändå nöjd att jag gjorde detta, oavsett om dem skulle lägga ner det. Jag ångrar det verkligen inte, för oavsett så har jag gjort en väldigt bra grej eftersom min anmälan kan vara till stor hjälp vid ett senare tillfälle. Så hur detta än går så ser jag mig själv som en vinnare och även polisen påminde mig flera gånger om hur modig jag är som faktiskt nu tillslut beslutade mig för att anmäla. Fick verkligen en jätte bra polis som tog sig tid att lyssna på allt jag berätta. Ut från polisstationen gick jag med en ännu större styrka. För detta gjorde så jag växte ännu mer i mig själv. Jag gjorde ju något som jag aldrig trodde att jag skulle klara av. Så trots alla tankar som jag just nu inte kan få svar på så ska jag ändå vara stolt som äntligen vågade och detta betyder även att jag tagit det jag varit med om på allvar. Även fast jag anmälde ett par år senare så har jag nu ändå gjort det. Så när vi kom ut från polisstationen gick jag och hon som jobbar på kvinnojouren iväg till deras kontor. Hon gav mig en kopp te samt att vi även satt o pratade en hel del. Jag kommer även få fortsätta träffa henne vilket känns väldigt skönt. Kände verkligen att jag klickade med henne och det kändes även bra att hon följde med mig till polisen. För er som inte läst det inlägget som jag skrev när jag hade polisanmält och om ni vill läsa så klickar ni isåfall bara HÄR.

Likes

Comments

Efter våldtäkten så kände inte jag mig som en människa. Jag kände mig värdelös och äcklig. Jag kände mig som ett äckligt föremål som inte var värd något. Jag kände så mycket skam och skuld. Jag hade blivit stampad på, jag blev behandlad som jag inte vore något värd. Han använde mig för sin egna njutning. Han använde mig som en jävla leksak och det äcklar mig så fruktansvärt mycket att det finns sånna människor som kan utsätta andra för detta. Allt jag ville var att få slita ur mig själv från min kropp. Jag ville inte ha min kropp kvar och jag ville även radera ut allt det som gör och gjorde så ont. Mardrömmen var att inse att jag blev våldtagen, en våldtäkt där det inte krävdes så mycket våld. Tidigare har jag trott att våldtäkt innebär att man skriker, slåss, osv. Men jag hade ingen chans, jag försökte streta emot. Men han höll fast mig och sen la min kropp bara av. Jag bara låg där helt maktlös och som paralyserad, och ligger man bara där helt maktlös och som paralyserad så blir det ännu lättare för gärningsmannen, för då behöver gärningsmannen inte ta till våld. Det är jätte svårt att acceptera att jag varit i en sådan situation. Det är svårt att acceptera att jag var helt maktlös och inget kunde göra. Det är så jäkla mycket inom mig som blivit helt förstört. Jag längtar så mycket efter den jag var innan våldtäkten. Men den Sofia kommer aldrig kunna gå att få tillbaks. Det kommer bli bättre och bättre och jag kommer förmodligen se på livet på ett helt annat sätt än vad jag tidigare gjort, men jag kommer aldrig kunna bli den jag en gång var. För han snodde en stor del av mig. Ni som inte blivit utsatta kanske undrar varför man ältar så mycket, men att bli utsatt för sånt här är så in i helvetes svårt. Detta är ingenting man bara kastar undan och glömmer. För man kommer aldrig någonsin glömma det, det kommer alltid finnas med en i bagaget på ett eller annat sätt. Det kommer alltid vara en del av en. Men man måste på något sätt träna på att inte låta det ta över hela ens liv. Man måste ändå våga leva, men det är så in i helvetes svårt. Allt kom mig även alldeles för nära när jag igår polisanmälde, det dök upp jobbiga minnen som jag helt och hållet hade förträngt. Men detta är nog enda sättet för mig att kunna klara av att gå vidare med mitt liv. Även fast denna anmälan kanske inte leder till något så är det nog ändå enda sättet för mig att kunna klara av att gå vidare. För då vet jag att jag iallafall gjort vad jag kunnat och då vet jag även att min anmälan kan hjälpa senare ifall någon mer som kanske blivit utsatt av honom anmäler.

Likes

Comments

Som jag skrev igår så skulle jag idag iväg o göra en väldigt jobbig grej och just nu är det så mycket känslor och rädsla inom mig. Som rubriken lyder så har jag idag tagit mig modet att anmäla våldtäkten som jag för ett par år sedan blev utsatt för. Gick till polisen tillsammans med en på kvinnojouren, tog en nummerlapp o väntade på min tur. När det blev min tur så gick jag in i ett enskilt rum tillsammans med polisen och min stödperson och berättade allt. Polisen sa att han har fullbordat det vilket jag inte fattat. Räcker tydligen med att man för in den i munnen så har det blivit fullbordat och det var väldigt svårt att ta in, har inte riktigt fattat det förrän nu när polisen sa det. Kvinnojouren som jag tog kontakt med kommer stötta mig under tiden som processen är igång och jag kommer även få fortsätta träffa min kontaktperson som jag fått kontakt med där på kvinnojouren. Ska få träffa henne den 26 februari igen. Jag tror dessvärre inte att detta kommer leda någon vart, jag kan garantera att det säkert kommer läggas ned, speciellt eftersom jag inte anmält förrän nu. Det är allt för få sexualbrott som går ända till rättegång. Men jag har under ungefär en månads tid funderat på om jag ska ta mig modet att anmäla detta, för även fast det förmodligen inte kommer leda till en fällande dom, och även fast dem kanske inte ens kallar in honom eftersom bevis kommer saknas så kan det nog bli som en bearbetning. Jag känner det att jag kommer aldrig kunna gå vidare utan en anmälan. Jag trodde aldrig att denna dagen då jag skulle ta mig modet att anmäla skulle komma. Men jag känner att utan en anmälan så kommer jag inte kunna gå vidare med mitt liv. Min anmälan kan ju hjälpa någon annan vid ett senare tillfälle ifall han utsatt/utsätter fler för detta som kanske anmäler + att det även är bra för brottsstatistiken. Ju fler anmälningar desto större chans är det att man förr eller senare åker dit. Känns även på något sätt som polisanmälan gjorde att jag tog tillbaks makten och kontrollen igen. Dock är det så fruktansvärt jobbigt, för när jag pratade med hon på kvinnojouren så pratade jag om lite grejer jag helt förträngt. Jag minns blandannat att han frågade om jag ville ha något att dricka, varpå jag svarade vatten. När jag hade druckit det så blev jag från ingenstans jätte trött. Så hon tror att han kanske drogade mig med något lugnande som gör en väldigt trött eftersom jag innan det var jätte pigg. Frågade om jag isåfall inte borde fattat att jag blev det, men det är tydligen inte alltid man märker sånt eftersom det finns något som tydligen bara gör en väldigt trött även fast man är vid medvetandet. Vi kan dock inte garantera att han gjort det, men hon tror det och just nu känns allt så jävla jobbigt, samtidigt som det även känns såååå jääävla skönt att jag äntligen pratat med en polis. Jag kände verkligen att jag blev tagen på allvar. Bestämmer åklagaren sig för om detta är något dem kommer kunna gå vidare med så ska dem isåfall kolla om dejtingsajten på något sätt kan se tillbaks flera år efteråt på det som jag och gärningsmannen skrivit till varandra så polisen isåfall kan få våran konversation. Men oavsett hur allt går så har jag gjort något väldigt bra idag, känner att jag gett mig själv upprättelse.

En till grej som jag även kom o tänka på är mina funktionshinder. Han som våldtog mig ville ju veta väldigt mycket om mig och mitt liv. Han fick mig att öppna mig väldigt mycket innan vi bestämde träff vilket jag skäms jätte mycket över även fast jag innerst inne vet att ingenting är mitt fel. Jag berättade blandannat en hel del om mina funktionhinder för honom, o när jag berättade för honom att jag har funktionshinder så frågade han ut mig väldigt mycket om det. Så detta berättade jag för polisen förut o det kan hända att han kanske såg ett bra tillfälle att utnyttja mig pga mina funktionshinder. För han fick ju veta väldigt mycket om hur mina funktionshinder fungerar i sociala sammanhang o så, så polisen tror att det kanske kan vara så o jag tycker även det känns som det. Både polisen och hon på kvinnojouren tycker ju att det känns som han hade planerat vad han skulle göra, att han kanske suttit o skrivit till många för o försöka få tag i ett lätt offer. Det är väldigt mycket nu som känns jätte jobbigt, för det har kommit upp mycket till ytan nu efter anmälan som jag tidigare försökt förtränga. Men jag är samtidigt nöjd över att jag nu gjorde en anmälan. Trodde aldrig jag skulle våga. Att klara av att gå till polisen för att anmäla en våldtäkt är så in i helvetes svårt, det tar så oerhört mycket på psyket o man kommer även väldigt lätt på saker man tidigare förträngt när man ska sitta där o berätta för polisen. På vägen till polisstationen så var jag så rädd så att jag flera gånger höll på o spy samt enorma magsmärtor. Men nu är det gjort och jag klarar så mycket mer än vad jag själv tror! Glömde dock be om ett målsägandebiträde om det är så att jag skulle bli kallad till förhör, men hon på kvinnojouren ska hjälpa mig med o ringa dem när jag ska träffa henne nästa gång o säga att jag vill ha det, om det är så att det kommer bli något mer. Nu är det bara o hoppas på att jag lyckas få dit den jäveln.

Boken ni ser ovanför texten är förrestsen en bok som jag fick av kvinnojouren förut. Har tänkt att jag ska ta o läsa den någon dag.

Likes

Comments