Orkeslöshet

En del av min psykiska ohälsa är orkeslösheten. Idag känner jag som så ofta att det inte finns några krafter att ta av.

Istället för att drabbas av dåligt samvete som ligger väldigt nära till hands och som blossar upp vara sig jag vill det eller inte så förösker jag tänka att jag ska bryta ner saker i små delmål. Att göra lite är bättre än ingenting och att det är okej att göra minsta lilla eller ingenting. Det kommer bättre dagar då jag orkar mer.

Jag tror i allafall att det är viktigt att göra något, att inte fastna för mycket i passivitet för då tror jag att depressionen kan få ett större fäste om mig. Om du är i en långvarig och djupgående depressionen så är det såklart en annan femma, då kan det ju kännas övermänskligt att ens tänka tanken att behöva göra något produktiv. Men om du mår dåligt och kan förmå dig att göra något litet så tror jag att det är bra för hälsan. Att göra små hanterbara saker som gör lite skillnad och sen att kunna känna sig nöjd med det lilla. Jag har svårt att känna mig nöjd med det lilla och känner att jag borde göra allt på min attgöra lista påengång för att kunna känna mig tillfreds och utan dåligt samvete. Men jag jobbar på att vara nöjd med det lilla och att stanna vid det och inte fastna på allt som jag kanske borde göra. Det får ta tid och det är bättre att ta det i små steg så att det blir hanterbart än att inte ta tag i saker alls, så blir det lätt för mig om saker känns som förstora "projekt".

Gillar

Kommentarer