Vi låter det bli.

Kv(alster)

Och den kvällen i december skrattade jag. Inte sådär dubbat ovanpå klumpen i halsen. Inte med spända axlar och vibrato.

Nej, från magen. Det bara kolsyrade sig uppåt, porlande ut och ägde ingen ända. Det virvlade inuti mig.

Det gjorde mig så glad, att det där fullödiga skrattet fanns kvar, trots att det legat nercementerat i flera år.

Den där kvällen i december skrattade jag. Vi låter det bli.

Gillar

Kommentarer